Arkiv för March, 2010
Lite mindre stor.
2 kommentarerMarch 29th, 2010
Det finns liten och stor, och lite för stor tycker jag att jag är. Idag. Jag vill fuska i Barbapapa-memory och drömma att jag ska slå mig fri från allergiska föräldrar genom att köpa kattunge. Jag vill flytta gränser, de viktiga gränserna, de om godis. Vinna argument genom uthållighet, i bristen på andra åtaganden. Jag vill springa naken på en sommaräng utan att tänka på bröst och gravitation i samma mening, få folk att skratta till följd av syftningsfel. Jag vill ha sönder och beskylla oskyldig, med framgång. Sittstrejka, sovstrejka, städstrejka. Måla rummet i en orgie av pastell och gråta över den orättvisa sheriffen i Robin Hood, dricka saft som blandas 7+1 delar medan vuxna begår oåterkalleliga misstag under rus. Uppfinna okomplicerad kärlek om och om igen. Prutta utan att behöva bortförklara, bli tröstad och absolut ovillkorligt älskad. Konstruera händelseförlopp som möjligtvis aldrig infunnit sig, tro på “min värld” och “din värld”. Jag vill dit där ondska inte befläckar terminologin, där hat är en felstavning på hatt. Fnissa av övertrötthet och sen grina över samma sak, utan att diagnoser ställs. Läsa samma bok varje dag i en månad med argumentet “det är min allra allra bästa”. Ha mer skum än vatten i badet, skicka vuxenakne och premenstruellt syndrom på framtiden.
Jag vill att förlåt återigen ska vara så känsloladdat att det kniper i magen när det väl måste fram. Jag vill leva i en pseudoverklighet där vuxna i min närhet står för ett rent och oförfalskat facit, slippa kritiskt granska utsagor, skänka bort rättigheten till sanning, obestridd. Idag önskar jag att alla ljus rymdes på tårtan.
Det börjar alltid med en playlist.
Comments OffMarch 27th, 2010
Lyssnar på en playlist, döpt fest av Magnus Betnér. Inte Fest! som jag brukar döpa mina, utan fest. Kanske var det inte en fest med versal och utropsteken, den kanske var medioker, på gränsen till bedrövlig? Vilket jag i och för sig betvivlar när man ser på våra vänner. Nu sjunger Madonna don’t go for second best baby, you gotta put your love into the test i kanske den äldsta av inspelningar. Burkig och ekande på samma enerverande gång. Och jag erkänner, det var jag som lade till den där låten den där gången. Och nu när jag kommer ihåg gången kommer jag ihåg festen. Det var faktiskt en Fest! och namnvalet på låtlistan har kastat en revisionistisk skugga över hela tillställningen.
Skitsamma. Det är ju en parentes. Det var bara ämnat som inledning, ett intro där jag på sinnrika manéer lät er ta del av en improviserad påplatskänsla. Jag ska skriva om böcker och lyssnar på musik. Inget mer med det.
“Natten. Ett så vackert ord! Natten är äldre än dagen. sade de gamla gallerna. De trodde att den korta förgängliga dagen var född av den oändliga natten”. Lite som jag föreställer mig döden, för att döden inte ska tillåtas vara så sabla abstrakt. Filosoferar gör Doktor Glas i Hjalmar Söderbergs bok med samma namn. En ståtlig herre, tänker jag mig, så full av obesvarad åtra som han kapslar in och förvarar någonstans oåtkomligt även för honom själv. En dåtidens feminist, en försvarare, botgörare. En man av högre rang som ser kvinnan olikt hur synen på kvinnan förväntas vara. I synnerhet av en man av högre rang. När han slutligen mördar så gör han det villkorslöst.
Doktor Glas och jag har haft vårt. Nu packar jag för IrlandBirminghamLondon och tänker läsa, och när livet tar en liten paus där jag får delta, filosofera runt kommunism i Orwells “Animal Farm”, ångest i Malmstens “Sista boken från Finistère”, reality-check i Chris Hedges “War is a force that gives us meaning” som jag älskar, och förfäras av, om och om igen. Det blir “The sirens of Titan” av Vonnegut och fiktiva “Leviathan” av Paul Auster, med förord citerat Ralph Waldo Emerson: Every actual State is corrupt.
Nu är det Metallicas tur på listan fest. Och jag ska packa.
Fräsiga fredag.
Comments OffMarch 26th, 2010
Är nyvaxad fitta rätt för Vaginadagen? Eller är det ofelbart ovaxad? Vaginadagen ställer kanske inte den frågan, men många andra. Fira fittan helt enkelt, på ditt sätt.
Fotoshootar världen kanske sötaste sexmånaders. Det får mig att tänka på världens kanske sötaste femåring som jag hämtar på söndag för Dublinäventyr.
Imorgon är det inte idag, och då kommer jag skriva mer. Men nu är det fräsiga fredag, och Helena med den!
Det är lätt att vara mobb.
13 kommentarerMarch 25th, 2010
Igår skrev jag ett inlägg om onsdagens Uppdrag Granskning, där vi fick följa våldtagna Linnea parallellt med mobben mot henne, skaran som skoningslöst sällat sig till Dennis, Dennis den skyldiga (och dömda). Elever, men även föräldrar, kallar offret fitta, du ska dö, hora och av dessa fina substantiv bildar man sen hela kränkande meningar samtidigt som man gömmer sig bakom virtuella alias. Ingen tar ansvar. Konfronterade tar de skydd av gruppen, “en för alla, alla för en”. Alla har skrivit men ingen individ går att särskilja. Ingen vill stå utanför gruppen när gruppen är byn. Man dras med i snacket på middagar, fotbollsträningar och oändliga telefonsamtal enbart i skvallrets syfte. Talk the talk or walk the walk.
Vi sitter som klistrade framför TV-apparaterna och förfäras, samtidigt som vi upprepar mantrat “hur kan man säga så här, hur kan man bara?”. Vi vill stå upp för dessa tjejer, hålla om dem riktigt hårt och ge dem åter den trygghet de berövats. Men vi vill mer än så, vi vill ge igen. Vi vill sätta dit, visa avsky, skrämma, visa muskler. Vi vill kalla dem det värsta vi vet, så att det smärtar ordentligt. Vi vill lyncha, vi vill driva en mobb av agg.
Och vips så är vi där, där elever, ungdomar och föräldrar varit före oss. De var enade mot Linnea och Jennifer, nu är vi enade mot de enade. Om vi bortser från brottet och den konsekvens som de enades mobbing och utfrysning fick, det måste vi göra för att kunna diskutera detta fenomen, så beter vi oss just enligt det mönster vi säger oss förakta. Precis på samma sätt som jag beskrev grupptrycket och tillhörighetsprincipen i mitt tidigare inlägg så gäller samma sak här, känslan för och emot, vi mot dem, gruppen och sammanhanget. Jag håller också med, denna gruppens ambition har ett godhjärtat och fint syfte, vi är per definition det goda, den andra är ondskefull och fullständigt överjävligt hemsk. Jag vill också skrika och hota, slåss och uttala fatwor. Men det är neandertalarreaktionen hos mig. Ingen har mer rätt till detta, vare sig syfte gott eller syfte ont. Jag tänker låta mig stå över denna illasinnade retorik, detta mobbingverktyg. Vi som grupp borde vara smartare än så. Att bete sig på samma sätt tillbaka gynnar inget syfte, i synnerhet inte de utsatta tjejernas. Rikta energin mot något de behöver, stöd. Det positiva. Ta fokus från det onda och lägg det på det goda. Att ignorera folk, även folk som förtjänar en blodig käftsmäll, är ett kraftfullare verktyg.
De är varken “hillibillies” eller “inavel” eller “neandertalare”, killen är förmodligen inte heller “bög”. Det är svaga människor som måste identifieras via en grupptillhörighet. Det är människor som går igång på smutskastning, ryggdunk och enighet under hat. Det kunde, lite krasst, varit vänt mot killen. Organisation och ledarskap är viktigt i inledningsskedet. Att mamman tillsammans med vänner lyckades mobilisera så skyndsamt handlar om lust, slughet och ett, säkert jävligt genuint, hat.
Det finns många flickor, i synnerhet unga, som far illa sexuellt och sen en andra gång när samhället vänder dem ryggen. Dels genom okunskap inför de rättigheter tjejer, men även killar, har och aldrig ska behöva kompromissa med. Dels då man är i en skör ålder, halvvägs in i vuxenlivet men utan verktygen att klara av det till fullo; man är ensam utan gruppen, gruppen väljer vad du ska tycka och tänka, att stå avsides är svårt och principen att “stå upp för det man tror på” oftast inte tillräckligt etablerad för att vinna laga kraft. Det är Jennifer, Linnea och alla dessa andra tjejer som vi behöver lägga våra resurser, energi och stöd på. Informera, observera och lyssna. Men att använda mobbens retorik, det är att motverka saken, den goda, i syfte att stilla sin egen frustration. inlägget. Fler intressanta synpunkter i fallet finns här och hos fina Amanda Ögren som såg igenom hatet.
EDIT: SVT Debatt bad om att få publicera mitt inlägg och så är nu gjort. Artikeln ligger här, nästan i sitt ursprungsutförande. De kommentar och reaktioner jag fick på gårdagens blogginlägg var det som fick mig att skriva inlägget. Fler intressanta synpunkter i fallet finns här, här och hos fina Amanda Ögren som såg igenom hatet.
Bjästaskolan skördar offer.
139 kommentarerMarch 24th, 2010
Jag fasas och mår fysiskt illa av den arbetskopian från kvällens Uppdrag Granskning som jag tagit del av. Jag klipper in Axel Humlesjös beskrivning av programmet:
I detaljer handlar det om 14-åriga Linnea som våldtas på en skoltoalett i samhället Bjästa utanför Örnsköldsvik, men när hon anmäler övergreppet vänder sig hela samhället emot henne. Trots att pojken döms i både tingsrätt och hovrätt med övertygande bevisning, mobbas Linnea i skolan och via facebook, bilddagboken och youtube smutskastas hon av både vänner och föräldrar. Lögner och rykten sprids om att hon är en hora som bara anmälde för att killen inte ville ligga med henne.
Till slut orkar inte Linnea med mobbingen och tvingas flytta till Stockholm.
Men historien tar inte slut där. Samma dag som pojken hyllas på skolavslutningen våldtar han en annan tjej.
I detta fall döms han till slut i hovrätten med hjälp av DNA-bevisning då hans sperma hittas i flickans trosor.
Trots detta fortsätter kampanjen än idag för att smutskasta flickorna och fria killen. Och skolan, fritidsgården och kyrkan i det lilla samhället tar inte ställning utan förhåller sig “neutrala”.
Föräldrarnas uttalande, skvallret, myterna och den medvetna smutskastningen, allt härrör från suget efter en grupptillhörighet. Två motstridande parter där en snabbt vinner anhängare. Vilken grupp man sällar sig till är ju självklart ett val baserat på tillhörighet. Vilken grupp har makt, vilken grupp är det fräckt att identifiera sig med. Det är aldrig coolt att hänga med en bruten och svag människa, offret har per definition ett underläge. I en mindre stad blir detta allt viktigare, väljer du inte sida så väljer vi åt dig. Men ännu äckligare är föräldrars skvaller, som likt luftslott bygger på “en bekants bekants utsaga”. Eller lärare, fritidsledare och prästen vid skolavslutningen, alla väljer de att inte välja sida, att inte stötta, vilket innebär en enorm fördel för den stora starka gruppen och här för den anklagade parten.
Kväljer mest av allt gör jag vid konfrontationen med rektorn på Bjästa skolan, hur hon i sin troskyldiga uppsyn säger att de valde att förhålla sig neutrala…”ja för det var så..”
Reporter: Varför förhöll ni er neutrala i det här som hände?
Rektor: Det handlade om att utredningen skulel ha sin gång och jag vet att när domen föll så tog vi inte heller tagit den biten.
Reporter: Vad skickar det för signaler till ungdomarna när ni inte tar ställning när en elev på eran skoal döms för våldtäkt mot en annan elev som dessutom är ett barn?
Rektor: (lång tystnad) de frågorna som dyker upp då, då talar an ju naturligtvis om att han är dömd och att det har fallit en dom och det är den som gäller, så e de ju. Men va tänker du….
Reporter: Men alltså vad skickar det för signaler till ungdomarna att ni inte tydligt tar ställning för brottsoffret när det kommer en dom.
Rektor: (lång tystnad) ja det skickar inga bra signaler, så e det ju
Reporter: Varför gjorde ni inte det då?
Rektor: Jag har inget bra svar på den frågan…
Jag har ett bra svar på den frågan! Skolan i fråga saknar ryggrad och en tydlig verksamhetsplan. Men framförallt handlar det om in-groups och out-groups, där man ända upp till rektorsnivå påverkas av skvaller och gruptillhörighet. Men att inte ta ställning i en fråga som den här, är just att ta ställning. Rektorn erkänner vidare att man inte tagit del av den smutskastningen som sker på internet, trots att det finns tydliga riktlinjer från skolverket att det som rör skolan på internet, är en angelägenhet för skolan, även utanför skoltid. Det har gått ett år men rektorn skyller på personal som måste utbildas i att hantera internet.
Att kräva rektorns avgång torde härmed inte kännas alltför långsökt.
Över hur många lik kan människor vandra för att få tillhöra gruppen? Hur länge ska offret behöva vara ett offer? När föräldrar i byn intervjuas, ja, då vill jag blunda och hålla för öronen likt den där första gången jag såg Pshyco.
Snälla Bea, analysera mina synder!
4 kommentarerMarch 20th, 2010
Många med mig är upprörda över Beatrice Asks lila kuvert, hur rättsstaten äventyras har andra debatterat snyggt. Beatrice vet nåt som inte jag vet, hon vet att vi kikar genom tittgluggar och dörrspringor efter grannpostens färg och form. Och därmed kan din granne veta, utan att du vet att han vet, att du är delgiven misstanke om något. Sen kan denna granne, utan att du vet, sprida dessa elaka rykten till andra som inte visste och en dag så når ryktet dig. Och har du väl då blivit friad från anklagelserna, såkallat rentvådd, ja, då får du dig iallafall ett litet skamfilat rykte. Ett litet straff förtjänar du med all säkerhet, inte blir man misstänk om man är oskyldig, ingen rök utan eld, nähädå!
Aftonbladet ställer frågan: “Men om ett barn öppnar brevet?”
“Det är nog lika bra att dottern får veta vilken typ hon har till far. Man måste tänka på att inte skydda fel faktor. Om det är en dotter som blivit utsatt för övergrepp av sin far kanske brevet ger henne mod att berätta,” svarar Ask.
Ja Beatrice, här slår vi huvudknut på spiken, för visst:
1) är det i sin ordning att uppmuntra att ett barn ska ta del av detta, utan en vuxens närvaro, utan att veta innebörden, utan att ha stöd eller kunna ställa frågor. Ingen kanske någonsin vet att hon vet och hennes vetskap kanske förblir hennes stora hemlighet av stora proportioner, men det scenariot är ju å andra sidan långsökt.
2) har du ju rätt i att vi ska akta oss från att skydda fel faktor! Hellre att barnet vet än att andra vuxna inte vet.
3) är det rimligt att dra paralleller mellan misstänkta sexköpare och pedofiler. Sex som sex, I totally get you here!
Jag undrar vad Beatrice Ask ser när hon ser min brevbärare? Inbjudningar i guldmetall, grälla rosa plastkuvert med årskort på kaffe hos Mocca eller den där, ja den är bra, inbjudan till Pippi på Vasateatern där en äldre man (Kling) jagar en ung flicka (Pippi) på kuvertets framsida. Snälla Bea, analysera mina synder!
Annie Leibovitz till Fotografiska
Comments OffMarch 19th, 2010
Fullständigt ljuvliga Annie Leibovitz har äran att inleda premiären av Fotografiska i Stockholm med utställningen A Photographer’s Life.
Courtesy Contact Press/NB Pictures
Leibovitz jobbar nära de som är henne subjekt snarare än objekt. Samspelet gör henne till en av vår tids största porträttfotografer och det går inte att undgå närvaron, rörelsen och dynamiken i hennes bilder. Nyttig kultur för den ointresserade, en lysande tillfälle för den intresserade och en sänd från ovan för den hängivne!
Folkmord, i ordets rätta betydelse!
2 kommentarerMarch 13th, 2010
På DN’s ledarsida idag säger man att “[...] den svenska riksdagens beslut att erkänna folkmordet är fel väg att gå”. Det handlar inte om ett erkännande av en händelse, som man här benämner folkmord, det handlar om att tillskriva en händelse, där konsensus skapats långt tidigare, vissa egenskaper, en mening, en förståelse som visar på de kulturella fysiska och politiska konsekvenser vilka sträcker sig bortom den faktiska händelsen.
Så här beskriver Raphale Lemkin, teoretikern bakom begreppet, vad folkmord innebär:
The perpetrators of genocide would attempt to destroy the political and social institutions, the culture, language, national feelings, religion, and economic existence of a national group.
Genocide has two phases: one, destruction of the national pattern og the oppressed gropu; the other, the imposition of the national patterna of the oppressor. This imposition, in turn, may be made upon the oppressed population which is allowed to remain, or upon the territory alone, after removal of the population and colonization of the area by the oppressor´s own nationals.
Det handlar alltså inte, vilket media ofta och felaktigt väljer att beskriva det, om att erkänna en händelse, utan att erkänna händelsens karaktär.
Enligt lag (1964:169) om straff för folkmord gäller att:
1 § Den som begår en gärning, för vilken det enligt lag är föreskrivet fängelse i fyra år eller mer, mot en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, döms för folkmord till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst arton år, eller på livstid. Lag (2009:397).
2 § För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. brottsbalken stadgas.
Detta innebär att folkrättens anspråk förverkligats i svensk lag.Vilket i sin tur innebär att det visst är vår angelägenhet.
Samma tidning rapporterar om ilska och besvikelse bland sverigeturkar. En offerstatus av denna kaliber är för mig besynnerlig:
- Jag är född och uppvuxen i Sverige. Nu stämplas jag som mördare.
- Jag är särskilt orolig för hur mina barn kommer att uppleva det. De försöker vara en del av det här samhället, istället blir de utstötta.
- Det är synd att beslutet är fattat, det påverkar varenda familj och förstärker utanförskapet.
Nej. Det är en kategorisering av en händelse, som vi i Sverige redan enats om har ägt rum, MEN vi har aldrig tidigare hållit enstaka individer skyldiga och kommer så heller inte att göra i framtiden. Detta är en fråga på statsnivå. Utanförskapet definieras snarare under egna doktriner:
- Även om våra barn är födda här så har de turkiskt dna, de kommer att vara turkar till den dagen de dör.
Turkiets president Abdullah Gül säger att beslutet “inte har något värde i våra ögon” men kallar med omedelbar verkan hem Turkiets ambassadör i Sverige. Reporter Gunnar Sörbring frågar en butiksägare i Turkiet vad han tycker om Sverige beslut: Inte bra. Det är “none of your business”. Vidden av den turkiska statsnationalismen blir ruskigt närvarande.
Dagens ros till Q8 i Stugun.
1 kommentarMarch 13th, 2010
Jag reser mycket. Otroligt mycket! Privat och i jobb. Och ånga toastopp längs med vägar blir det. Ofräscha, som macken på gränsen mellan Tjeckien och Tyskland där sperman liksom flöt i grupp på golvet. Eller kalla, som på en Shellmack en sen kväll med minusgrader, där man tvingas gå runt huset och finna toaletten på baksidan. Eller utan lås fast handikappanpassad så att man absolut inte når att hålla i handtaget när man sitter i kissposition. Eller den jag delade med en råtta på ett vägstopp under min bussfärd mot Bombay. Eller den ränna, i Kina, där man tvingades huka över ett gap medan kiss från hela systemet forsade motbjudande två meter nedanför. Därför kan man ju inte bli mer än överraskad när man gör ett kisstoppp i Stugun och möts av det här:
Nyckelhållaren i form av en samesko i storlek 1:1.
Med anekdoter och prosa från bygden dekorerade väggar.
Lokala artefakter.
Och slutligen: en bok för lite stilla kontemplation!
Tack Stugun för att ni har bevisat att livet på vägarna sannerligen är värt att leva!
James Bulger och offerstatusen som aldrig vill gå ur tiden.
6 kommentarerMarch 11th, 2010
1993 mördas 2-åriga James Bulger brutalt av två tioåriga killar. Medborgargarden bildas. Hot uttalas. Ilska sprids. Mordet var väl planlagt och visade på extraordinär grymhet. Mord är grymt. Mord på barn är grymmare. Mord där barn är inblandade på båda sidor är brutalt. Föräldrarna kräver lynchning. Om inte på Jon Venables eller Robert Thompson så på Johan Major.
Pojkarna erhöll skyddad identitet när de blev villkorligt frigivna 2001 och åter var mobben igång. Man ville inte låta dem åtnjuta skydd. Man ville ha upprättelse, skipa rättvisa i enligt med Gamla Testamentet: öga för öga, tand för tand. Pojkarna flyttades bort från Liverpool och fick nya namn matchade till sina fingeravtryck.
Nu är den ena av pojkarna, ex-Venables, tillbaka i finkan. Svåranpassad till ett normalt samhälle, en normal social kontext, är självklart en rimlig analys. Jag är inte förvånad, men förstår att det upprör. De ska minsann lära sig! Pojkspolingen ska fanimej vara tacksam för allt han fått! Han som fick en andra chans! En gång barnamördare, alltid BARNAMÖRDARE!
Nu kräver James Bulgers mamma att identiten röjs, att hans nya jag offentliggörs. För vad? Lättare tillgänglighet för spott och spä? Jag förstår att man aldrig kommer över bilderna av sin tvåårings sargade kropp, det är en syn som skulle göra den starkaste vek och nedbruten. Men nu har det gått 17 år och pojkarna, numera männen, har sonat det straff den dömande makten utmätte. Nu är det ett nytt brott på tapeten, inget som har med tvååringen på spåret att göra. Faktiskt! Mamman, Denise Fergus, begär att han ska ställa inför rätta under sitt ordinarie namn.
“On Wednesday, the Home Secretary Alan Johnson had said he believed the public “had a right to know” why Venables was back in jail.”skriver BBC.
Hur länge har detta offer straffpatent på denna brottsling? Hur långt är samhället berett att gå? Jack Straw har rätt när han säger att det är viktigare än någonsin att skydda Jon Venables nya identitet. Och plötsligt blev gärningsmannen offer.
Helena
Kontakt
Mina favoritinlägg
Bloggar som intresserar mig
Fotografer
- Aaron Siskind
- Abigail Heyman (dreams and schemes)
- Alec Soth (Sleeping by the Mississippi/The last of the W)
- Diane Arbus
- Eugene Rcihards (Cocaine true, cocaine blue/Dorchester Days)
- Jane Evelyn Atwood (Too much time)
- Karen Marshall
- Louis Stettner
- Martin Parr (The last resort)
- Mary Ellen Mark
- Michael Ackerman
- Mitch Epstein
- Richard Avedon
- Robert Frank
- Sally Mann
- Sylvia Plachy (Unguided tour)
- William Eggelston
Sidor som intresserar mig
Bloggarkiv
- January 2012
- December 2011
- November 2011
- October 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006