Pride: diskriminering under enad flagg.

August 2nd, 2009

Ulrika By signerar en enastående krönika i gårdagens DN. Enastående för att den tar upp något som, i synnerhet under den gångna veckan, är tabu: fördomar och klyftor inom hbtq-rörelsen. Enad front utåt är en ypperlig teknik men självklart måste vi väl få pilla lite inuti? Precis som villfarelsen att feminister är en homogen grupp så kan man inte tala om folk som avviker från heteronormen som en homogen grupp. Vore det då inte lättare om vi luftade och analyserade och pratade lite om dessa fördomar?

Många har kritiserat årets Hetero-tema. Varför då? Ett tema fungerar ju enbart som ledmotiv, festivalen hyllar inte hbtq-rörelsen destom mindre för detta! Dessutom så förutsätts det att: “jaha, inte ens en vecka kunde dessa inskränkta heteronormativitetsförsvarare ge oss”! Men, I’ve got news for you! Det hela handlar om allas likaberättigande, rättigheten till sina val och sexuella läggning, individens frihet etc. Så. Jag är individ och jag har en sexuell läggning. Får jag då lov att inte bli diskriminerad p.g.a denna sexuella läggning, tack! Måste jag definiera den, slå in den och ta den för allmän analys? Att kritisera en exkluderande och väldigt hierakisk heteronormativitet är inte samma sak som att säga: “att vara hetero är fel hetero är det onda”. Jag antar att de som valde årets tema ser hetero som definiering av en sexuell läggning, precis som homo, bi, queer osv, och förutsätter att dessa hetero, som begreppet hänvisar till, känner detsamma. Inte att vi är två läger, även om samhället tyvärr ser ut så. Hur ska vi annars spränga barriärer? Genom att förutsätta att heteromänniskor är onda, låta begreppet ge en daff eftersmak? Inskränkt, om jag får be!

Alla ni som förpassar heteropersoner till diskriminerande fä, testa att ta en dag i Pridepark, hand i hand med en av Sveriges största gay-ikoner, och försök att inte känna dig hatad och ratad av alla bögar. Inte bara är jag tjej, inte bara är jag tillsammans med deras husgud och gör honom “tagen”, jag definierar också, i deras ögon, hans sexuella läggning i denna stund. Och nej, det är inte synd om mig. Men kom inte och säg att det är jag som diskriminerar när jag inte “får plats” att äta på ett bord brevid tre bögar, medan min pojkvän vänligast hälsas välkommen.

Etiketter: pride, Ulrika By