Helena Sandklef

Hotelldöden i fyrfärg.

October 31st, 2009

Hotell. Så lyxigt för många. Så ensamt för oss andra. Kallt, kalt och inte hemma. Kläderna åker upp på en hotellmärkt galje, ner i en väska, upp på en hotellmärkt galje… Ensamma hänger de där, lyckas någon någonsin fylla garderoben? Jag måste ta mig en an en liten ritual som består i att först lokalisera (alltså kolla ut genom fönstret), sen allokera (min min sida av sängen som alltid skiftar), titta i minibaren och sen ställa upp datorn. Mer hemma än så här blir det inte:

Klockan 17.00 är sängen bäddad, klockan 20.00 är sängen nattad som det kallas när någon okänd människa går in i ditt rum och puffar på kuddarna och viker ner täcket.

Magnus arbetshörn

Minibaren kukade ur då någon tidigare gäst försökt bryta upp den istället för att be receptionen elektroniskt låsa upp den. En person på ett tydlgit uppdrag på agendan och en paranoid reception. Jag och M&S löste det.

Läkerol som jag provianterar när jag reser utanför rikets gränser och en film som jag aldrig tycks hinna se klart. Samt en tidning som alla borde lusläsa.

Nu kryper jag ner med kebab från Edgwere road och True Blood. Väl mött i hotelldöden (inte så farlig trots allt)!