En orgie i misslyckad protektionism.

February 12th, 2009

Sydsvenskan (ja, jag befinner mig i Malmö under en period och ja, jag har mycket lättare att referera till papperstidningar) rapporterar om missnöjet bland de engelska bygg- och industriarbetarna; den senaste veckan har landet sett 20 vilda strejker. Banderoller pyntas med Browns slogan från 2007: “British jobs for British workers”.

Foto: Anna Gowthorpe/PA

Fokus har legat på oljeraffinanderiet Lindsey Oil, vilket drivs av Total, och som efter inkomna anbud lade ut arbetet på entreprenad till ett amerikanskt bolag som i sin tur tog hjälp av ett italienskt byggföretag. Lägg till ett land i djup ekonomisk kris som dessutom lever kvar i arvet som industrination och du har ett stegrande missnöje som slutligen kulminerar i en protektionistisk rasism. Du är dig själv närmast, inte sant?

Foto: Andrew Yates/AFP/Getty Images

“The argument is not against foreign workers, it’s against foreign companies discriminating against British labour” säger en facklig representant till the Guardian. Ok, låt mig bara fräscha upp dina kunskaper i marknadsekonomi. Att diskriminera som primiärt mål är för det första en aktiv handling och jag har svårt att se ett företag ägna sig åt detta under systematiserade former. Att ta in anbud och välja det mest kostnadseffektiva är kärnan till den fria marknaden. Men dessutom utgörs EU av de så kallade fyra friheterna; fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsländerna. Att INTE tillsätta dessa jobb efter en ekonomisk kalkyl utan efter nationalitet vore att diskriminera: “Den fria rörligheten för arbetstagare i EU innebär att all diskriminering på områdena sysselsättning, lön, anställningsvillkor och bostad är förbjuden”. Ska vi bygga en Europeisk Union på särbehandling, är inte det ett motsatsförhållande?

Total förnekar att det skett på bekostnad av brittiska jobb, enligt LO-tidningen. Så klart att det har skett på bekostnad av brittiska jobb! Det är ju så fri handel och fri rörlighet måste fungera. EU instiftade tillsammans med USA China Safeguard, ett exportstopp för textilier från Kina. “De tillverkar billigare kläder än oss, vi blir utan textilindustrijobb”. Precis. Det är tufft. Men vi kan inte reglera bort det. Ingen lyckades som bekant tygla de asiatiska tigrarna.

Att praktisera övergreppet protektionism t.o.m på den inhemska marknaden, det klingar inte EU as we know it! Det kanske är dags att sudda bort i:et när vi ska profilera oss mot U-länderna. Låt oss släppa stolthet, Spinning Jenny och inkonsekvens för att gå vidare mot ett tjänstesamhälle. Brown borde ta sitt ansvar genom att sluta slå knut på sig själv med paradoxer oförenliga med den union man anslöt sig till redan 1973 och hitta andra vägar ut ur arbetslösheten. Hållbara sådana.

Etiketter: China Safeguard, EU, Gordon Brown, industri, protektionism, Storbritannien., strejk