Stiltje i stresskavalkaden.

November 6th, 2007

Är bloggen död? Nej, den är bara inaktiv istället för interaktiv. Komma skall ånyo intressanta inlägg. Men tiden i mitt liv är slut så nu lever jag på minus. Detta har hänt sen sist:

* Jag har ådragit mig celluliter på armarna. sista stället innan man dör.

* Mina nya boots är så äkta i sitt skinn att det luktar slaktad kossa när benvärmen är på i bilen.

* Jag har bråkat med teaterfolk i varje Småländsk by värd namnet.

* Jag har inte hittat en ersättare till mig själv så tidsbristen kommer att bli kronisk.

* Jag ska åka på en välförtjänt semester, slash återhämtning, aka sexresa.

* Jag ska tenta av mina gamla synder i vår.

Anna Sandström, hoppas detta gav dig ett tillfälligt avbrott i jobbtristessen.
Fredrik Westerlund, jag kan bättre; don´t give up on me!
Magnus Betnér, du är finast, det är inte dig jag är trött på. Jag älskar dig.
Mamma, tack för de fina orden, synd att du inte bemästrar internet.

Jag känner mig som Bert och bloggen säger sig känna som dagboken.

Puss

Etiketter: Anna Sandström, Fredrik Westerlund, Magnus Betnér