Arkiv för June, 2009
Många bollar i luften.
Comments OffJune 28th, 2009
Helgen inleddes förstaklassigt med Metalfestival i Göteborg. I den långa och breda kön som var inkörsporten till detta musikjippo fann jag mig ensam i flip-flops och vitt linne. Klädkoden var svart, extremt och tatuerat -Buffalosulan is back! Jag trotsade glas, rännilar av öl samt kängor och fann mig tillslut nödgad att ta upp det enda andra paret skor jag packat ner: ett par ljusblå mocka-skor från Bruns Bazaar med skinnsula. Jo tack, jag glömde convisarna hemma. Men vi kom, vi såg, vi besegrades. Lite för gamla, lite för nyktra och lite för mycket sol. Men Volbeat var grymma och rockstjärnedrömmen fick en nytändning.
På lördagen checkade vi in på Skrea Strand, sen dansade vi bland knotten till Sodapop på bästaste Lisens 30års-skiva. Det var många kända ansikten och söta klänningar, grymt mysigt och hamburgare i världsklass.
Vaknade med hål i öronen. Typ hål i trumhinnan. Klockan var alldeles förlite och rummet likaså, vilket resulterade i en morgonpromenad längs med strandkanten. Vackert, friskt och otroligt stärkande. Pappa hämtade och sljutsade till vad som faller inom kategorin Sveriges i särklass minsta flygplatser, Halmstad flygfält, och jag somnade till ljuva toner av Rage against the machine.
Väl hemma bjöd Magnus på jonglerings-revival och impade stort.
Nu solnedgång över Kirunagatan och tapas på balkongen för oss tre; jag, Magnus och hans dator.
Michael Jackson; varför sörja?
4 kommentarerJune 26th, 2009
Som ett kollektivt lämmeltåg sörjer folk MJ live och i cyberspace. Jag gråter inte, istället uppdaterar jag min FB profil:
Helena Sandklef Igår var min status: “Farrah Fawcett död! All denna silikon åt skogen…” Sen dör Michael Jackson…
Nu ska jag förklara varför!
“En av vår tids absolut främsta låtskrivare har hastigt ryckt ifrån oss”. Förvisso, men det var knappast så att han skulle åstadkomma några fler musikaliska underverk, hans inplanderade turné var ju ett avsked och hette just “This is it”. Så vi har ju inte gått miste om några förväntade framtida klassiker. Och de som han skrivit kommer, såvitt jag har förstått det, att för alltid leva vidare. Dessutom, döden, när du väl iklätt dig den, gör inte ont. Sorgen handlar snarare om medvetenheten kring livets förgänglighet, en påminnelse om sin egen oundvikliga död. Att sorgen får större proportioner går hand i hand med berömmelsefaktorn.
Alla hade vi en relation till Michael. Jag har också dansat till musiken iförd skinnvantar. Jag har också nynnat med i texter innan jag förstod innebörden. Jag har också följt rättegångar, sett bilder på Bubbles och diskuterat syrgasmasker. Men kom igen, att han dör är inte sorgligt. Det är ett led i livet. Hans musik lever, om inte hade vi däremot haft skäl att sörja.
Min fula sida.
Comments OffJune 22nd, 2009
Idag ringde Henrik Schyffert mig. Ni vet han som visade den bejublade föreställningen The 90’s -ett försvarstal i direktsändning på en public service-kanal. Jag kände mig då nödgad att berätta för honom att jag grät när jag såg denna hans föreställning. Fint tyckte han, smutsigt tyckte jag. För det var liksom inte den där fina situationen när man sitter med sina närmaste och en påse lightchips, i syfte att utvärdera, diskutera och analysera. Nej det var jag och en flaska alldeles för dyrt vin som jag konsumerade tillsammans med den tillsynes fiktiva Schyffert, alldeles ensam på ett hotellrum i Göteborg. Uppklädd till tänderna; stiletter och uppsättning. Jag bölade alltså storstilat, vilket i sin kontext var tragiskt och trasigt. Vid ett tillfälle satt jag vid skrivbordet med en spegel framför mig och stirrade liksom genom spegel på tv:n bakom mig. Som att det skulle ta bort lite av smärtan. Men det kändes om än mer fulare. Jag var som en parodi på mig själv, i en film jag helst inte spelar.
Men Schyffert tyckte fint. Och det är bara det som spelar någon roll så här i efterhand.
Claes Svahn ser inte den fria viljan som en del av trosfriheten.
3 kommentarerJune 20th, 2009
DN’s Claes Svahn kritiserar Humanisternas nya kampanj. Han säger sig vara mer intresserad av de som tror än vad de tror på. Och visst torde det vara självrannsakanskåseri som Svahn ägnar sig åt. Claes Svahn är nämligen ordförande för UFO-Sverige och genomgående för hans artikel är begrepp som flygande tefat, utomjordingar och starkt sken. Med anledning av Humanisternas pågående kampanj skriver han: Nu har humanisterna bestämt sig för att så ytterligare tvivel.
Igår tog Humanisterna hjälp av ett antal framstående personer och presenterade sin syn på DN Debatt. Här uteblir dock den hetsjakt på troende som Cales Svahn lyckas läsa in, utan istället diskuteras det sekulära systemet och hur det förhåller sig till samhället:
Varför är det viktigt med ett sekulärt samhälle? Därför att det är den enda samhällsform som visar samma självklara respekt för alla människor, oavsett deras kulturella eller religiösa bakgrund. I det sekulära samhället råder religionsfrihet, rätten att tro på vilken gud man vill – men också rätten att inte tro på någon gud alls.
Det är alltså inte tvivel man vill så, utan rätten till tvivel.
Svahn famlar vidare och skriver:
Vi ska tro på Humanisterna och inte på Gud. Samtidigt läser jag i det senaste numret av Illustrerad Vetenskap att religionen är något som är en naturlig del av den mänskliga arten. Eller rättare sagt att tron är en del av oss alla. Denna tro kan manifestera sig genom att vi ber till gudar eller tror på spöken. För hjärnan verkar det inte spela någon roll.
Som exempel nämns hur en forskare vid Queens University i Belfast lät en grupp elever få veta att en avliden man nyligen setts vandra genom den sal där eleverna skulle få genomföra ett skriftligt prov. När forskaren, Jesse Bering, lät en kontrollgrupp göra om samma prov, fast utan spökinformationen, så visade det sig att dessa elever fuskade mer än de som fått veta att ett spöke kunde tänkas övervaka dem.
Hur tydligt måste det påvisas för Claes Svahn att Humanisternas kampanj är ett direkt svar på FN’s antagande om den resolution som fördömer kritik av religioner. Inte att man inte ska tillåtas tro!
Jag talade med Claes Svahn en gång i telefon. Det var med anledning av tv-programmet “I ditt ansikte” som jag ville att hans förening, UFO-Sverige, skulle medverka. Samtidigt som de skulle få utstå konstruktiv kritik i from av satir så skulle deras blotta närva ljudligt basunera ut: “vi står för det här!”. Grundidén var att driva med företeelser som publiken, i detta fall UFO-Sverige, själva kunde skratta åt. Svahn tackade vänligt men bestämt nej med rädsla av att bli till offentligt narrad, folk retade och drev med organisationen tillräckligt som det var.
När nu humanisterna kommer ut och säger: “det ska inte vara förbjudet att kritisera islam medan det är tillåtet att driva med en UFO-förening!” så tycker man ju Cales Svahn borde gå i bräschen för, just det, sin tro!
En italiensk kvinnosyn.
3 kommentarerJune 20th, 2009
Berlusconi är på nytt under lupp, trots att han för några veckor sedan lyckats stoppa publiceringen av bilder på lättklädda damer på fest i hans villa. Denna gången är det fyra kvinnor som enligt egen utsago fått betalat för att “förgylla” diverse tillställningar i Berlusconis ära. Premiärministerns advokat replikerar:
- Berlusconi kan få hur många kvinnor han vill gratis.
Aningslösheten vad gäller innebörden i själva uttalandet är inte bara mer pinsamt än själva uttalandet, det synliggöra också de patriarkala strukturer som i Italien är en del av en obestridlig samhällsmekanism. Om kritiken, som inte hade varit aktuell utan sin katolska prägel, ifrågasätter Berlusconis affärer med andra kvinnor under sitt äktenskap så torde detta svar knappast ge en försäkran om motsatsen. Dessutom, och värst av allt, så talas det om kvinnor som en handelsvara: kvinnor är mannens undersåte och baserat på vad mannen har att erbjuda så kostar det mer eller mindre. Jag går i bräschen för ett avskaffande av sexköpslagen där grundteorin baseras på att sex är en handelsvara. Men detta förutsätter, och jag medger att det är häri svårigheterna ligger, att kvinnorna själva sätter villkoren. Lagen har dessutom tillkommit, inte helt oväntat, utan de inblandade kvinnornas egna röster. Men att prata om kvinnorna, och inte tjänsten, som en handelsvara är en helt annan sak.
Berlusconi är en skam mot alla kvinnor. Att tro att det finns någon automatiserad Berlusconi-dragningskraft som inte härstammar i de snäva katolska och patriarkalt präglade samhällsnormer som lever rövare i landet, är samma sak som att tro att en premiärminister som själv skapar lagar om immunitet inför sina egna korruptionsskandaler har rent mjöl i påsen.
Annika Marklund är helt rätt.
Comments OffJune 13th, 2009
Annika Marklund har en blogg. Inte lika bra som hennes krönikor men om inte annat ett ställe att hitta hennes krönikor på. För jag har skrivit om det från ett multinationellt fik på 7th ave. i NY tidigare: lite djupare, lite ärligare och fruktansvärt mycket mer seriöst.
Det att måla.
2 kommentarerJune 12th, 2009
När jag ser framför mig att det ska till en måttlig renovering, då infinner sig i mitt sinne en romantiserad fiktion om mig i blå- och vitrandiga snickarbyxor på en av färgstänk beklädd stege, med något lusthurtigt soundtrack i bakgrunden. Jag och min älskade jagar varandra med doppade penslar och i ett obevakat ögonblick får jag till en vit prick på hans näsa. Vi skrattar och det bildas inga luftbubblor i färgen. Medan det torkar så klär vi av oss inpå våra svettiga, men superfräscha, kroppar och har vilt sex på skyddsplasten, där vi turligt nog lyckas undvika spillfläckar. Sen tänder vi ljus och korkar upp rödvinet samtidigt som vi njuter av vårt hantverk medan solen skickligt sätter sig i horisonten.
Men så blir det ju aldrig. Istället har man köpt färg som inte är vattenbaserad men glömt lacknaftan, listerna släpper och tapeterna reser sig. Man bråkar, får färg i håret och måste måla tre lager fast de i butiken lovade att det skulle räcka med två. När man väl är klar så orkar man inte plocka undan utan låter saker stå, bara för att somna hög som ett hus och vakna med huvudvärk. När det väl torkar funkade tydligen inte “stockholmsvitt” och man önskar att man kunnat enats om färgen “vitt”. En pensel har klistrats fast i kökshon och en stor vit droppe har utvecklats till en större platt fläck på soffans högborg. Livet leker och man längtar tills nästa renovering. Men först ska man sätta tillbaka möblerna och källsortera avfallet.
I sommar ska vi renovera köket. Men jag föreställer mig att det är lättare att sätta kakel, ny bänskiva och slipa luckor än att måla om i vardagsrummet. Så måste det ju va, visst?!
Sämsta undersökningen Fokus!
5 kommentarerJune 11th, 2009
Tidningen Fokus får storhetsvansinne och startar topp-listor à la Forbes, nu senast presenteras den återkommande “sämsta resp. värsta kommunen”. Kul läsning för Gunnar Oom i Danderyd, mindre festligt för Héctor Vallejos i Munkfors. Men vilka variablar och kriterier använder man sig av? Och för vem är det kommunnen bäst resp. sämst att bo i?
Tidningen Fokus rankar varje år Sveriges 290 kommuner utifrån en rad kriterier – allt från antalet anmälda brott, skilsmässor och självmord till antalet behöriga gymnasieelever, taxeringsvärden på småhus och hur jämställd kommunen är vägs samman och jämförs.
Jag har bl.a. svårt att se skilsmässa som en variabel, för mig är skilsmässa en positiv sak som betyder att folk har kommit fram till att inte leva ihop är det bästa för dem. Valmöjligheten. (Precis som jag tyckte det var hemskt när ambulansen körde för fulla sirener när jag var liten och min mamma sa att det är ju nåt bra, då är ju hjälp på väg.) Eller menar man att samma familj som skiljer sig i Munkfors hade låtit bli i Danderyd? Likriktning är det första som väser i mina öron är jag tänker på Danderyd. Men det kanske ligger hos mig? Säkert, för precis så är det ju! Vi har ju alla olika uppfattning om vad bäst och sämst innebär i ens livssituation. För en asylsökande kanske Malmö kommun, som hamnar i botten, är mer givande än Danderyd.
Borde inte frågor som mobbning, kulturell pluralism och acceptans vara variabler av intresse? Svåra att mäta, ja, vilket tyder på att vi kanske borde avstå från dessa undersökningar. Allt det skapar är stigmatisering och elitism, på falska grunder. Lämna istället åt Forbes att lista världens rikaste; här slipper vi luddiga slutsatser där vi konstaterar att rik har olika betydelse -här räknar man rätt och slätt pengar!
Helena
Mina favoritinlägg
Bloggar som intresserar mig
Fotografer
- Aaron Siskind
- Abigail Heyman (dreams and schemes)
- Alec Soth (Sleeping by the Mississippi/The last of the W)
- Diane Arbus
- Eugene Rcihards (Cocaine true, cocaine blue/Dorchester Days)
- Jane Evelyn Atwood (Too much time)
- Karen Marshall
- Louis Stettner
- Martin Parr (The last resort)
- Mary Ellen Mark
- Michael Ackerman
- Mitch Epstein
- Richard Avedon
- Robert Frank
- Sally Mann
- Sylvia Plachy (Unguided tour)
- William Eggelston
Sidor som intresserar mig
Bloggarkiv
- August 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006