During all these years, you have never been this sweet to me!

October 31st, 2009

London i sol, höst och ljumma fläktar. I färg. Idag var Regents Park och Queen Mary’s Rosegarden den vackraste platsen på jorden…

Kaffe och bok på the Garden Gate Café toppade.

Hotelldöden i fyrfärg.

October 31st, 2009

Hotell. Så lyxigt för många. Så ensamt för oss andra. Kallt, kalt och inte hemma. Kläderna åker upp på en hotellmärkt galje, ner i en väska, upp på en hotellmärkt galje… Ensamma hänger de där, lyckas någon någonsin fylla garderoben? Jag måste ta mig en an en liten ritual som består i att först lokalisera (alltså kolla ut genom fönstret), sen allokera (min min sida av sängen som alltid skiftar), titta i minibaren och sen ställa upp datorn. Mer hemma än så här blir det inte:

Klockan 17.00 är sängen bäddad, klockan 20.00 är sängen nattad som det kallas när någon okänd människa går in i ditt rum och puffar på kuddarna och viker ner täcket.

Magnus arbetshörn

Minibaren kukade ur då någon tidigare gäst försökt bryta upp den istället för att be receptionen elektroniskt låsa upp den. En person på ett tydlgit uppdrag på agendan och en paranoid reception. Jag och M&S löste det.

Läkerol som jag provianterar när jag reser utanför rikets gränser och en film som jag aldrig tycks hinna se klart. Samt en tidning som alla borde lusläsa.

Nu kryper jag ner med kebab från Edgwere road och True Blood. Väl mött i hotelldöden (inte så farlig trots allt)!

Magnus.

October 31st, 2009

Tack för att du finns och tror. Det vara bara det.

Nu slutar det. För att börja igen.

October 31st, 2009

Jag har slutat ta bilder. Tiden hinner ifatt mig, men jag hinner inte ifatt den. Kamerorna ligger orörda, inspirationen är förlorad och motiven suddiga. Insatsen för stor och jag för osynlig.

Jag har slutat vara personlig. Någonstans gjorde jag om min blogg med ett syfte som ledde till det motsatta. Prestationen blev hämmad, eller hämmande, och priset för högt. Kultursfären började läsa, tyckarna kommentera. Jag försvann bakom en myriad av kontextuella begrepp och svårtydda klyschor, dikt och prosa blev till sanningar utan ansikte, jag försvann på min enda riktiga jag-plats.

Jag hade människor som mailade i sorg och desperation, jag fick människor att le. Jag siktade högt och lågt och tog smällen när jag landade.  Nu omger jag mig av ett vadderat lager och känner varken inåt eller utåt.

Jag kollar på ett klipp där Henrik Schyffert blir roastad. Skrattar hejdlöst åt Kristoffer Appelquist. Skrattar än mer åt Henrik. Tänker på när jag satt uppklädd till tänderna och drack rödvin på Elite Plaza i Göteborg. På väg ut. Men istället grät jag till Henriks innersta ärlighet, hans sårbarhet och hans vilja att dela denna. Utan ironi. Utan sarkasmer. Trots att vi kom för att se just dessa. Han gav och gav. Och jag snyftade. Jag fick gå ur mig själv och in i honom.

Jag läser Sanna Lundells blogg. Om att vara mamma och om att vara så mycket mer. En enhetlig självupplevelse, en naken sanning. Hopp, tröst och förtvivlan. Kräk och tandläkare. Jag har ingen relation till Sanna. Men hon får mig att dela hennes tankar utan att behöva vara i denna relation.

Jag ser Queen, filmen om drottningmodern och turerna runt Dianas död och Blairs första år som premiärminister. Folkets prinsessa dör, folkets ledare skapas. Jag slås av hur nära jag kommer denna gestalt av kyla, denna konservatismens fastaste inventarie. jag säger till mig själv det är fiktion Helena. Men spelar det någon roll? För mig är det en illusion, både i sin tidigare skepnad och den nyskapade. Men närheten, tillgängligheten, av denna chimär får mig att vilja säga nåt mer jag med.
Jag står på Selfridges och skrattar tillsammans med en kvinna jag precis mött, jag ser en ängel på en buss, observerar den barska natten från tionde våning och minnesantecknar förnimmelser; sirener och en buss som växlar obekvämt sent, blå ljus i neon från en åkattraktion och en inbillad lukt från en man med hamburgare. Jag må vara ensam om mina tankar och upplevelser och bilder och de må vara uteslutande intressanta för mig och bara mig. Men de är jag. Och dessa önskade jag att dela en gång. Och nu önskar jag att dela dem igen. Bloggen kommer inte längre vara otillgänglig för mig. Jag hoppas kunna få vara en Henrik, en drottning, en Sanna, en reflektion och en sann röst. En Helena.

Kambodja -övergödd eller undernärd?

October 28th, 2009

Jag går på löpbandet en timme varje morgon. Eller, ajg säger en timma men det är snarare 50 min. En timma låter bättre.

Då brukar jag läsa DN och SvD och om jag har tur så har hotellet jag landat på just den morgonen en tv med BBC. Så då konsumerar jag tre, eller för att vara krass, två nyhetskanaler om morgonen.

Igår såg jag en dokumentär på detta BBC som handlade om Plans arbete i Kambodja. Genom att organisationen bidrog med frukost och lunch så blev inte bara eleverna mer alerta, de slapp också ifrån den eviga oron runt hur de skulle fylla sina magar för dagen. De kunde koncentrera sig till fullo på att faktiskt ta del av skolarbetet och föräldrarna var inte lika ivriga att ta barnen från skolan för att hjälpa till med matförsörjningen hemma eftersom man genom skolan faktiskt tjänade två mål mat per elev. Kan ju låta smått cyniskt från föräldrarhåll men när resurserna och maten är så knapp, måste man räkna kostnad och utgift och uppehälle per måltid, något annat vore orimligt. Intressant att problematisera utanför de ständiga frågan om barnens rätt till utbildning eller familjens rätt till arbetskraften.

Idag slog jag över till TV4 efter att ha blivit trött på den spanska banken Santander och dess vinst-ståhej. Där hamnade jag mitt i  Nyhetsmorgons matlagningsdel, där man denna vecka lagade mat direkt från Kambodja. Stjärnkocken, som de så flott kallas, pressade lime och toppade med råsocker och mellan ett pastellfärgat kärl från Nigella och Fredrik Erikssons svettiga panna så var jag tvungen till att ställa frågan: Är inte detta lite märkligt?

9.00 tisdagen den 27/10 handlar det om mat-, resurs- och näringsbrist i Kambodja och hur frivilligorganisationer stöttar de som är i störst behov av det livsnödvändiga: barnen.

9.00 onsdagen den 28/10 handlar det om stjärnkockars smakrika lyxanrättningar direktsänt från Kambodja.

Olika kanaler, olika approach.  Samma land, samma ämne.

Skymd sikt -in the name of cancerpink colour!

October 27th, 2009

Rosa prylar med cancerassociation får vi liksom inte nog med. Det är globen, bakelser och skyltfönster. Nu har Malmö stad dessutom valt att klä in gatubelysning med rosa plastfilm. Lite dubbelt bara eftersom det stråk man har valt ut för att iscensätta sitt jippo är Malmös mest brottsdrabbade och går under smeknamn “rånarstråket”. Så för att uppmärksamma och skydda kvinnan från cancer så dimmar vi belysningen och gör det lite mer skumt för samma kvinna att gå hem om natten.

Det mest brottsdrabbade stråket i Malmö City kallas

Sex -en angelägenhet för unga vuxna!

October 24th, 2009

SvD lämnar Roland Poirier Martinsson fritt utrymme att låta de ultrakonservativa moralflosklerna härja och skickar sedan in Göran Skytte för lite extra dragplåster. Martinssons kolumn kan med fördel delas upp i två delar: den där man kritiserar sexualundervisningen och den där man kritiserar den som håller i sexualundervisning. Jag tänker här ta med er på en resa om den förra!

“Lagen säger att barn inte är mogna att ingå sexuella relationer före 15 års ålder. Alltså bör skolan med auktoritet och argument verka för sexuell avhållsamhet före 15 år”. Att förbereda unga människor för livet är en av skolans delikatare uppgifter. Att året innan dessa ungdomar blir byxmyndiga tala om vad det innebär att bli vuxen i könsrättslig mening är väl då ganska sunt? Om vi tror att vi kan låtsas om som att sex inte finns för at breaka nyheten när kidsen fyller moppe, då ligger vi lååååång efter. Många har redan knullat, ännu fler har upptäckt och börjat intressera sig för sin sexualitet. Att man lägger förberedande kunskap här betyder ju inte att man måste knulla när man är femton, utan att samhället har gett “go ahead”.

“Med andra ord bör gruppsex på Ibiza kanske inte vara våra 15-åringars första erfarenhet” Jag blir rädd inför Martinssons inskränkthet! Att Poirier Martinsson drar parallellen mellan analsex och gruppsex på ibiza är ju skrämmande, nog för att heterosexualitet är normgivande för många men att det är uteslutande så man ska ha sex…“Vet föräldrar om att skolbarn tränas i tekniker för analsex i klassrummet?” Sexualundervisning är väl försjutton för alla, den gamla grodan att man konstruerar en avvikande sexualitet i någon form av absurt syfte, att alla i grund och botten är heterosexuella varelser på alerten inför reproduktion, den har väl åtnjutit tillräckligt många röda kort vid det här laget?

“Istället kan man tänka sig att barnen bör utveckla en nära känslomässig och hållfast relation med en partner, innan de lär känna varandra i biblisk bemärkelse. Då kan man förstås hinna bli 17 år före debuten. Eller 19. Eller gift”.  Alla ska ha rätt till sin egen sexualitet, alla ska få vårda den och hantera den så som de passar just dem. Huvudsaken är att båda könen erkänns denna rättighet, att man skalar av de förväntningar och föreställningar som finns på respektive genus; tjejer som ska tillfredsställa mannen och i mångt och mycket inte ens ha någon sexualitet, och männen som enbart ska se till kuken och kunna prestera alltid och oavsett. Att vi idag har allt fler lösa förbindelser åt alla håll talar ju för en uppluckring av konservativa och religiösa normer och mot en friare vilja.

Förra sommaren skrev jag det här:

“USA, tätt följt av Storbritannien, har flest tonårsgraviditeter i väst. Av 1000 amerikanska tonåringar mellan femton och nitton år, så var det 52,1 födslar. I Storbritannien ligger siffran på 30,8, medan Korea har 2,9 och Japan 4,6. Jag vet att ni har hört det förr och det chockar men har slutat att förvåna. Det som är desto mer skrämmande är Bushadministrationen, trots att valet ligger på delstatsnivå, har gjort klart att skolan enbart ska undervisa i avståndstagande från sex.”

Att inte undervisa har alltså motsatt verkan. Självklart vill vi inte se unga utnyttjas, självklart vill vi inte att man ska fara illa. Men skolan uppviglar ju knappast till våldsamma knullfester, det handlar ju om rätten till sin sexualitet och kunskapen om denna, om rättigheter och skyldigheter oavsett kön, sexuell läggning eller andra preferenser.

Det vore kanske bra för martinsson att ta en tripp utanför den konservativa sfären emellanåt och erkänna att det inte bara är medelåldersmän som har rätt till sin sexualitet.

Censur agerar aldrig i allmänhetens intresse. Det vet BBC.

October 22nd, 2009

“Att behandla BNP annorlunda är detsamma som censur!” Jag håller på BBC-chefen Mark Thompson, han med det otacksamma jobbet att försvara public service. Det var ju trots allt knappast han som gav BNP två mandat i Europaparlamentet och därmed legitimerade dess existens. Det har ju folket gjort, för dem vars public service ska serva publika intressen.

(Men min kärlek till Ken Livingstone som borgmästare bekräftas ju om igen när han står som avsändare av Unite against fascism)