Helena Sandklef

Hatets fula tryne.

December 5th, 2011

Har ni sett den här videon?

Jag vet att ni som inte avfärdar den som ren fyllesmörja eller som extremens fula fejja anser att den inte ska få stå modell som något slags brittiskt tillkortakommande. Absolut rätt. Att åsikterna delas av få britter och att vi alla kan vara ense om att något gått fel i denna kvinnas svaga tankekraft är något jag kommer lämna hädan.

Nej, mer intressant är barnets sits. Vad reproducerar detta i ett barns beteendemönster och i värdegrundens utveckling? Att ha en mamma som hamnar i en livlig konflikt på en allmän plats är jobbigt nog. Barn i den här åldern vill skydda sina föräldrar till varje pris och kommer vara både rädd och känna sig otillräcklig när mamma blir påhoppad verbalt. Oavsett om barnet kunnat göra en kritisk värdering av mammans rasistiska påhopp, vid tillfället eller senare, så kommer hela händelseförloppet grumlas av rädsla och oro.

 

Sen kom en klok människa med ytterligare en synpunkt, den om barnet som sköld. Hur mamman liksom vet att hon inte kommer att bli attackerad så länge hon krampaktigt håller barnet i sin famn. De flesta hade nog satt sitt barn åt sida, i ett hörn, eller snett bakom sig på platsen bredvid som för att skydda. Men denna mamma tänker inte ens tanken, så ruskigt medveten om åtgärden. Utan att vara vare sig barnpsykolog eller ha en vidare kunskap om missbrukar kan jag tänka mig att ett utåtagerande på detta sätt maskerar en enorm rädsla, och kanske fungerar barnet som en trygghet. Hans närhet gör att hon vågar skydda sig själv genom att trakassera andra. Kanske.

 

Hursomhelst är det fruktansvärt hur ungar drabbas, hur ungar är spelpjäser vi svarvar efter eget tycke och smak. Det är också fruktansvärt att denna kvinna säkert är hjälte i sina egna kretsar; otaliga miljoner klick på youtube är såklart en ynnest och en kändisfaktor så god som någon. Och samtidigt som klippet spelas upp igen och igen och reproducerar det mest fruktansvärda av mänskliga egenskaper, hatet som grundat i xenofobi och okunskap, så är det nog få i hennes hejarklack som överhuvudtaget tänkt på en liten livrädd pojke som inte har något annat val än att anamma det enda han vet som sanning: hatet till allt som inte låter cockney och är gräddvitt.