Helena Sandklef

Min fula sida.

June 22nd, 2009

Idag ringde Henrik Schyffert mig. Ni vet han som visade den bejublade föreställningen The 90’s -ett försvarstal i direktsändning pÃ¥ en public service-kanal. Jag kände mig dÃ¥ nödgad att berätta för honom att jag grät när jag sÃ¥g denna hans föreställning. Fint tyckte han, smutsigt tyckte jag. För det var liksom inte den där fina situationen när man sitter med sina närmaste och en pÃ¥se lightchips, i syfte att utvärdera, diskutera och analysera. Nej det var jag och en flaska alldeles för dyrt vin som jag konsumerade tillsammans med den tillsynes fiktiva Schyffert, alldeles ensam pÃ¥ ett hotellrum i Göteborg. Uppklädd till tänderna; stiletter och uppsättning. Jag bölade alltsÃ¥ storstilat, vilket i sin kontext var tragiskt och trasigt. Vid ett tillfälle satt jag vid skrivbordet med en spegel framför mig och stirrade liksom genom spegel pÃ¥ tv:n bakom mig. Som att det skulle ta bort lite av smärtan. Men det kändes om än mer fulare. Jag var som en parodi pÃ¥ mig själv, i en film jag helst inte spelar.

Men Schyffert tyckte fint. Och det är bara det som spelar någon roll så här i efterhand.