Pro-Israel demo 2.
February 9th, 2009
För två veckor sedan skämdes jag över skyddet av vår yttrandefrihet, idag blev jag stolt. Rigorös säkerhet gjorde att en pro-Israelisk demo kunde genomföras med “enbart” ett fruktansvärt liv och verbaliserade hot från motdemonstranterna. Vi utan presspass blev förpassade till en skara våldsamma motdemonstranter och hörde såklart ingenting av talarna. Det är ju just detta som går igenom i hela konflikten, att man måste välja sida annars gör någon annan det åt dig! Frågan är alldeles för komplex och jag har alldeles för få personliga vendettor för att vilja gå i strid för någon åsikt. Men där, idag på Stortorget i Malmö, beslöt polis och ordningsmakt vart jag stod.
När jag såg en raket avfyras rakt in i en klunga demonstranter som med tal och sång försökte uppmärksamma sin åsikt, sin tro, då skämdes jag för den sida jag stod på. Eller nej, jag blev rädd för den sida jag (fysiskt) stod på. Att jubla när man talar om Förintelsen eller att vissla när man talar om förföljelse gör mig äcklad.
Israel begår brott. Palestina begår brott. Inget snack.
Men när Fatimah al-Sharkawi säger “Vi har mer rätt att vara här än dem. Israel dödar barn” till Sydsvenskans reporter, då blir jag förbannad. Alla har rätt att vara i Sverige. Alla har rätt att demonstrera. Folk har till och med rätt att demonstrera mot demonstrationen om det går rätt till. Folk har rätt att kritisera och tala fritt. Vi har nämligen yttrandefrihet! Och ni som inte gillar det, ni får gärna säga det. Men om det var upp till mig att bestämma så skulle jag vilja att ni höll käften. Fast då hade det ju inte kallats yttrandefrihet längre. Och det resonemanget kan ni leka med!
-
Volkan Serengil
-
Simon
-
Helena
-
Jennie
-
den där Andreas
-
Helena
-
KuKu
-
Helena
-
KuKu
-
Helena
-
KuKu
-
Helena
-
KuKu
-
Helena
-
KuKu
Helena
Kontakt
Mina favoritinlägg
Bloggar som intresserar mig
Fotografer
- Aaron Siskind
- Abigail Heyman (dreams and schemes)
- Alec Soth (Sleeping by the Mississippi/The last of the W)
- Diane Arbus
- Eugene Rcihards (Cocaine true, cocaine blue/Dorchester Days)
- Jane Evelyn Atwood (Too much time)
- Karen Marshall
- Louis Stettner
- Martin Parr (The last resort)
- Mary Ellen Mark
- Michael Ackerman
- Mitch Epstein
- Richard Avedon
- Robert Frank
- Sally Mann
- Sylvia Plachy (Unguided tour)
- William Eggelston
Sidor som intresserar mig
Bloggarkiv
- January 2012
- December 2011
- November 2011
- October 2011
- September 2011
- August 2011
- July 2011
- June 2011
- May 2011
- April 2011
- March 2011
- February 2011
- January 2011
- December 2010
- November 2010
- October 2010
- September 2010
- August 2010
- June 2010
- May 2010
- April 2010
- March 2010
- February 2010
- January 2010
- December 2009
- November 2009
- October 2009
- September 2009
- August 2009
- July 2009
- June 2009
- May 2009
- April 2009
- March 2009
- February 2009
- January 2009
- December 2008
- November 2008
- October 2008
- September 2008
- August 2008
- July 2008
- June 2008
- May 2008
- April 2008
- March 2008
- February 2008
- January 2008
- December 2007
- November 2007
- October 2007
- September 2007
- August 2007
- July 2007
- June 2007
- May 2007
- April 2007
- March 2007
- February 2007
- January 2007
- December 2006
- November 2006




