Arkiv för May, 2008

« Tidigare inlägg

Sandklef vs. Betnér; del 1

4 kommentarer

May 30th, 2008

Många tror sig veta att Magnus är den lite surare i vår relation, medan jag är lyckosprutan. Detta är helt galet skall det visa sig. Ett exempel på detta är att han bländar av mycket tidigare än mig vid mötande trafik.

Bruuum bruuuuuuum, brum brum brum…..

2 kommentarer

May 29th, 2008

Igår skulle jag åka Ullared – Malmö T o R för att hämta hem en säng min kompis dotter Elin lånat. Jag dissade bil med släp per rekommendation och tog pappas Cheva Pickup. Denna amerikanare gör skäl för sitt namn på många olika sätt, låt den påmålade amerikanska flaggan i bakrutan vara en av dem. Nästa är driften, aka körkostnaden. Denna monstermekanism varken dricker eller slukar. Den äter. Om man tänker sig bensin sammanpressade till mer beständig materia med 6000% förhöjd densitet, så skulle VHA 132 ha grova hesätningsproblem! 1300 spänn för att fylla tanken. 1 1/2 av dessa bensinlass för att vända i Malmö. En V12 på 95 oktanig bensin, det fattar ju vem som helst att det blir hål i börsen. Men så stora?

Jag kämpade febrilt mot den faktabaserde ångest som knackade på hos det sunda förnuftet för att berätta att sängen kostade ca 2500 kr på IKEA.

(“Led hon bara ekonomisk?” frågar sig mullecynikern. Nej självklart led jag lite utifrån miljöaspekten också, men jag kom snabbt underfund med att Al Gores underverk inte skola vänta på sig så det löser sig i slutändan. Ungefär som att konsumera kopiösa mängder ståtlig mat under helgen och tänka att midjemåttet ändå inte är beständigt eftersom dieten börjar på måndag)

"Upp med händerna annars skjuter jag", sa älgen.

16 kommentarer

May 27th, 2008

Jag lät tankar av humoristisk karaktär flöda i bilen mellan Stockholm och Ullared, med Magnus som tvångsintagen åhörare. Lite som “A Clockwork Orange” möter “Ett päron till farsa firar jul” (med Magnus i tvångströjan och jag som Chevy Chase). För lite sömn och för mycket alkohol kan göra underverk!

Då spekulerade jag lite kring våra uppväxter; landet och storstan, och hur skillnaderna däremellan tar dig uttryck. Jag satte då lite olika perspektiv i förhållande till varann varav jag fastande för ett med djurtema. Slutprodukten blev lite så här:

Tonårsföräldrar i storstaden var rädda för att deras barn skulle bli överfallna på natten: “Gå hem försiktigt” var uppmaningen. På landet var tonårsföräldrar rädda att deras barn skulle krocka med en älg på natten; “Kör försiktigt”. Den ena grupper är på vippen att överdosera kokain och dö, den andra att köra Volvo 240 in i ett gigantiskt kreatur och dö. Och jag vet faktiskt folk, när vi pluggade, som dog när de krockat med älgen. Och alla mina vänner har en “när-jag-krockade-med-vilt”-historia. Det är så långt ifrån Magnus verklighet att han betvivlar att man alls kan krocka med skogarnas konung. Senast idag såg Lollo en en bil med två döda älgar till hälften inuti bilen. En uppmaning som dock funkar i alla lägen, oavsett befolkningstäthet är: “Var försiktig när du tar dig hem, man vet inte vem man kan stöta på!”.

Nu har jag blivit en sån stadskicka. Jag har tappat allt mitt streetsmart för landet. Jag är så indoktrinerad med “titta inte man i rock utan byxor i ögonen” eller “ta inte emot godis från främlingar”. Faan vet om jag kan identifiera ett klövdjur längre? Jag behöver nog gå en kurs. Eller iallafall få en fantombild.

Irakveteraner och gängkultur inom det amerikansak försvaret.

4 kommentarer

May 25th, 2008

Plockade upp tidningen Shortlist innan jag bordade planet tillbaka till Sverige imorse. Trots att jag mest ville ha öronproppar och två Alvedon så fastnade jag för en intressant artikel om gängverksamhet hos de amerikanska soldaterna i Irak. Intresset väcktes hos FBI efter att en 19-årig (!) Irakveteran lurades två polismän i ett bakhåll med metoder som används av den amerikanska marinkåren. USAs desperata behov av att nyrekrytera, tillsammans med medias kritik och ocensurerade skildringar av kriget, gjorde att man 2005 sänkte kraven på bakgrundskontroller av eventuell gängverksamhet hos de sökande.

2006 hade man 61st gängrelaterade incidenter i Irak, jämfört med 9st 2004 enligt ACIC (US Army Criminal Investigation Command). Man har funnit att Cripsmedlemmar använt baser som rekryteringscentraler och en av marinen avstängd Gangsters Disciples-medlem erkände att han konstruerat en manual, baserad på militär krigsteknik, att användas för bankrån och vid konfontation med polis. Pentagon har erkänt att 110 000 AK-47 har försvunnit i Irak. Sen tillkommer alla de vapen som monteras ned och skickas över till USA för att plockas ihop och säljas vidare, enligt Scotty Stevens på LAPD’s gang unit.

Tragiskt förvisso, men det är ändå inte detta jag reagerar starkast på. Min största reaktion kommer utav Gene Smith’s, Army’s of the Provost Marshal, uttal:

“We represent America, our demographics are the same, so the same problems that America contends with we often contend with.”

Jag känner mig manad att för denna Gene Smith förklara att det amerikanska folket varken deltar i strid eller regelrätt krigsföring. En militär intervention är ett rent övergrepp, i synnerhet på befolkningen men även på ett lands suveränitet. Detta innebär att det, oavsett eventuellt goda intentioner från angriparen, måste ställas krav på den militära personell som skickas. Ledsen Smith, men militären kan inte sägas vara representativ för befolkningen, vara ett tvärsnitt. Man kan inte skicka handikappade eller barn med risk för deras säkerhet, och likväl kan man inte skicka gangsters av risk för befolkningens säkerhet. Till exempel.

Dessutom visar det sig att gängtillhörigheten inom det amerikanska försvaret är 2% jämfört med 0,2% hos den amerikanska befolkningen som helhet.

Jag ställer mig bakom artieklförfattaren Jon Axworthy’s desperata fråga: Vad händer när alla dessa unga killar kommer hem och blir krigsveteraner?

Etiketter: , ,

Sleepless in London

Comments Off

May 24th, 2008

240 min sömn efter fest igår. Nu på Arlanda för en trevlig möhippa i London, men mina ögon blöder.

Magnus gone Tallin.

Miss Magnus.

Mitt dagliga bröd

Comments Off

May 23rd, 2008

Hur roligt jag har på jobbet ser ni i stjärnan Lasse Nilsens blogg.

Med risk för att denna blogg utvecklas till en exposé i att dricka kaffe som jag tidigare häftigt tagit avstånd från, nästintill hästskt kämpat emot, så måste jag säga: jag är så trött! Fy sjuttons sabla gubbar va jag är trött! Det är way past trött där man vill kräkas i en symbolisk mening, jag är nämligen där, i kräkstadiet. Tyvärr kan jag inte berätta vad jag ska göra i helgen, men den är intensiv till tusen och jag stupar innan jag kommit till start. Det är cirkus sexhundratjugotusen vuxenpoäng och med dessa blir jag ungefär 97 år.

Dessutom har jag hetsätit Läkerol vilket inte bara gör mig till en sämre människa, utan också bistår mig med en laxerande effekt.

Nu måste jag powernappa i 21 minut.

Blondinbella -ett möte.

15 kommentarer

May 23rd, 2008

För några veckor sedan var jag på en middag anordnad av Timbro, tack Timbro. Där träffade jag Isabella Löwengrip, mer känd under bloggpseudonymen Blondinbella. Jag har ju länge varit en stor kritiker av Ebba von Sydow, jag kan gå så långt som att säga att jag var upphovet till Magnus Betnérs rutin om henne. Med Ebba von Sydow som utgångspunkt har jag kritiserat de ideal unga tjejer matas med och ju fler bloggar med modehysteri, kroppsideal och produkter desto svårare blir normen att eftersträva (och desto viktigare). Mode må vara konst, ett uttryckssätt, en humorhöjare, men unga tjejer, och killar, är känsliga och samtidigt oerhört mottagna i en fas då man möter nya aspekter av livet, då man skapar sina egna mönster och ett förhållningssätt till omvärlden. Kalla det bli vuxen, kalla det att sluta att primärt vara någons barn, att bli en individ. Då tycker jag man ska vara jävligt försiktig med hur man som förebild, må vara självutnämnd eller utav kollektivet utsedd, hanterar dessa.

Men. Här finns dock en skillnad mellan Ebba von Sydow, vars budskap har en ungdomstidning som avsändare, även om hon är moderatorn, och andra tjejer som häver ur sig moderiktiga, och tillika riktade, tips. Ebba har ett helt annat ansvar. Därmed inte sagt att man inte kan, eller får, kritisera bloggare utan en tydlig (och i detta fallet komersiell) avsändare. Jag har kritiserat många, men med olika utgångspunkt och med olika argument som följd.

Blondinbella var en av dessa. Å nu skulle vi ses. Jag tyckte det var jätteintressant att få föra en konversation, ha en direktkommunikation, istället för att agitera på egen arena. Blondinbella är ju egentligen ett fenomen utan liknelse; Sveriges mest lästa blogg, företaget omsätter 5 miljoner, hon har både bloggcoach och 5 anställda som på heltid jobbar med att sälja in annonsplatser och hon går intensivgymnasium för att kunna blogga 8 timmar om dagen. Hon är ett sällsynt fenomen i Sverige, en mutation av affärsrörelse och ung diva a la Ivanka Trump light. Men hon skulle visa sig vara så mycket mer.

Hon berättade för oss att hon startade bloggen för att, som medlem i partiet, bevaka MUF. Som alla dynamiska fenomen har hennes blogg kommit att utvecklas från politiken mot modeskildringar. Men det behöver ju inte vara representativt för personen bakom den. Isabella berättade med en otrolig mognad om en olycklig kärlek några år tidigare och hur hon blev bemött av vuxna runt omkring henne. Jag kom på mig själv med att skämmas över mitt jag från 1997, när jag var i hennes ålder. Jag frågade, utan att vilja förminska hennes blogg och hennes val, varför hon inte skrev om detta. Hon hade genomtänkta och engagerade argument vilket fick mig att nästan förvånad ställa frågan. “Det är inte detta mina läsare vill ha?” blev svaret (jag inte ville ha), “när jag har försökt inflika saker om MUF idag så hör mina läsare av sig och klagar. De vill att jag ska vara den tuggummituggande tjejen i rosa som i detalj beskriver vad jag har på mig”. Och då förstod jag den faktiska innebörden av Blondinbella som företag, det är ingen enskild avsändare, det är en kommers, en rörelse.

På ett sätt gör jag henne till offer, lika mycket som jag tidigare sett hennes läsare som offer. Hon vill men kan inte, hon är slav under läsarens preferenser lika mycket som denna är slav under hennes ideal. Samtidigt symboliserar detta så mycket mer; med sitt miniemperium är hon en förebild för både unga och vuxna tjejer som slåss mot de patriarkala strukturerna i affärsvärlden. Hon är tuff, ambitiös och framgångsrik. Precis som Ebba. Det kan man inte ta ifrån dem, de är förebilder med sin drivkraft och symboliserar möjligheter.

Jag hatar att man prånglar ut väskor för 15 000:- till en målgrupp på 17 år. Jag undrar vad en bristningskräm har att göra i en 15 årings toalettskåp eller hur många som behöver hålla franskan flytande för att man tillbringar sommaren på en vingård i Aux en Provence. Jag kommer fortsätta kritisera detta. Men jag har lärt mig att personen bakom industrin inte nödvändigtvis behöver stå modell för sin egen blogg. I mitt tycke är det bara synd att denna tjejen slutar kvällen med att säga: “Det är ok att vara tuggummituggande”, precis som om hon kommer på sig själv. Jag tror mig veta att hon hade kunnat tillföra så mycket mer men istället väljer hon att göra sorti genom att försvara sitt varumärke. Det gör mig ledsen, men det lämnar mig inte heller helt utan hopp!

Jag vet att jag har skrivit ensidigt och uteslutande om bloggar av tjejer och för tjejer. Men 1) det finns inga liknande motsvarigheter på killsidan, 2) tjejer har svårare att ta för sig och är mer lättpåverkad eftersom vi är uppfostrade under det paradigm som säger: du måste ha ett utseende för att vara något.

Etiketter: ,

Libanon -inte helt krisfritt.

Comments Off

May 22nd, 2008

“Libanon på väg ut ur krisen” lyder en rubrik på DNs första sida idag. Det är inte min mening att agera krossad idealist, men det är inte utan en viss cynism som jag måste fråga Michael Winniarski; “har du det libanesiska folket med dig här?”.

Självklart är en överenskommelse en bit på vägen, men det libanesiska folket har varit under belägring sen självständigheten 1943. Inbördeskriget tog sin början 1975 och varade i 16 år, konflikten med Israel som har eskalerat i perioder, bojkotter och militära interventioner. För att nämna något. Ett sargat folk utan fungerande infrastruktur, ekonomiskt kört i botten i avsaknaden av investerare och ungdomar som vill iväg. Ett folk som har stärkts av en konflikt men förlorat hoppet p.g.a densamma. Jag tror inte de ser krisen, eller kriserna, som passé. Det är nog en högst trolig verklighet, i realtid.

Men en ny rubriksättare till DN kanske räcker?

Fredrik Andersson.

Comments Off

May 22nd, 2008

Är kul. Riktigt sabla asrolig! På onsdagen lyfte han taket på Ruby’s och jag skrattade så jag fick hålla ihop benen. Ingen hanterar begreppet fördomar så skickligt. Han tar det bakifrån, uppifrån och rakt på. In your face. Och jag skrattar åt min egen dumhet .

Etiketter: ,

Jag gör inte mycket i detta inlägget….

48 kommentarer

May 20th, 2008

Jag har inget intressant att skriva om. Inte för att det inte händer nåt intressant. Som en riktigt go vinfylla igår hos Sara. Tack Sara. Eller som att jag är så mycket backstage som man bara kan vara. I Götet.

Imorgon ska jag träffa en präst. Det blir nog bra. Förhoppningar om att mer insikt kanske leder till ett vidare blogginlägg.

Försökte bli kompis med Linda Rosing på Facebook.

Det ville inte hon. Så håll till godo med hennes blogg. Och en bild där hon kallar sig myspysig.

« Tidigare inlägg

Helena

Född vid en landsväg i ett heteronormativt samhälle, utan invandrare eller skilsmässor. Bland övrig substantiv finnes plastmamma, genus samt flickvän med förkärlek till dekadens.

Email

helena@magnusbetner.com

Bilder från Flickr

HerdeSkansenMumGarden-work

Fler bilder

Mina favoritinlägg

Bloggar som intresserar mig

Fotografer

Sidor som intresserar mig

Bloggarkiv