Arkiv för April, 2009

Saker som skulle kunna få Magnus Betnér att döda mig; del 1

3 kommentarer

April 30th, 2009

Välkomna till första delen av “Saker som skulle kunna få Magnus Betnér att döda mig”. En serie i fyra delar.

I första delen ska vi tala om Magnus Betnérs fascism för laddare. Macladdare. At all times måste en Macladdare hålla kontakt med Magnus dator. Annars blir det kiv. Denna Macladdare består av en magnet som gör den lika lätt att sätta dit som för den att trilla ur. Denna Macladdare trillar därför ofta ur.

20090430335

Dessutom är jag en förespråkare av delamedsig-principen. Därför delar jag med mig till mig av Magnus laddare emellanåt. Då får jag vår familjs motsvarighet till utegångsförbudet: jag får inte låna Magnus Macladdare eller Magnus dator eller Magnus hörlurar eller Magnus kuk. På länge. Därtill, och kanske desto mer anmärkningsvärt,  är det nåt som sker med Magnus humör. Som bortblåst är den glada pricken och kvar att finna en kavat surtratt.

Men att få överleva, det är en ynnest.

Ordfront frontar modernt.

Comments Off

April 28th, 2009

Är det inte lite lustigt, lurar jag på, att Ordfront tacksamt tagit emot tidningen Elle Interiörs pris för Årets fulaste kontor 2008 och låtit dessa göra en ansiktslyftning?

- Det är funktionellt, väldigt snyggt och passande för oss, säger Ordfronts vd Fredrika Morén.

Vem hade trott att Ordfront skulle klassa sig som trendkänsliga och underkasta sig Ernst Kirchsteiger? Men vad gör man inte för att i presentabelt skick kunna bjuda fröken Klein på hembränt förlagskaffe!

fulastekontor

Foto: Dagens Media

Demokrati och reklam -Sverigedemokraternas viktigaste frågor!

5 kommentarer

April 26th, 2009

TV 4 har bestämt att bara riksdagspartierna får köpa reklam inför valet. Syftet är uppenbart.

- Jag skulle se det som ett demokratiskt problem om man vägrade ett demokratiskt parti att annonsera på samma villkor som de andra partierna, säger Jimmie Åkesson.

imagesDemokratikortet göre sig icke besvär, förevändningen faller platt. Kanalens åtagande faller inte under public service och man äger själv rätten att suveränt bestämma över dess innehåll, inte sällan baserat på, eller i samspel med, reklamfinansiärer. Bland skyldigheter finner vi förvisso att innehållet inte får lov att vara av diskriminerande karaktär, men då handlar det knappast om vem som får sända sin reklam utan hur denna reklamen ser ut. I fallet TV 4 har man dessutom kunnat dra en berättigad och tydlig gräns. Låt oss istället omformulera kritiken: är beslutet befogat? Det har både vi och partiet all anledning att undra. Sverigedemokraterna för att man naturligtvis vill kunna slåss på samma arena och med samma förutsättningar som storebror. Vi, genom att fråga oss om vi är villiga att se samma misstag som under valåret 2006. Det går inte att tiga ihjäl någon, konsekvensen blir oftast den motsatta. I synnerhet när det riskerar bli en partistrategi.

(Fotot: Magnus Torle)

Rätt mängd, rätt förbud.

6 kommentarer

April 24th, 2009

Läkemedelsverket sätter en övre gräns på 20st tabletter/förpackning för ex. Alvedon då indicier perkar på att just storpack, och inte flertalet småpack, leder olyckliga tonåringar till självmordsförsök:

- Vi vill begränsa mängden smärtstillande mediciner hemma i badrumsskåpen hos svenska familjer, så att det den kväll då man har en olycklig, lite småfull tonåring ensam hemma inte ska ligga en full 30-pack, som är en potentiellt dödlig dos, säger professor Jan Liliemark vid Läkemedelsverket.

Är inte det verkliga problemet en olycklig, småfull och ensam tonåring? Bordet man inte lägga resurser på hjälp till vilsna ungdomar? Är inte detta, som vanligt med statliga påbud/förbud, fel ände? Och för övrigt så är det ju inte förbjudet för en tonåring att införskaffa två paket à 20 tabletter.

Vi måste vara det enda landet i EU där tabletterna inte är receptbelagda, inte heller styrkan. Däremot antalet.

Då som nu.

3 kommentarer

April 23rd, 2009

20090423317Jag är helt fast i the Tudors! Serien är mitt mys och passar utmärkt till ostbrickan. Jag bannar min historielärare Alf Norlén för kunskap som leder till att jag kan manuset. Men kanske kanske kommer han att vara snäll mot filmens Anne Boley..

Men det är tillika en orgie i sexism och strukturellt förtryck. En historielektion. 450 år senare står kvinnorna fortfarande vid spisen i förkläde och tar hand om den hårt arbetande herren i huset hos “Lotta på Bråkmakargatan”.

“En bra bit på väg” bör sättas i sitt perspektiv.

“Alla ska med”-doktrinen urholkades redan för tre år sen!

2 kommentarer

April 22nd, 2009

Det är ett pysljud som sedan länge karakteriserar FN, ljudet av luften som så sakta går legitimiteten. Sverige har observerat, fördömt utomstående element och försvarat det alltmer byråkratiska maskineriet. Men igår var vi nyckelspelare, om än en bland många. När Irans president Mahmoud Ahmadinejad bordade talarstolen så var det, till allas föga förvåning, för att göra ett anti-israeliskt utspel och inte för att hjälpa till att tygla rasismen i världen. 24 EU-diplomater reste sig därmed och lämnade salen i protest, ett väl planerat utspel.

Ahmadinejad är en ond man som kom med ont uppsåt, mot detta finns det inte gärna några argument. Men om man på förhand har överlagt om en åtgärd som denna, då var ju illasinnade intentioner förväntade. Förvisso har FN 192 stycken medlemsstater att ta hänsyn till, däribland Iran.  Men kanske är det dags för organisationen börja självsanera och ställa krav? Om man bjuder in ett land vars lagstiftande och dömande makt helt baseras på Sharialag och där godtyckliga straffsatser resulterar i stening, där kvinnor hämmas från att förvärvsarbeta och där man handgripligen tystar opposition och kritik, har de verkligen sitt att göra på en konferens om rasism?


“FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon satt vid podiet och såg mycket bedrövad och irriterad ut” skriver SvD. Ki-Moons har mången anledning att känna sig bedrövad. I New York, staden där FN har sin högborg, lyssnade jag på samtida politisk satir om generalsektreteraren. Men under namnet Kofi Annan. Maktskiftet har gått många förbi som betydelselöst och intensägande, Annan rullar lätt på tungan av gamal vana.

Genom att lämna salen i protest urholkades FN ännu lite mer. Men så långt gånget fanns inget alternativ. En tydlig markering bör göras, men i detta fall skulle den gjorts av FN, inte mot!

Konservatism vs. liberalism i tappning Martinsson och Norberg.

2 kommentarer

April 21st, 2009

Igår stod Timbro värd för en debatt i “Kampen om Kapitalismen” mellan Johan Norberg och Roland Poirier Martinsson. Jag gick därifrån snurrigare än under mitt senaste besök i Hang Over på Liseberg i slutet på nittiotalet. Varför försvarade inte Martinsson den ståndpunkt han så enträget säger sig hålla? Eller var det precis det han gjorde? Aldrig lär vi få veta….

Johan försvarade liberalismens tro på frihet, dess grundpelare, medan, filosof, Martinsson kontrade att det är naivt att inte se konflikten mellan teori och praktik:  liberalismen förhåller sig inte till en verklighet och dess orubbara mekanismer. Martinsson visade på, enligt honom själv, den stora skillnaden mellan liberalism och konservatism som orsak och verkan; för liberalism leder frihet till det goda medan det för konservatism är tvärtom -det goda leder till frihet. Det goda ses här som mellanliggande institutioner, vilka befinner sig mellan individ och stat, och består lite förenklat i de fem f:n: församlingar, föreningar, folkrörelser, företag och familjer. Dessa uppnår man enbart genom att individen slutar prioritera sitt eget självförverkligande till förmån för ett högre syfte. Dvs, sammanfattar han, genom at ge upp friheten.

20090420309

Men. På frågan “vi kan vara överens om vad frihet är men hur definierar du det goda?”, valde han att citera “De Fyra Rättigheternas tal” av Roosevelt som innefattar yttrandefrihet, trosfrihet, frihet från rädsla och frihet från nöd. Alltså är det frihet som leder till det goda då innebörden av “goda” bygger på frihet.

Han hävdade också att det skulle råda en form av massiv ego-anarki om vi tillåt frihet som enda princip, oavsett hur många gånger Norberg förtydligade att frihetsprincipen, rätten till individens frihet, är villkorad att du som individ inte inskränker någon annans frihet och dessutom underställd diverse naturlagar. Detta måste ju vara ett ultimat självsanerande påbud på individnivå, ej ovanifrån. Dessutom förutsätter Martinsson svarta livssyn att människor i grunden är onda vilket isåfall, med han som representant för konsvervatismen, är en grundläggande skillnad mellan de två föreställningarna.

Som ett exempel på vad som händer när man ger individen frihet utan att reglera är familjen. Familjen, oavsett konstallation, är för Martinsson ett viktigt gott. Han, som har tre egna barn, menade på att alla som varit där vet att det är 5-10 år av helvete, man vill ge upp. Men det ska inte vara så lätt! Förr i tiden höll man ihop, trots att det inte var olagligt att inte göra det (här sträcker man sig kanske inte så långt, varken historiskt eller kulturellt). Men nu, med individens större tillgång till frihet så ger man upp, man skiljer sig, man kämpar inte för det större goda. Men. Borde inte detta goda vara individbaserat, finns det ett allmänt vedertaget gott? Är inte individen den största värdemätaren för detta? Hur kan man säga att man måste kämpa sig genom ett, citat, helvete för att sedan uppnå det som Roland Poirier Martinsson klassificerat som gott? Måste inte varje enskild individ följa förnuft och känsla, dock ej så på bekostnad av andra? Om det finns ett objektivt gott, varför samlar inte alla frimärken, det är ju gott för väldigt många? Dessutom undrar jag hur man kan ålägga sin familjesituation med attributet helvete, det låter för mig ganska idiotiskt att frivilligt leva under sådan förhållanden. Om dessa rättesnören i samhället som Martinsson hävdar att liberalismen saknar genom sina naiva tilltro till friheten skulle vara sociala normer, då tycker jag att det är lika illa som vilken stat som helst. Har denna man, som genomlevt ett helvete, nu uppnått det högre goda efter det att hans barn gått igenom trotsålder, pubertet, tonårsrevolter mm? Är det nu gott?

Johan Norberg påpekade dessutom den kanske största sprickan i den redan krackelerade presentationen av konservatism: dessa fem mellanliggande institutioner har genom historien också varit de mest förtryckande. Och, jag undrar, skriver vi inte på historian nu? Är det inte att sätta sig på lite för höga att säga: nej nu är det ett fritt val! Nu är det enbart gott! För då ska man ju ingen behöva ettikettera sitt familjeliv som ett rent helvete. Kanske kan man säga att det inte alltid är så jävla kul, men att sammanfatta det som ett rent helvete är för mig ofattbart om det sker av egen fri vilja. Men om nu dessa fem institutioner är det goda, så är det friheten att själv välja dem som har lett fram hit, knappast är det dessa som har lett till friheten.

Martinsson tar inte en ordentlig debatt vid ett enda tillfälle. Istället inleder han varannan rond han tilldelas genom att hålla med och säga att liberalismen inte är komplett utan kan ses som en del av konservatismen. Även den senare ser individens självförverkligande som en viktigt del i det goda. Dvs. just detta man i inledningsanförandet skulle undanbeda sig.

I den jämförelse men Rumble in the Jungle som Martinsson tog fasta på, och där han utnämnde sig själv till Muhammed Ali, så slutar det inte lika gott som för verklighetens hjälte. Men det klart, Martinsson kanske menade att det goda är just subjektivt? Jag vet inte.

Vägen hem.

2 kommentarer

April 19th, 2009

04.32

- Vart är du någonstanns?

- På väg hem!

- Ja men vart är du?

- På en innergård och försöker hitta ut.

- Vart ligger innergården?

- Vet inte.

04.36

- Jag var på Kungsholmen, bra va, inte så långt hem till Vällingby!

Likt ett barn på väg att födas ut ur en kvinnas livmoder, utan sinne för orientering eller närvaro, med vetskap blott om att vara i ett förmak, känner en viss lättnad av att äntra världen till synen av två vita och ariska föräldrar: “ja jag kunde tittat ut mot två mörkhyade föräldrar i denna segregerade  och rasistiska värld, likt den där Magnus Betnér kunde ha tittat ut och funnit Täby, resan hade varit densamma med vägen mycket längre”.

Lennarth Betnér.

1 kommentar

April 19th, 2009

Jag har svärföräldrar som jag tycker otroligt mycket om. Folk har inte det säger de. Men jag har det, på riktigt. Där för blev jag bestört när jag glömde svärfars födelsedag. I fem dagar, sen upptäckten i tisdags, har jag gått och funderat på ett sätt att kompensera men min fantasi är inte stor nog. Det får bli en enkel kärleksförklaring i kombination med ett förlåt.

Så förlåt finaste Lennarth Betnér för att jag glömde av din födelsedag.

Rosa.

4 kommentarer

April 18th, 2009

Ängslan har alstrats, i vad jag väljer att kalla internetsfären; ska du försvinna? Nej, jag finns och ska finnas. Men ibland måste man gå till doktorn och fråga om han tror att man ska finnas.

Det började som en stegrande smärta i vad som skulle visa sig vara en knöl i vänstra patten. 08-320100 ville att jag skulle komma redan nästa dag. Denna nästa dag jobbade en nyutexaminerad läkare i Yves Saint Laurent glasögon och jag kände mig varken sugen eller speciellt kavat inför att slänga upp mina nära och kära i närheten av dessa innebågar. Men sagt och gjort, svensk och frigid, plötsligt låg jag där på bänken  med kupade manshänder runt mina bröst och försökte hitta logiken i att glasögon vid 10 år öppnar upp för mobbing  men vid 30 öppnar dörren till Vassa Eggen?

Men plötsligt säger medicinmannen: “Man behöver liksom inte bli orolig för att man har en knöl i bröstet, det har nästan alla bröst”. Näha mister geni, MEN SVARA MIG DÅ PÅ VARFÖR SATS HAR ETT INFORMATIONSBLAD I VARJE DUSCHKABIN OM HUR MAN UNDERSÖKER SINA BRÖST ELLER VARFÖR NI FÄRGAR GLOBJÄVELN ROSA VARJE ÅR!!! Ni bad om det, det är bara att casha in motherfucker!
Lugnet lade sig igen. Han hittade en knöl. Jag vann, han skrev remiss. Jag tackade för mina 15 minuter och tänkte tyst att där fick man för alla skämt om the pink pin.

Men låt mig citera en människa med insikt i området: ni behöver liksom inte bli oroliga för att jag har en knäl i bröstet! Det bara är så. Och vi är kompisar tills röntgenministern hävdar annorlunda. Så nu kan ni googla bröstcancerskämt + Betnér + får-man-skämta-om-vad-som-helst? och skratta er tokiga. För man får skratta även åt det som gör ont.

brast EDIT: You hear what I’m saying!

Helena

Född vid en landsväg i ett heteronormativt samhälle, utan invandrare eller skilsmässor. Bland övrig substantiv finnes plastmamma, genus samt flickvän med förkärlek till dekadens.

Email

Bilder från Flickr

HerdeSkansenMumGarden-work

Fler bilder

Mina favoritinlägg

Bloggar som intresserar mig

Fotografer

Sidor som intresserar mig

Bloggarkiv