Arkiv för March, 2009
Obama addressing GM and Chrysler. And the nation.
Comments OffMarch 30th, 2009
President Obamas tal, adresserat den amerikanska bilindustrin, ingav en liten strimma hopp och en liten känga åt protektionismen. Han sa sig vara missnöjd över den plan på omorganisering som han efterfrågat från både Chrysler och GM och som en direkt reaktion mot detta avgick Generla Motors vd Rick Wagoner. Obama erbjöd ett team av experter för hjälp till självhjälp med den väldigt begränsade tidsramen av 60 dagar för GM respektive 30 dagar för Chrysler.
Enligt amerikanska manéer tog Obama upp bilindustrin som stöttepelare under andra världskriget och som grundpelare till den amerikanska medelklassen. Men han var förvånansvärt resolut i sitt avståndstagande till en bail-out för att istället blicka framåt mot nya, potentiella industrier.
Men en sak äro säker, USA kommer aldrig sluta parkera för gott.
"How We Lost the War We Won" av Nir Rosen.
Comments OffMarch 29th, 2009
Nir Rosen, en god vän till Yannis Pappas, har skrivit ett fantastiskt reportage för Rolling Stone som jag sprang på. Både bilder och text är ljuva. Eller talande; ljuv kanske inte är ordet att använda i samma mening som automatvapen, taliban eller heroin…
"En perfekt storm – Hur staten, kapitalet och du och jag sänkte världsekonomin".
Comments OffMarch 29th, 2009
En kopp kaffe med Johan Norberg, i dagens SvD.
Sexuell frigörelse.
3 kommentarerMarch 28th, 2009
MSNBC är snälla och håller mig ajour i allt av vikt under denna stressiga period. Men en nyhet som jag hoppats hade avskrivits som sensationsjournlistik (ett annat lande, en annan tid) är den om en 14-årig flicka som står åtalad för “possession and distribution of childponography” efter att ha lagt upp nakenbilder på sig själv på sin egen myspacesida. Hon riskerar 17 år i fängelse och kommer för alltid att vara stämplad som sexualbrottsling.
Må vara att sex är så “mystifierat” att mina kompisar inte visar sig nakna för sina pojkvänner eller pratar sex med sina bästisar, men detta är väl att ta de konservativt kristna idealen steget för långt. När började man kompromissa med den individuella friheten?
Chris Hedges and that of war.
Comments OffMarch 24th, 2009
Jag håller på med två slutvisningar av lika många projekt på ICP och därför har jag negligerat denna plats. För detta är jag mycket ledsen. Men snart får bloggen både mer tid och ett ansiktslyft så ge inte upp på mig.
Tills vidare vill jag citera den välskrivna boken “War is aforce that gives ut meaning” av Chris Hedges, en krigskorresponent som överlevt bakhåll, fängelse, misshandel och kidnappningar världen över. Fakta och filosofi blandas med en självupplevd historia, inte sällan någon annans berättad av Hedges:
“I learned early on that war forms it’s own culture. The rush of battle is a potent and often lethal addiction, for war is a drug, one I ingested for many years. It is peddled my mythmakers – historians, war correspondents, filmmakers, novelists and the state – all of whom endow it with qualities it often does posess: excitment, excoticism, power, chances to rise above our small stations in life, and a bizarre and fantastic universe that has a grotesque and dark beauty. It dominates culture, disort memory, corrupts language, and infects everything around it, even humor, which becomes preoccupied with the grim perversities of smut and death. Fundamental questions about the meaning, and meaninglessness, of our place on the planet are laid bare when we watch those around us sink to the lowest depths. War exposes the capacity of evil that lurks not far below the surface within all of us. And this is why for many war is so hard to discuss once it is over.”
“Peace had again exposed the void that rush of war, of battle, had filled.”
“War makes the world understandable, a black and white tableau of them and us. It suspends thought, especially selfcritical thought. All bow before the supreme effort. We are one. Most of us willingly accept war as long as we can fold it into a belief system that paints the ensuing suffering as necessary for a higher good, for human beings seek not only happiness but also meaning. And tragically war is sometimes the most powerful way in human society to achieve meaning.”
I väntan på mig: tips!
Comments OffMarch 19th, 2009
Jag vet att jag har åsidosatt sidan. Men jag ska ta igen det. Under tiden, läs Maria Blohms träffsäkra reflektioner om män och våld.
Nånannanismen
Comments OffMarch 13th, 2009
I landet utan ansvar ser jag en f.d. modell slash skådespelerska, Hunter Tylo, göra reklam för en epilepsiorganisation. Mitt under breaking news om Bernard Madoffs rättegång på MSNBC kommer den silikonförstörda såpakaraktären på besök under ett reklaminslag:
“My son Mickey drowned during a seizure in our pool. No one told us how bad epilepsi really can be”.
Ingen berättade? Har man inte ansvar som förälder att ta reda på detta själv, såvida du nu har presenterats en diagnos? Det kan ju inte vara läkarnas ansvar?
“Min dotter Ellen dog förra veckan av svält. Ingen hade berättat för mig hur snabbt det går för ett barn att dö utan mat.”
Varför äktenskap?
14 kommentarerMarch 12th, 2009
Skilsmässans vara eller icke vara har sedan en tid tillbaka rasat på Newsmill, initierad av Linda Skugge och påeldad av Schyman. Intressant att vi väljer den ansatsen istället för att gå till botten med det som kan tänkas vara roten: äktenskapets vara eller icke vara!
I en annan viktklass av debatten hittar vi författaren Cecilia Gyllenhammar i en ringhörna och Charlie Weimers, Kristdemokratiska ungdomsförbundet, i den andra. Medan Gyllenhammar hyllar individens förkärlek till det fria valet, må så ske på bekostnad av traditionella värderingar och normer, så eftersträvar Weimers rättning i leden och åberopar en återgång till det vi traditionellt kallar mammapappabarn.
Jag håller med Gyllenhammar i mångt och mycket; varför leva under påfrestningar när vi frestas att avsluta? Men jag vill samtidigt upprepa min tidigare fråga till kvinnan som genomgått två skilsmässor och som verkat tappat tron på den äktenskapliga formen av relation; varför gifta sig? Om det handlar om huruvida barn far illa med två föräldrar under samma tak som grälar, spelar det då någon roll om de är gifta eller inte? Självklart finns det juridiska fördelar med giftemål, men bortsett från dessa, varför diskuterar vi separation vs. sammanhållning i enbart äktenskapliga termer?
Hon får svar på tal av Weimers som drar de äktenskapliga fördelarna steget vidare enligt traditionella KD manéer. Han vill stärka kärnfamiljen genom att minska pressen – de höga skattesatserna!
Det samhälle vi rör oss i idag är mer ombytligt och besitter ett raskare tempo än det samhälle vi hänvisar till som “förr” och “då man fortfarande aktade kärnfamiljen”. Få stannar kvar för en guldklocka och enstaka är de som väljer sin partner i grundskolan. Samhället är dynamiskt!
“Min önskedröm är en medveten politik från alliansen som sätter familjen högst upp på prioriteringslistan, och då menar jag inte i form av nya pekpinnar om hur familjerna ska bete sig. Sluta istället upp med att driva igenom den radikalfeministiska agendan.”
Men det är ju just dessa pekpinnar han tar fram! Han förkastar Gyllenhammars “lättvindiga” sätt att slänga bort sitt äktenskap till fördel för vad hon känner som frihet och uppmanar istället henne att stanna för det som bakåtsträvare vill att samhället ska vara en enveten anhängare av -det heteronormativa äktenskapet. Vad hände med att sätta människan och dess frihet att välja utan att stigmatiseras högst upp på prioriteringslistan? Weimers vill lyfta det betungande ok som i barnfamiljer finner i form av ekonomi och tidsbrist. Jag föreslår att Weimers börjar med att lyfta det ok av formgjutna mallar i vilka han vill stöpa “familj” under överseende av ett schabloniserat samhälle, byggt på koncepten heterosexualitet, institutionaliserad tvåsamhet och det betryggande patriarkatet.
Min fråga kvarstår därmed till dessa två individer som skiljer sig så i uppfattningen om äktenskapet; varför äktenskap?
Den nya amerikanska hemlösheten.
Comments OffMarch 11th, 2009
NYT gräver i finanskrisens spår och hittar medelklassfamiljer boende på primitiva motell. Man beskriver det som en ny hemlöshet och många är de öden som nu representerar USA’s djupa kris. Men jag kan inte låta bli att undra över hur så många familjer på så kort tid kan gå från välbärgade medelklassmedborgare rätt ner i hemlöshetens djupa hål? Hela USA bygger på en klara-dig-själv-mentalitet; att det inte finns ett fungerande socialt skyddsnät är ju ingen hemlighet. Kan man verkligen skylla allt på banker, mäklare och barnomsorg?
Det händer bara i Malmö…
Comments OffMarch 11th, 2009

Halvvägs ut på kontinenten, först med uteserveringar året om och kulturkomplex….
Helena
Mina favoritinlägg
Bloggar som intresserar mig
Fotografer
- Aaron Siskind
- Abigail Heyman (dreams and schemes)
- Alec Soth (Sleeping by the Mississippi/The last of the W)
- Diane Arbus
- Eugene Rcihards (Cocaine true, cocaine blue/Dorchester Days)
- Jane Evelyn Atwood (Too much time)
- Karen Marshall
- Louis Stettner
- Martin Parr (The last resort)
- Mary Ellen Mark
- Michael Ackerman
- Mitch Epstein
- Richard Avedon
- Robert Frank
- Sally Mann
- Sylvia Plachy (Unguided tour)
- William Eggelston
Sidor som intresserar mig
Bloggarkiv
- August 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006




