Arkiv för August, 2009
Att gå på Opera..
4 kommentarerAugust 31st, 2009
Igår var det comedygala, eller Galla som man säger i danskarnas huvudstad, på Det Kongelige Teaters Operahus i Köpenhamn. No need att piffa upp mig sa min svåger. Jag skulle nog snarare säga att det fanns all anledning att just göra just detta. Men den slutsatsen drog jag först när det var försent. Röda mattor, champagne, vackra kvinnor i långklänningar och juveler, stressade tv-människor med dubbla headset och en fantastiskt vacker Opera. Och man kan inte annat än att älska Köpenhamn. Det rabiata, det dekadenta, det frigjorda. Vi sitter i ett stort artistrum i en av Europas dyraste byggnader när producenten för festivalen säger: “Du röker, jag röker, ska vi trotsa rökförbudet?”. Och plötsligt återfann jag känslan av mitt första smygrök. Glädje!
Vi gjorde anspråk på röda mattan när alla andra lämnat den.
Champagne ut plastmugg och lite improviserade skämt
Efter 30 sekunder på scen var det då sagt. Framför 1700 celebriteter och pressnissar och på lördag inför miljoner danskar på prime time tv: “Vad är det hon heter, nazisthoran? Just de, Pia Kjearsgard!”. Idel fnitter hela vägen hem. Tack för kaffet!
Rostat!
Comments OffAugust 29th, 2009
Ingen smygreklam. Inget rövslickande. Se bara. Jag går i god!
Bort med Hillegren. Punkt.
14 kommentarerAugust 17th, 2009
”När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer än ordningsförseelse.”
Han utvecklar sitt resonemang:
“Man kan göra groteska exempel. Säg att Agda och Herbert har varit gifta i ett antal år och har ett regelbundet sexliv. En kväll säger Agda: Inte i kväll, men han är inte fin i kanten och hon gör inget motstånd. Om vi bortser från bevisbördan, ska han straffas för det? Han gör något mot hennes vilja, men är det värt två års fängelse? Det är ett helt annat brott än det många förknippar med våldtäkt.”
“Hillegren JO-anmäls för sitt uttalande”. Det är Peter Sunde som anmäler. Heja heja HEJA! När fadäsen rullar vidare i dagens SvD så säger Jonas Almström, kammarchef för City åklagarkammare i Stockholm: “Det får stå för honom. Jag tänker inte ta ställning till eller kommentera det Rolf säger” (min kursivering). Hur fan inte då? Här har man världens chans att reparera lite värdighet och visa på lite jävla stake!!! Lite mer fattning har riksåklagare Anders Perklev som säger: “Jag tror inte den är representativ för åklagarna på något sätt. Han har rätt att framföra sina synpunkter men det får stå för honom” (min kursivering). Självklart har individen rätt till en egen åsikt men frågan är om man ska inneha denna post om man har en såpass förlegad och konservativ syn på våldtäkt.
Madeleine Leijonhufvud skriver vist!
Jag, och inte Björn Gustafsson, har en orange kofta!
1 kommentarAugust 15th, 2009
På lunch den 25 juli. Inget konstigt alls faktiskt. Förutom för den roliga filur som på Hasse Bronténs twitpic frågade om personen i orange var Björn Gustafsson. Komplimang eller inte, det är JAG!
TIME ser inte helheten.
Comments OffAugust 15th, 2009
TIME lägger, som sig bör, nyheten om Aung San Suu Kyi som en nr 1 av sina 10 Essential Stories. 1990 tog denna politiker hem en jordskredsseger med sitt parti NLD mot juntans vilja och oppositionsledaren har suttit fängslad i fjorton av de senaste tjugo åren. TIME skriver: “The good news: the latest sentence, by military decree, is shorter than the maximum of five years in prison”. Ja, och kortare än de tre år i arbetsläger som man först fasade för. Men kan man verkligen tala om “good news” överhuvudtaget, när straffet är mindre ett straff än det är en försäkran om att Aung inte ställer upp i valet 2010? För det demokratiska övergreppet blir dubbelt och för Aung, som har nekat frihet i utbyte mot landsförvisning, så räknas knappast den demokratiska kampen i månader eller år. Snarare handlar det om framgång eller motgång och att neka henne tillträde till den politiska arenan och dess demokratiska ramverk måste ses som en kolossal motgång. Av henne, av folket, av världen. Och av TIME.
Pieter Ten Hoopen.
1 kommentarAugust 15th, 2009
Har det undgått någon att de bilder som publicerades i samband med recensionerna av Göran Greiders nionde diktsamling Katterna kommer in från mörkret är tagna av mångfaldigt prisbelönta fotogrefen Pieter Ten Hoopen? Fantastisk närvaro när sinnestämningen tillåts ta plats.
Ohlssons billiga poäng gynnar allra minst refimmotståndare.
Comments OffAugust 14th, 2009
Brigitta Ohlsson (FP) anklagar på SvD Brännpunkt idag SL för att “agera budbärare åt Eritreas diktator”. Hon syftar på den eritreanska festivalen i Eggeby som i år hade besök av Abdel Jaber, representat för regeringen, tillika diktatur, i Eritrea. Detta bör, och har, kritiserats på många håll! Men att gå så långt som att kritisera SL för att ha stöttat regimen är absurt. Självklart kan inte reklamen, eller dess budskap, utformas hursomhelst, men för detta har vi lagar. Självklart har privata aktörer rätt att säga nej, som i fallet SD inför valet i våras. Men då har man också rätt att säga ja. Den eritreanska festivalen i Eggeby återkommer varje år och är älskad av regimtrogna såväl som regimmotståndare. Att man annonsera om denna folkfest är inget konstigt i sak. Ett besök från regimens trotjänare är ju väldigt väldigt sorgligt. Men håll då festivalarrangören ansvarig, inte Stockholms Länstrafik! Det efterlämnar en fadd smak i mun när Ohlsson försöker kamma hem billiga poäng. Att det skulle stå på SL’s dagordning att vara förespråkare för Eritreas regim är ju lite lätt krystat. Och löjeväckande, eftersom man inte ens kan köra tåg när det faller löv på rälsen.
Fläkten som definition av en illusion.
3 kommentarerAugust 11th, 2009
Stiltje.
Men en sak tänker jag på. Jag tänker på när jag brukade sitta i mina föräldrars hus och hör vinden slåss med stillheten i deras köksfläkt. När jag blundar så är det höst och grått, fast just då är det svart, och alla sover. Det är som en klaff någonstans däruppe som åker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Som liksom säger stopp. Och efter ett litet tag ångrar sig och säger börja igen. Det lilla taget är så kort att det låter som ett spel utan början eller slut. Man känner på sig att öppnar man ytterdörren nu, ja, då blåser den upp lite för mycket. Och tar man klivet ut på gården så luktar det fuktigt grus. Fuktigt grus är inte sådär poetiskt som varm jord i slutet på sommaren när små små droppar kittlar dess yta. Inte heller är det lukten av urban asfalt eller daggvått gräs. Nej. Grus är inte fint. Men det luktar just så, grus. Och min mammas häst trycker med rumpan mot norr eftersom det är därifrån höstvindarna kommer. Dessa höstvindar som får fläkten att låta dickdockdickdockdickdock i en monoton sång som just nu skulle kunna vara den finaste jag vet.
Jag längtar hem.
Krystat.
1 kommentarAugust 2nd, 2009
Jag och min kille såg “Boy A” idag, ett brittiskt drama som nöter på ens tålamod, iscensatt med fantastiska bilder.
Jag skämdes mest hela tiden, det var skam över pinsamma taffligheter. Vid ett tillfälle så säger Jack:
“Sometimes when I look at you it feels like I can’t breathe.”
Töntigt tyckte jag (man måste kanske vara där, jag är inte känslokallt lagd). Då utspelar sig följande dialog i realtid, i vår tv-soffa:
- (jag) Piiiiinsamt…..
- (killen) Men så säger jag ju till dig ibland.
- Nej det gör du väl inte!
- Jo det gör jag väl. Typ när du sitter på mitt bröst så känns det som om jag inte kan andas.
Polettern trillade ner och jag kan andas ut. Ny dag, nya tag.
Pride: diskriminering under enad flagg.
3 kommentarerAugust 2nd, 2009
Ulrika By signerar en enastående krönika i gårdagens DN. Enastående för att den tar upp något som, i synnerhet under den gångna veckan, är tabu: fördomar och klyftor inom hbtq-rörelsen. Enad front utåt är en ypperlig teknik men självklart måste vi väl få pilla lite inuti? Precis som villfarelsen att feminister är en homogen grupp så kan man inte tala om folk som avviker från heteronormen som en homogen grupp. Vore det då inte lättare om vi luftade och analyserade och pratade lite om dessa fördomar?
Många har kritiserat årets Hetero-tema. Varför då? Ett tema fungerar ju enbart som ledmotiv, festivalen hyllar inte hbtq-rörelsen destom mindre för detta! Dessutom så förutsätts det att: “jaha, inte ens en vecka kunde dessa inskränkta heteronormativitetsförsvarare ge oss”! Men, I’ve got news for you! Det hela handlar om allas likaberättigande, rättigheten till sina val och sexuella läggning, individens frihet etc. Så. Jag är individ och jag har en sexuell läggning. Får jag då lov att inte bli diskriminerad p.g.a denna sexuella läggning, tack! Måste jag definiera den, slå in den och ta den för allmän analys? Att kritisera en exkluderande och väldigt hierakisk heteronormativitet är inte samma sak som att säga: “att vara hetero är fel hetero är det onda”. Jag antar att de som valde årets tema ser hetero som definiering av en sexuell läggning, precis som homo, bi, queer osv, och förutsätter att dessa hetero, som begreppet hänvisar till, känner detsamma. Inte att vi är två läger, även om samhället tyvärr ser ut så. Hur ska vi annars spränga barriärer? Genom att förutsätta att heteromänniskor är onda, låta begreppet ge en daff eftersmak? Inskränkt, om jag får be!
Alla ni som förpassar heteropersoner till diskriminerande fä, testa att ta en dag i Pridepark, hand i hand med en av Sveriges största gay-ikoner, och försök att inte känna dig hatad och ratad av alla bögar. Inte bara är jag tjej, inte bara är jag tillsammans med deras husgud och gör honom “tagen”, jag definierar också, i deras ögon, hans sexuella läggning i denna stund. Och nej, det är inte synd om mig. Men kom inte och säg att det är jag som diskriminerar när jag inte “får plats” att äta på ett bord brevid tre bögar, medan min pojkvän vänligast hälsas välkommen.
Helena
Mina favoritinlägg
Bloggar som intresserar mig
Fotografer
- Aaron Siskind
- Abigail Heyman (dreams and schemes)
- Alec Soth (Sleeping by the Mississippi/The last of the W)
- Diane Arbus
- Eugene Rcihards (Cocaine true, cocaine blue/Dorchester Days)
- Jane Evelyn Atwood (Too much time)
- Karen Marshall
- Louis Stettner
- Martin Parr (The last resort)
- Mary Ellen Mark
- Michael Ackerman
- Mitch Epstein
- Richard Avedon
- Robert Frank
- Sally Mann
- Sylvia Plachy (Unguided tour)
- William Eggelston
Sidor som intresserar mig
Bloggarkiv
- August 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006