Helena Sandklef

The American way -lätt att skratta åt, svår att klara sig utan.

February 16th, 2010

För ett år sedan bodde jag i New York. Eller ja, om man kan kalla det att “bo” när man maxar turistvisumet; formalisterna skriker HÖGMOD! om man etiketterar sin standard grundat på falska premisser.

Det var kallt som ett avisat stånd, dyrt som Donatellas solariekort och ångest som efter första permanenten. Men fy fan va kul! Kul som i jagvetinte! Ingen liknelse för inget är det likt! Alla hatar vi USA, alla slänger vi oss i termer om Hillbillies (eller inte jag förstås, jag säger Hillybillys), amerikaniserad långfilm, snabbmatslandet och okultiverad supermakt gödd av otyg. Presidentvalet blir aldrig som vi trott, massans hybris alltid för extensiv, turisterna klagar mer än vi förtjänat och det är tamejfan bara jänkarna som tror att man slipper dö mitt under själva kriget. De överraskar med moms i kassan, föder kristna sekter och tillverkar opedagogiska leksaker i rått kommersiellt syfte. Ja visst. Men ändå vallfärdar vi dit för att komma hem med en skrytbar minnespalett, trendiga långbyxor och Aunt Jemimahs maplesyrup. För USA har allt. ALLT! Hollywoodfilm tills jag vill kräkas och mormoner tills jag blir mörkrädd. Men de har också en massa mer, allt det där andra som inte går att sammanfatta men som gör att man väljer att bo i en frusen garderob samtidigt som man sig solar i ångest. USA har allt. Välj du din grej innan du rapar illasittnade jeans, rasism, skräp och politisk indoktrinering.

Här är min grej. Eller en av dem.