Helena Sandklef

Stjärnfall.

October 13th, 2011

Uppdrag Gransknings granskning av Pär Johansson, mannen bakom Glada Hudikteatern, igår samt de efterföljande reaktionerna är problematiska på många sätt.

Att tjäna pengar är väldigt fult i Sverige. Det är svensk jante i sitt esse. Att Pär begått misstag och avsiktligt gjort fel ska inte styrkas genom att han tjänat 15 miljoner på 3 år. Om vi benar upp diskussionen så var det en fråga om brott, en fråga om etik och en fråga om att kapitalisera. Man får tjäna pengar på att göra något som är gott! Man får faktiskt det. Man får ta ett stort gage för att föreläsa om allas rättigheter. Att agera bort från det är den etiska frågan. Att agera på ett brottsligt sätt är den brottsliga frågan. Det är bra att Uppdrag Granskning tar upp ämnet till diskussion. Men låt mig bara återigen inflika att man får tjäna pengar och det bör inte användas som ett sätt att underbygga det kritiska förhållningssättet (så länge det inte faller under etik och brott, har jag understrukit det nog?).

Men att folk sedan går igång på en granskning “han har ju gjort så mycket bra, det finns så många andra som gjort mer skit”, som om vore han orörlig, det är väldigt oroväckande. Det finns ingen möjlighet att granska exakt i proportion till hur allvarligt brottet är, att ta skurkar i en fallande skala med början uppifrån. Det faller ju på sin egen orimlighet att vi skulle kunna veta sådant innan granskningen är gjord. Att Pär har hjälpt en massa människor till bättre självbild och spridit både glädje och tagit död på fördomar ger ju inte honom rätt att begå brott eller bete sig som en idiot.

Sen efterfrågar jag lite mindre polemik och lite fler nyanserade frågor, som “men även om du trodde dig veta att du var tvungen att ge skådisarna en askass lön, kändes det inte fel? Isåfall, tog du någonsin upp det med kommun, försäkringskassa, skådespelarna själva, anhöriga och teaterförbundet?”. Inget är inte svart eller vitt, vare sig för UG eller för PJ.

Sen får det ju oerhörda proportioner eftersom vi älskar att se våra stjärnor falla. Ju större fall, desto mer sensation. Också det jante i sitt esse.