DAG 5; Yoga och hällregn.

December 31st, 2007

På söndagen var det yoga efter frukost. Jag och två lite finare flickor stod tillsammans med läraren i trädgården, och med risk för att romantisera så var det verkligen så där ljuvligt som i broshyren. Det fläktade lite och man hade hängt upp tyger för att skyla för solen. Passet var stenhårt och jag vaggades till sömn av fågelsång och bris under avslappningen.

Sen tog jag Johan Norberg med mig till poolen och lade mig i skydd av skuggan. Citronsorbet, liberala teorier och en blå himmel….

Efter en eftermiddagslur på ca 2 1/2 timme så väntade vi ut det tropiska regnet innan vi intog en sen middag på Clarke Quay. Livet är allt bra gott.

Väl tillbaka kollade vi på den fantastiska skräckfilmen “House of wax” med bl.a. Paris Hilton i huvudrollen. Magnus retade mig för att jag blev skraj för att två timmar senare vakna med ett skrik och väcka mig för att han drömde mardrömmar. Om dessa drömmar handlade om att sprätta upp folk med saxar eller enbart inkluderade fröken Hilton förtäller inte historien!

DAG 4; sol och pool.

December 29th, 2007

Idag hamnade jag vid poolen och att jag är signalröd är kanske inte så underligt eftersom Magnus hittades mig sovandes i solen. Sen tog vi en tur på stan, vilket visade sig vara otur eftersom det var fullpackat i shoppingens mecka. Tydligen har många affärer öppet till midnatt på lördagar. Vi passerade också en mobiltelefonaffär med diamantprydda mobiler för upp till 750 000 kronor!

Det blev en sen middag efter en trist dispyt och Magnus krabba i svartpepparsås tog död på vår resekassa. Nu halvsover vi till Mission Impossible 3 ätanades kenesiska päron.

Jag hade gjort ett kollage av bilder men det visade sig svårpublicerat. Ska be M titta på det när han vaknar…..

DAG 3; sura burmeser och gymnastik.

December 28th, 2007

Vi har lyckats vända på dygnet ganska bra. Vi somnade redan vid 23.00 lokal tid och tog oss upp till frukosten redan klockan 7.00, midnatt i Sverige. Lyx redan när man öppnar dörren då där hänger en Herald Tribune i en tygpåse. Frukosten, som det visade sig att Magnus INTE överdrivit, var helt enorm. Vi blev eskorterade till vår plats av en kostymklädd kvinna med headset som även visade på utbudet. Här finns japansk, kontinental, kinesisk, indisk, fransk frukost. Till och med gravad lax. Fruktdisken är så stor och bär så mycket frukt att jag inte kan se mig mätt. Därför var det ju trist att det att det skulle bli fruktdamen det skulle skära sig med redan första dagen då jag lyckades hälla ut banansmoothie över den exotiska parketten. Men jag behövde inte träffa henne igen eftersom businessklädda damer ständigt var framme vid bordet och undrade var man drack för att omedelbart gå för en påfyllning.

Folk drack champagne och till och med bakelserna hade en egen kock! Sjukt. Alla tilltalar en med namnet och hjälper till att bära maten du plockat till bordet. Magnus åt allt från dumplings till dragonfruit. Jag var mer tråkigt modest och startade med Kellogs Special K, eftersom jag beslutat mig för att alltid börja med nåt nyttigt då 200 hotellnätter om året annars kan vara lite för frestande för kärleksgreppen. Men jag övergav detta ganska snabbt för hemmagjord musli, stekta risplättar och lassi.

Vi tog en taxi till Burmas ambassad direkt efter frukost och möttes av den förväntade motgången redan i luckan. En barsk man suckade och sa att vi borde skaffa visum där vi kommer ifrån och när jag påpekade, för jag måste tydligen bråka trots att jag vet att regimen är enväldig i sitt beslutsfattande, att vår närmsta ambassad ligget i London svarade han att vi då skulle åkt dit! Sen sa han att OM vi fick visum blev det tidigast om en vecka och därmed lämnade vi ambassaden, jag svärandes medan Magnus var betydligt mer förståndigt och lugn. Efter en sväng på stan, febrilt letandes efter ett par byxor åt Magnus, så lade vi oss vid polen. Mulet, lite bris och 25 grader; perfekt.

Vi bestämde oss för att åka till Kina, närmare bestämt Xiamen i sydöstra delen. Sen får vi se.

Vid mitt gymbesök möttes jag av en vänlig man med en bambuask innehållandes hörlurar, vatten och handduk. Sen testade jag en maskin där man fick känslan av att staka sig fram, lite som när man, eller snarare jag, ska ta sig från toppen av liften till backens början. Den är bra för min Åre-resa men även när man har sex tror jag. Jag hade i alla fall en tv i min maskin och i denna kunde jag, omgiven av lyx och dekadens, ta del av nyhetssändingar om konflikter och fattigdom. Det måste vara detta som kallas distans till objektet?

Jag skulle vilja skriva lite om Bhutto, om Pakistans sorg och hur ett eventuellt inbördeskrig kommer att utveckla sig. Men semestern tvingar mig att vänta. Dock vill jag delge er ett citat från Fox i en intervju med deras korresponent:

”do you think people will spekulate in the involvment of Musharraf or will they accuse Al Qaida straight away?”

God Bless amerika!

Nu: en Singapore Sling på Raffles följt av en promenad i the Arab Quarters.

DAG 1; Röda lampor i Amsterdam och lyxlir i Singapore.

December 27th, 2007

Vi spenderade åtta timmar i Amsterdam och han med flera studiebesök, varav ett av de sämre var att trängas med en hoper andra på Anne Franks vind. Jag fick mig en törn av alla dansanta flickor i rödupplysta små bås men det var ett intressant studiebesök istället för allt transfersittande.

Vi betalade oss till två meter benutrymme på planet och jag sov nästan mina åtta timmar. När vi väl blev upphämtade på flygplatsen började en orgie i lyx som får mig att rodna av oerfarenhet; en mercedes benz utrustad med våta handdukar, orkideér, vatten och tidningar. Vi blev hälsade av 6 personer när vi anlände och fick direkt privateskort till vår svit. Där fanns frukt, te och blommor i överflöd.

Sen visade det sig att vi kollat fel pris, när vi trodde vi bokade i Songapor Dollar var det hederliga, och betydligt dyrare, US Dollaz! Men men, det är en extremt produktiv och kreativ miljö så vi ska göra skäl för hyran.

För att summera; vi har det rätt gött!

Nu ska jag kolla upp om Bhutto verkligen har dött.

Bloggen goes Singapore-Sling!

December 23rd, 2007

Dansk folkidioti

December 23rd, 2007

Dansk Folkeparti har på sätt och vis slutat att förvåna. Men att Skåne, Blekinge och Halland ska “återföras” till Danmark….. Blekinge är ju försåligt, därlär man ju kunna rekrytera främlingsfientliga kamrater till partiet. Men Skåne har ju precis fått klart en bro till ett annat land och med detta spektakel blir ju Öresundsbron inget annat än en längre Ölandsbro. Å Halland:

- Jo jag växte upp i Sverige och mina föräldrar bor kvar i mitt barndomshem. I Danmark!

Nä, bespara oss administrativa uppgifter vi inte har råd med och låt oss hålla på gränserna. Även om de förbli öppna.

Nytt ledarskap inom ANC.

December 20th, 2007

Zuma vs. Mbeki, vad tycker man? Who’s for president? Ett modigt HIV-proffs att söka hjälp hos är ju numera Andreas Lundstedt, om än en förlorare i ödmjukhetsracet (läs: “Han valde att vänta med att berätta för sin nuvarande sambo Mattias, tänkte ‘vem vill vara ihop med någon som har hiv?’”).

Nu ska jag vänta ut min vinerkräksjuka-to-be och invänta responsen på ett halvårs jobb som as we speak visas på femman!

Kändis – expert, expert – kändis

December 6th, 2007

Det här med att tv-soffor och kvällstidningar tar in kändisar för att agera experter fick ju sig verkligen ett ansikte med ICA-Stig.

Han har blivit så ett med sin rollfigur att han blivit livsmedelsinspektör och talesman på en och samma gång.

Nu väntar vi bara på att Robert Gustafsson ska gå ut och svara på frågor om Glocalnets brandvägg!