8 mars.

March 8th, 2010

Idag är en dag vi önskar att vi inte hade behövt.

Utställningen “Miss Landmine”, om kvinnor som blivit offer under landminor i Kambodja, visas just nu i Stockholm, samtidigt som BBC återger Amnesty Internationals dystra rapport över den ökade våldtäktsstatistiken i samma land. Till upprop för kvinnor som fallit offer under sexuell krigsföring samlas idag ett antal talare under samma röst: “EU och Sverige måste agera mot övergreppen på kvinnor” på DN Debatt. En sexualisering av våldet i krig, den mekanism som inte bara skändar och stigmatiserar utan som också används som ett maktinstrument mellan män, var anledningen som fick mig att åka till Bosnien och intervjua den feministiska organisationen CURE. Jag återkom stärkt av hopp. Precis på samma sätt som jag såg styrka och mod i min egen beskrivning av Aung San Suu Kyis outtröttliga kamp för demokrati i Burma, under Armémuseums utställning om hjältar. Eller de kvinnor i Iran som nån kallar offer, som jag kallar krigare. I Polen avskaffades den fria aborten 1993, i Italien får en manschauvinist löpa amok framför jublande massor och i Kina gråter man fortfarande vid nedkomsten av ett flickebarn.

Det är en lång väg kvar, men till hjälp har vi en outtröttlig skara kvinnor och män som ser igenom, rapporterar och agerar. Idag hyllar jag dessa!

För en filosofisk, eller snarare psykoanalytisk, diskussion kring fallosens värde och vara, läs pappersversionen av DN och leta er fram till “Älskade Ojämställdhet” av Anna Lytsy.

Etiketter: Anna Lytsy, Internationella Kvinnodagen, Miss Landmine