War: here, there and everywhere!

July 29th, 2008

I en artikelserie i L.A. Times finner jag ett reportage om skogsbränder och jag tar mig friheten att citera ett stycke:

“A Century after the government declared war on wildfire, fire is gaining the upperhand”

Känns retoriken igen, någon?

Leaving Las Vegas…

July 29th, 2008

Det var med stor sorg vi lämnade Las Vegas för nya äventyr. Precis som när vi kom så försvann neon och lampor så fort vi passerat första kröken. Vi körde på natten och mil efter mil utan tillstymmelse till liv är värre i beckmörker än på ljusa dagen. Men så plötsligt mötte oss lamporna igen; mitt ute i Mojaveöknen låg det ett casino som lockade med mat, logi och spel. Så vi stannade för att släcka speltörsten.

Flera ödsliga timmar senare, med Magnus snarkandes i takt till någon partykanal jag lyckats ratta in, så var vi framme i LA. Sen skulle det ta ytterligare två timmar innan vi kom IN hos änglarna och då kändes det som en ynnest att ha överlevt den övriga fem filernas agressiva bilister och mången gång fann jag mig själv stirrandes rakt fram med öppen mun i ren och skär förvåning över att just den potentiella krocken aldrig blev fullbordad!

Vi kom fram till vårt hotell i West Hollywood som tycktes vara hänget nr ett att döma av alla Blahniks och Herve Leger. Till historien hör att jag ringt till hotellet runt sju för att säga att vi skulle bli lite sena och redan då haft ett bråk med managern över att vi inte kunde garanteras det rum vi betalat för: “Sorry, all I can garantue you is that you will have a room”! Klokan två var ljudet i skällan en annan. En liten ensam tjej stod i receptionen och direkt när jag rundade disken så fick hon den där skälvande uppsynen som man bara ser i ögonen hos ett får på ett överlastat lastbilsflak på väg till slakt. Mitt ansiktsuttryk var mer åt det skoningslösa hållet.

-Hello miss Betner, Im sorry but there has been a glitch in our bookingsystem and we are fullybooked.
-I just spoke to your frontdesk at seven, at that time I was garantued a room.
-Im sorry but we are fullybooked!
-No you are NOT! I fucking drove from Vegas and its 2 am!
-Im sorry but we are fullybooked.
-So why didnt you call me? I left you with two contactnumbers.
-Im sorry but we are really fullybooked. I booked you in for one night at a hotel down the road….
-I do not want to unpack and then pack again. Also im not intrested in checking out at 12 when I wanna have a sleep-in!

Nu börjar en kille med pannbandet likt Björn Borg sjunga Arsenals klacklåt och folk börjar välla ut från klubben, som precis stängt, in i receptionen. En annan kvinna tjatar på sin pojkvän om en lapdance innan de ska hem och en kille valsar in i morgonrock och svanduns-tofflor. Jag tappar fattningen vilket inte är till min fördel då detta får mitt, under flera år, ackumulerade engelska ordförråd att krympa drastiskt:

Finnes: sömndrucken blondin utan smink men med lock för öronen, på trendhotell utan varken rum eller värdighet, skrikandes på en svengelska Berra i Sällskapsresan 1 skulle rodnat över mittemellan ett par oversizade pattar inuti en röd trikåhistoria och en man i katitzi-skor med guldklack.

Låt mig säga att konversationen pågick länge och väl och det vore väl lögn att säga att den inte underblåstes av stora bouncers som kaxigt påpekade att vi minsann fick flytta Forden eftersom det var betydligt större motorer som skulle fram. Jag krävde ett hotell i Santa Monica och hoppas att önskan om en bra bild på Hollywoodbokstäverna aldrig skulle besannas. Jag svor över L.A. och semester, människor och annat påhitt och ger istället Magnus erbjudandet att köra tillbaka till Vegas samma natt. Fem gånger avböjer han mitt erbjudande.

Så plötsligt, i all i-landsmisär, så vänder sig Magnus till den fulla jetsetmobben och säger: “Yes, this is the semesterpappa outfit och pekar på sina shorts, hikingsandaler och sin trepackpåÅhléns-tshirt”. Jag skrattar så jag vill släppa några droppar i trosan, vi får ett hotell för tre nätter och fördriver den sista bilfärden med att översätta kass nödrims-rapp.

Neeless to say, I fuking love Santa Monica. Mer om det snart, jag lämnar er med följande:

Vegas och jag.

July 26th, 2008

Jag har fått så fina komplimanger för mina bilder! Tack! Dock tycker jag att de är lite urvattnade när de väl kommit upp i blogger. Jag ska investera lite funderingar i denna fråga.

Vegas är fint. Det är ett bra ord, fint. Eller coolt kanske är bättre. Det är helt enastående hur detta glitterband kan resa sig ur en öken. Det blir ju ännu tydligare när man bilar hit. Du kör mil efter mil genom övergivet landskap, med den där buffaloskallen tv-mässigt utslängd på någon slätt. Sen helt plötsligt kommer man förbi ett backkrön och en triljon lampor gör himlen skär, lila och guldfärgad. Sen rakar man benen och drar på sig sin HM klänning och försöker smälta in bland kvinnor i Cartier och män i Ferraris. Limo är så åttio, 2008 åker man Escalade eller en vintage Bentley. Därmed har vi gått från en överdriven svängradie till en överdriven bensin (och miljö-) konsumtion.

Man anpassar sig snabbt och häromdagen sa Magnus; “skönt på kvällen när det svalnar av lite, tror inte det var mer än 40 grader faktiskt!”. Här existerar inga dygn utan en enda lång fest så pokerspelarnas seriösa och fromma fejs erbjuder en skön retreat från lustans lakejer ute i själva casinot. Jag njuter verkligen av studera riktigt bra poker och jag skulle nog säga att detta är den enda oglamorösa och opretantiösa delen av Wynn hotell och Vegas med det. Överkonsumtion och överdåd i all ära, men folk har kul. Vem är jag att döma?

Just nu slog klockan klackskor och fluga men jag njuter i pyjamas på mitt rum. Lite jobb, grandios utsikt och ett glas vin från minibaren är glamour precis så som jag vill ha den.

Hälsningar från 54 våningen!

Italien: det är slut!

July 22nd, 2008

I många år har jag semestrat i Italien och det var omständigheter snarare än ointresse som gjorde att jag valde bort studier vid EU-universitet i Florens. Mycket finns att säga och tycka om detta unga land. Korruption, fantastisk mat, segregeringen mellan nord och syd, oemotståndlig kultur och vackra spaggar….

Italien har tyvärr gått om inte i bräschen så i fronten för en främlingsfientlig och diskriminerande politik och det hopp som kunde skönjas när Prodi tog över varade inte länge. Tillsammans med Lega Nord satsar Berlusconi på att skärpa invandringen och tillsätta lagar som i övriga Europa skulle ses som direkt fientliga. Till dessa hör förslaget att romska barn ska lämna fingeravtryck och spänningen mellan romer och den övriga befolkningen har eskalerat. Det bör därför vara NU, med bilden av två drunknade romska flickor fastetsade på näthinnan, som Italien bör agera! EU och dess medlemsländer bör sätta press på Italien; för att denna ska kunna vara en fullgod och värdig medlem bör det finnas en gräns för den fientlighet som just nu rasar. Det finns många romska öden som aldrig dokumenterats och detta kunde lika gärna varit ett utav dem. Men låt oss vända trenden.

Sant är dock att jag inte klarar av en relation som består i hat, lögner och avsaknad av empati. Italien, det är slut!

Tombstone.

July 22nd, 2008

Vi gjorde ett väl avvägt och mycket lyckat stopp i Tombstone Arizona. Staden grundades under senare delen av 1800-talet efter att man funnit silver och räknades som en av västerns mest blodiga städer p.g.a de många konflikter som utspelats här. Hit kom Wyatt Earp för att “pensionera” sig som polis och istället bli mäkta rik på bl.a. spel. Efter ett tag kom också hans bröder samt vännen Doc Holiday. Dock blev det inte som man tänkt sig då man hamnade i konflikt med the Cowboys, ett gäng lett av the Clanton Brothers. Efter en uppgörelse på O.K. Corall så mördades två gängmedlemmar av Earp-bröderna och man Wyatt hamnade överst på listan över efterlysta brottslingar.

Byn och dess ca 1600 invånare lever kvar idag, mycket tack vare sin turism. Staden är onekligen intressant trots High Chaparall-vibbarna….

Stadens äldsta tidning som stolt visar upp numret från 26 oktober 1881 då revolverstriden vid O.K. Corall skedde.

Vegas baby!

July 20th, 2008

Åh wow så flott! Flärd, glamour och glitter i ruskigt mysigt överflöd. Men trots tv på toaletten och reciptionisternas färgkoordinerade naglar, den gigantiska konstgjorda sjön med vattenfall och utsikten från 54:de våningen så var resan hit det vackraste! Landskapet var som taget ur Country for old men; Texas och New Mexico var lite berg och en del grönska i det torra landskapet, medan Arizona var platt öken, otroligt vackert. I ett tjugotal mil längs väg 93 mot Vegas, på väg mot Hoover Dam så såg vi en mack och kiosk. I övrigt såg man små ruckel på avstånd, vilket skulle visa sig tillhöra Apaceindianerna som har ett reservat en bit längre in i Nevada. Denna torra och extremt svårbrukade mark erhålles gratis av delstaten så länge den nya landägaren lovar att förse marken med en vattenreservoar. De urinvånare som bosätter sig här har sällan varken vatten eller elektricitet och deras enda hopp är att man ska finna olja eller mineraler på deras land.

Vi gled in över Lake Mead och Hoover Dam i solnedgången. Tydligen bygger man en ny bro för som motellägaren i Tombstone sa: “You know, beacause of the bombthreats!”

Bildbevis kommer inom kort. Nu ska jag till Bellagio och stötta!

Death Proof: the chili.

July 18th, 2008

Det händer nog näst intill aldrig att jag skulle besöka en filminspelnignsplats men när jag då väl gör det så blir det en fantastisk överraskning då det resulterar i bästa måltiden på länge.

Fredrik beställde en ostfylld enchilladas med ost på. Det måtte vara mången igenkloggade artärer i det här landet.

Toaletten hade inga dörrar utan ett draperi. Och klottrer på väggarna var hänvisningar och uppmaningar från personalen.

Sara tar Emmygalan mot nya höjder.

July 18th, 2008

Nog för att jag tyckte den var bra, men så här bra visste jag inte att den var! Det är bara att gratulera och tacka detta komikergeni ty vi är behov av allt trallvänligt vi kan få från YouTube för att komma över sången till Carina Berg med Björn Gustavsson.

Western trails by horse!

July 18th, 2008

“No, that’s an English way to ride, we dont do that here mam”! Det var bara bak med stigbygeln i hålfoten, styra hästen genom att föra tyglarna över manen åt respektive håll samt studsa med i travet. Jag kastade mina 23-åriga principerna om hjälm och sträckta tyglar åt sidan och red ut på två fantastiska ridtrurer i bergen.

En långhorn stod och betade en bit bort. Det skulle visa sig att just denna inte kom överens med en utav hästarna i gänget.

Hästhimmeln

Dixie Dude Ranch; Bandera, Texas.

July 18th, 2008

I gott sällskap åkte vi till Dixie Dude Ranch utanför Bandera, Texas. Cowboys, stepp och hästar, helt underbart! Ranchen är helt genuin och fungerande, cowboysen som stod för ridningen bodde och jobbade på gården. Vi hade fasta måltider där alla lyckades ansluta tack vare en stor klocka som de ringde i ute på gården. I de små stugorna som vi bodde i hängde gungor på terassen och hästarna betade ända in på husknuten i solnedgången….

Chamber of Commerce

Västernsadlar som barstolar