Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet.

June 24th, 2008

Aldrig förr har vi skådat en Fredrik Westerlund som denna. Jag fick mig berättat, i andra hand, att självaste pressekreteraren för fp anser att samma Fredriks blogg har varit tongivande, eller ännu hellre; mest tongivande, i FRA-debatten. Hör upp gott folk, denne mannen gjorde frågan till en het potatis! Vi böjer oss ödmjukt inför Dig, Mästare.

Detta är min betraktelse av det som följde, och till hjälp tog jag in Stig.

Det är en lätt dag och solen står snett över slätten. Snart skall klockorna ringa, ty det är omröstning.
Mellan ett par fastigheter har två unga hittat en väg som de aldrig förut gått och i Riksdagshuset blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnor skär gnolande upp bröd till kaffet och den svenska integriteten sitter på golvet och visslar. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall en lag röstas igenom av en lycklig man.

Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall rösta igenom lagen vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset speglar han sig i karriärglansen och bredvid sitter Tolgfors och plirar finurligt. Medan Tolgfors ler och mannen knyter den smala slipsen stoppar Maud Olofsson ner läderpiskan och säger att de får en fin dag. Tolgfors sätter sig i bilen och mannen som skall döda svensk integritet ringer sin partikamrat och säger att de skall fira kariärren och att de har oanade möjligheter. Genom de nerskruvade rutorna hör Tolgfors i framsätet vad han säger, han blundar och när han blundar ser han sig själv som vinnare.
Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och njuter av glansen och doften av makt och tilltro. Det faller ingen skugga över bilen och bilen har inga bucklor och inte heller är den röd av skam.

På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara en snabb lösning som fattas och modern säger åt svensk integritet att springa över till Riksdagen. Och medan svensk integritet öppnar dörren ropar mannen efter den att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När svensk integritet sedan springer genom trädgården tänker den hela tiden på ån och på båten och på fiskarna som slår och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att existera och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.

Det är inte långt till Riksdagen, det är bara tvärs över vägen och medan svensk integritet springer över vägen far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och ser bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser äppelträden och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som gråa skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen – ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk bred väg och ute på slätten går det ännu finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda svensk integritet. Medan de rusar fram mot den tredje byn sluter Tolgfors åter ögonen och leker att han inte skall öppna dem förrän allt är klart och han drömmer i takt med bilens mjuka krängningar om hur smidigt hans skötebarn tar mark.

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar svensk integritet är han ännu lycklig och innan en kvinna skriker av fasa kan hon blunda och drömma om karriärsval och den sista minuten i svensk integritets existens kan dessa föräldrar sitta i ett kök och vänta på en lösning och tala om svensk integritets fantastiska förmåner och svensk integritet själv kan stänga en grind och börja gå över en väg med en lösning i hamn och hela den sista minuten ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några lösningar utströdda i blod och grus och svensk integritet ligger orörligt på mage med ansiktet hårt pressat mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte en förlorad integritets sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som tror på en lösning och skickar svensk integritet över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en gång lycklig man som dödat den.

Ty den som har dödat svensk integritet blir ingen vinnare. Den som har dödat svensk integritet åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som dödat svensk integritet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda. Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat svensk integritet att allting efteråt är för sent.

Det i detta som Fredrik Westerlund inte känner sig hemma och därmed kan han inte längre försvara sitt medlemskap i fokpartiet. Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet. Eller för att sampla KLF: Fredrik Westerlund has now left the building.

Etiketter: Annie Johansson., FRA-omröstningen, Fredrick Federley, Fredrik Westerlund, Tolgfors