Men såklart är jag en också en produkt av vårt samhälle.

Du har skrivit artiklar där patriarket och heteronormativitet är förklaringen till problem. Att se dessa fenomem som enbart sociala konstruktioner är felaktigt. Att ignorera biologiska föklaringar till patriarket och skillnader mellan könen missar väldigt många feminister med vilket är väldigt synd.

Om du har tid att läsa hänvisar jag till denna artikel.
http://www.humanisten.se/lasartikel.php?id=24

/Niklas

Tre gånger i mitt liv har det varit vidöppet in till mitt hjärtas känslor. Vigselakten och när mina två döttrar kom. Det är den känslan som betyder något för mig och inte äktenskapet som institution.

Visst bröllopet är större än en 30-årsfest, men jag har stått där med darriga knän och det skulle inte hänt om vänner och familj var borta.

Jag tycker bara folk ska göra som dom vill. Människor är i stort behov av traditioner, det ingår i vår natur. Vi behöver midsommar, jular, födelsedagar och även familjer som består av tre pappor och ett lodjur behöver det. Men hur alla gör det, det är upp till dom själva. Sen om det finns tidningar, handböcker och dyl som trycker på, visst, det är en fri marknad. Jag gillar inte Moore och guns’n'ammo heller, men dom får väl existera om dom vill. Det får man bekämpa på annat sätt.
Vi klarade att gifta oss utan bröllopstidningar.

Vi tar det här en annan gång. Även om jag ser mer fram emot ett glas.

“Att gifta sig är inte konstigare än att ha 30-årsfest.” Om detta nu är argumentet, varför har man då bara inte en stor fest till relationens ära? Jag ville egentligen bara ha en stor fest så nu ska jag ha en 30års fest som är som ett bröllop istället. Förlovningsfest räcker väl? Såvida man inte är religiös och köper hela paketet. Då köper jag det, annars tycker jag att det är hyckleri.

“Jag skulle vilja påstå att gifta sig är lite som att ha barn: har man inte gjort det vet man väldigt lite om det. “Tyvärr tror jag inte man kan göra en jämförelse mellan en förbindelse och att sätta ett nytt liv till världen. Men, som ovan är man religiös så kanske en ateist inte kan förstå, men det är en annan sak.

“Att pappan överlämnar vid altaret är en konstig tradition från England. Svensk sed är att brudparet går tillsammans fram.” Den har funnits i Sverige sen tidigare och präster jag talat med ser denna “trend” på frammarsch. Om man (de som väljer detta) inte ser symboliken i det så undrar jag vad ett bröllop symboliserar i det stora hela. Bröllop sätter så stor press generellt, kanske inte så hos Skölds, men klänning, vikt, hår, inbjudningskort… allt blir till en stor tävlan. Tom kan en av parterna tänka sig att gå med i svenska kyrkan för att få lov att använda lokalen kyrkan, om nu båda har trätt ur. Sjukt patetiskt tycker jag.

“Äktenskapet är inte en större institution än vad den är för paret som är gift.” Det hålelr jag inte med om, med 20 bröllopstidningar så finns det en efterfrågan på att veta hur det ska gå till enligt mall och jag tror att de flesta bröllop lever sitt eget liv. Därmed inte sagt att det inte finns undantag!

Jag lovar att vi hittar ett annat sammanhang att bli fulla i. Och det ser jag framemot.

För egen del känner jag inget större behov av att gifta mig, förutom de rent praktiska saker ett äktenskap innebär. Men, som sagt, det kan jag ju styra upp på andra sätt.

Jag kan däremot tänka mig att gifta mig efter att ha levt tillsammans i hur länge som helst, och då mer som en slags bekräftelse på att “Ja jävlar, vi gjorde det!”

Eftersom äktenskapet, eller själva brölloppet bygger så mycket på gamla förlegade saker, som bröllopsnatt, överlämnande av bruden, eftrnamn som sagt, vit klänning, så borde det väl verkligen vara dags för ett nytt tänkande?
Någonting som byggs upp på vår samtid, med tanken att man är två jämlika personer som ska leva med varandra.

Sköld, var du och din fru (jag citerar) “ganska överens” om att du inte skulle äga henne? Men bara ganska?

Ser fram mot bilder, Helena!

Att gifta sig är inte konstigare än att ha 30-årsfest. Du gör det för ditt egos skull. Skit i kyrkan och juridiken. Att lova den man älskar inför polare och familj är stort. Jag skulle vilja påstå att gifta sig är lite som att ha barn: har man inte gjort det vet man väldigt lite om det.

Detta sagt så är gifta par inte finare än andra par, vilket ogifta gärna tror att gifta tror (skön mening).

Äktenskapet är inte en större institution än vad den är för paret som är gift. Det har KD aldrig fattat. Sköt er själva ni.

Att pappan överlämnar vid altaret är en konstig tradition från England. Svensk sed är att brudparet går tillsammans fram.

Gift er, Helena. Jag ska bli så jävla full!

Kram