Pics and pieces: Italia

July 30th, 2007

här ä lille ja.

July 29th, 2007

Det här trodde man inte om en tjej från Ullared hörrni!

Hemresa: flyplats,svett och tarar

July 29th, 2007

Jag har precis bytt t-shirt och trosor men ar lika svettig igen. Denna deprissiva flygplatskonstruktion; gron-gult ljus, spridda caféstolar och en massa oavdukade bord. Det ar din lunch/middag pa any given airport.

Vi bodde pa en vingard och var enda kompanjon var Rex, gardens hund. Vi lapade sol, laste bocker och besokte Florens. Jag maste satta upp post-it lappar om att inte besoka storstader vid max-temperatur.

I veckan har min Kosovoblogg gatt av stapeln, pa P3. Gar att kolla in i efterhand. Det ska jag iallafall gora nar jag kommer hem. Hade lite forslag pa musik, ett alternativ hade jag snott fran West wing. Jag ar beroende av West wing. Och nasspray.

Nu hem och en massa jobb. Och avsluta mitt Facebook konto. Vad i allsindar ar det fragan om? Snart kommer man inte ha tid att skita. Da far vi bara inhalera vaporiserad mat sa att vi kan fisa oss igenom vart cyberande. Jag ska bli en sundare manniska efter semester: dricka aloevera juice, stanga alla onodiga Flixter/Facebook/Myspace konton och raka benen lite oftare. La viva bloggen!

Nu ska vi visst koa for incheckning. Nar jag kommer hem ar det slut pa reseanekdoterna och det blir ett heavy reportage om Kosovo, samt en reflektion over de fem bulgariska sjukskoterskorna som friades i Libyen (jag utelamnade medvetet lakaren eftersom han som palestinier inte omfattas av EU. Eller av nagra rattigheter for den delen…). Vara losa planer om att halsa pa Karolin pa Vastbanken har omformulerats till en weekend i Ullared. C’est la vie…. Har ju redan besokt tva u-land i sommar, Kosovo och Italien, det far racka. Man vill ju inte bli apatisk. Ironi.

Sol och salta bad, inte mycket mer…

July 22nd, 2007

Tank om man skulle ha Aftonbladet som sin enda svenska, eller annu varre: nyhetskanal, pa semestern. Natasha Peyres brost, “valdet i sunny beach” och fotboll. Snedvriden bild man skulle fa!

Magnus ar uttrakad och jag lite brand. Imorgon drar vi till Toscana och hoppas pa farre amerikaner. Inget fel pa sistnamnda, bara de hade haft lite mer hyfs och fason. Och inte reste smo om de var kolonialister pa vag att erovra varlden. Vi har redan gjort det en gang, innan ni fanns, och det funkade inte. Sa lar av oss; var lite mer odmjuka och ta inte for givet att alla pratar just erat sprak.

Manga unga gravida har, katolicismen har verkligen tagit ett jarngrepp om Italien. Smala ar de dessutom, Posh maste ocksa tagit jarngrepp.

Cinque Terre; Monterosso al Mare

July 21st, 2007

Det kommer mer om Kosovo. Var sa sakra . Men nu ar jag i Italien med tre Betnérs. Vi har dragit med bil till Cinque Terre, Monterosso for att vara mer precis. Det ligger nedanfor Levanto dar jag har spenderat tre, fyra sommar tidigare. Vi har vandrat mellan byarna, druckit bade rott och vitt samt badat i salt och varmt vatten. Tva natter till sen piper vi ner till Toscana.

Inte mycket att saga forutom att de manga turisterna gor mina vackra fotovyer omojliga.

Jo just det! Jag har spelat in en radioblogg for P3, som ar en dagbok fran Kosovo. Den kommer sandas mandag – fredag i Rond,antingen veckan som kommer eller nasta. Jag ville bara vara ute i god tid sa att ni alla rattar in ratt frekvens redan nu.

Jag har en kompis vars blogg ni borde lasa. Problemet ar bara att hon inte borjat blogga annu. Hon ar i Palestina och jag funderar seriost pa at aka dit och snacka vett i henne. Och fa ytterligare ett perspektiv pa konflikten. Allt som saknas ar bara lite tid, pengar och att overtala Magnus. Jag har dock inte mandat inom nagot av omradena…..

Nu: Vin och pizza. I den ordningen.

Dag fyra, fem, sex och sju.

July 15th, 2007

Det har varit fullt ös. Allt från grillkväll till bandvagnsåkning. Vi besökte det berömda klostret i Gracanica och fick skäll av en arg nunna. Klostret var minsann dubbelt så gammalt osm USA, det skulle vi ha väldigt klart för oss.
Vi har besökt en utgrävning av en romersk stad, där man gräver ut en liten bit varje sommar som en del i ett projekt och fyller i igen det efter tre veckor. Brist på pengar.
Vi gjode rökdykning idag och för första gången fick ja gen nära döden upplevelse. På ett positivit sätt alltså, det är ju inte helt fel att trilla av under de förutsättningar som rådde; eld och cool dräkt i en krigsdrabbad del av världen. Med en lite seriösare ton ska jag väl säga att det var betydligt svårare än det ser ut. Jag hyperventilerade lite i gasmasken men när det hade lagt sig gjorde jag ett nytt försök. Det var så varmt och klaustrofobiskt och elden slickade sig upp längs med väggarna och taket. I vanlig ordning så hörde jag fel; “torka av masken annars blir den sotig” tolkade jag till “torka inte av masken, då blir den sotig”. Så jag fick hålla handen med den största brandmannen hela tiden. Cool upplevels och jag lovar att stödja svenska brandmän genom att köpa brandmannakalendern nästa år. Och kanske t.o.m hänga upp den. När vi tog farväl blev det dock en miss i kommunikationen när jag skulle krama min ledsagare och det resulterade i att han tog mig, med ett redigt grepp, om röven. Snyggt att få till en sån grej utan att det var med vilje, en eloge. Han skämdes febrilt och jag skrattade hysteriskt hela vägen därifrån. Det är nog första och sista gången jag kommer att ha släppt mitt extremfeministiska förhållningssätt och hoppats att HAN inte skulle känna sig förnedrad!

Bröllopsskotten ljuder utanför fönstret och jag ska gå på en briefing om hur man checkar in. Sen blir det avskedpizza. Känns mysko att åka härifrån… Man kommer alla så nära på så kort tid. Det är svårt att tänka sig hur det är att åka hem efter nio månader….

Här har ni fortsättning på EXPOs skjutjärnsjournalistik:

July 13th, 2007

EXPO 2/2007

“Emanuel och Sandor är Malmöbor, invandrare -och Sverigedemokrater.” Så inleder EXPO ett reportage om Sverigedemokraternas medlemmar med invandrarbakgrund. Jätteintressant, om man tycker att en redovisning med utebliven analys är meningsfull. Men helt bortkastat om journalisten är osynlig och utan att dra några slutsatser lämnar en “objektiv” analys över det “fruktansvärda förräderi” som detta innebär.

En man från Ungern och en man från Grekland, båda med förkärlek till vad de ser som det svunna Malmö, har tröttnat på invandringen och av denna orsak gjort Sverigedemokraterna till sitt parti. “Det var bättre förr”-mentaliteten är ständigt närvarande, som så ofta i generationen födda 1940 och med ett spann på 20 år framåt. I detta avseende skiljer man sig inte från etniska svenskar. Detta, som borde vara centralt i artikeln, nämns inte någonstanns.

“Kritiken mot den förda invandringspolitiken bland min generation av invandrare är mycket utbredd. De jämför med hur det var när de kom till Sverige, de fick inte gå på någon SFI till exempel, utan det var rätt ut i arbetslivet. “ (Sandor Herald)

Han pratar om att dagens invandrare, främst araberna, är mycket mer krävande och lite senare framträder anledningen till hans oro; han skräms av “islamiseringen av samhället”.

“… om man tittar på hur det ser ut i andra länder så är inslaget av islam mycket större än i andra länder” och han säger att tanken “fan, det var synd att den inte brann ner helt och hållet” om moskén som brann i Malmö, har slagit honom.

Nina Hagwall är vice ordförande i Sverigedemokraterna och dessutom från Ungern. Hon säger, utan att reflektera över skillnaden hon gör mellan etnicitet, att det finns starka sympatier från invandrare, från Östeuropa; “De tillhör medelklassen och de vill att deras barn ska kunna fortsätta att leva som dem, därför stödjer de vår politik”. I samma andetag som hon redogör för att landet inte kan svälja “den här” invandringen så anser hon att det ökade intresset hos invandrare som söker sig till partiet “borde en gång för alla ta död på de ständiga beskyllningar om att Sd skulle vara ett främlingsfientligt parti.”

Det som man verkar vilja åstadkomma är att lyfta fram dessa bittra röster samt att visa på fenomenets existens. Men med sitt abrupta slut och sin ovilja till diskussion kring det faktiska problemet, rasism, så förgör Daniel Poohl sitt eget syfte. I artikeln borde två fenomen framhävas:

-Rasismen mellan invandrare. Hela tiden, om inte explicit så implicit, så pratar man om araber och islam i samband med dagens invandring. Om man hänvisar till religionen så är det självklart att problemet till stor del ligger i denna. Detta behöver framhävas och tas upp till diskussion. Epitetet invandrare ger inte per se företräde att kritisera andra invandrare.

-Som jag nämnde tidigare så handlar det till stor del om en generationsfråga. Självklart ser man inte det presumtiva kaos som invandrare skapar när man själv är mitt i denna process. Det är betydligt lättare att se detta som observatör, från den redan inbodda och anpassade bänken vid sidan om spelplanen.

För att kunna diskutera frågan överhuvudtaget måste vi se de olika delarna. Invandringen ur apekten får alla plats? Invandring ur aspekten alienation. Samt invandringen ur aspekten generationsfråga.

Sen ska man ju inte glömma att invandrare från Grekland och Ungern, för att ta några exempel från texten, inte har haft lika svårt med acklimatiseringen, även om varje situation är unik, som människor i arabvärlden. Religion och kultur är mer åtskilda i de senare fallen och det gör processen ännu svårare. Ungern har samma alfabete som oss, tillskillnad från araberna: “Det är otroligt stor arabiskt inflytande , det står på arabiska i butikerna [i Malmö], man hör det arabiska språket….” (Emanuel)

Kosovo; dag 3

July 13th, 2007

Vi åkte ner till en serbisk by, en del av den serbiska triaden, och vi blev inbjudna till en familj på grillat kött. Gumman tog, som sig bör, in mig i köket medan grabbarna stod för grillandet utomhus (det märks att man ser upp till amerikanerna här) och trots mina ihärdiga försök att påvisa att min serbiska inte är vad den borde vara så fortsatte hon. Bara högre och långsammare. “Rikitiki rikitik rikitiktikitick” sa hon och slg med fingrarna i matsalsbordet. Jag fick hämta tolken och det visade sig att hon var tredje snabbaste skrivmaskinsskriverskan i forna jugoslavien, etta i serbien. Jag är så trög….

Sen bjöds det även på hemmagjord cremecheese och lukten av svettig ko spred sig medan hon berättade att hon ystat själv. Smaken var, faktiskt, ännu värre. Det var längesen så lite mat växte sig så stor i min mun.

Jag tänker inteskriva så mycket dessa sista dagarna. Här är superbra. Men då jag inte alltid kan berätta varför så avstår jag hellre från att skriva. Men lite uppdateringar kommer.

Ikväll föreställning.Håll i hatten!

Kosovo dag 2; en oförglömlig upplevelse

July 11th, 2007

Vart ska man börja?

Tisdagen inleddes med tisdagsbriefing. “STÅ UPP” och 20 vuxna reser sig i takt är inget jag är van vid. Därav var jag sist med at få röven från stolen…

Sen blev det rundtur i “triaden”, de tre serbbyarna runt Pristina. Vi passerade en gruva i bergen som nu främst används av försvaret för att övningsskjuta och vi fick komma ner. Alltså, min första dejt med en Glock var obeskrivlig (och som tur var smärtfri). Jag satte mina första två skott och var mäkta stolt (bildbevis hittar ni här). Efter lunch åkte vi på picnick med utvecklingsstörda barn boende på ett rehabiliteringscenter. Surrealistiskt med biffiga killar beväpnade upp till tänderna som spelar fotboll med 5åringar med Downs syndrom.
Trastfältet, där Slobodan hetsade serberna till kamp, och en restaurang med instängda björnar var nästa stopp.

På kvällen var det sedan dags för något som skulle komma att bli en av de största upplevelserna i mitt liv. Vi åkte iväg med MNMP, internationella militärpolisen, på spaning. Detta inleddes stenhårt med en biljakt som hade fått “fast and the furious” regissören att bli blå av avund. Vi sicksackade några mil i hög fart och till slut fick vi stopp på en ny AUDI och en man, som tufft nonchalant sade att han bar på 5000 euro i kontaner och därför var tvungen att köra snabbt. Eller dragracing… Sen sköt Magnus laserpistol på bilar och jag var mäkta stolt över min lagens man. Efter att ha gjort spotchecks och stoppat en bil från Varberg och en bodyguard till premiärministern fick jag bevittna ett vapenbeslag på nära håll.

Slutligen besökte vi två bordeller där man misstänker trafficking. Och jag har svårt att uttrycka det jag bevittnade under kvällens sena 4 timmar. Jag spelade in intervjuer med tjejer och på ställe nummer två hittade vi 3st franska K-FOR personal. Alla tjejer hade minimala kläder, kom från albanien och hade väl parfymerade rum med dubbelsängar. De försäkrade mig, med deras överdrivet snabba svar att de var i goda händer och kunde komma och gå som de ville…

Utanför frågade jag den ena fransmannen om han hade fru. När han ebkräftade detta undrade jag om han, eftersom han nu ansåg att detta var en oskyldig bar, hade tagit med henne hit. Långt utanför Pristina hade de, på jakt efter en drink, ramlat in här, fulla, med sina tjänstebilar och inte insett att de ramlat in på en bordell. Inte ens då kvinnorna var nästintill nakna.

Det känns inte som att jag orkar redogöra för det jag sett, hört och förstått ännu, men det kommer komma. Jag ska göra en radioblogg för Rond under nästa vecka och där ska jag försöka få med ett litet inslag av en intervju, och nu ska jag iväg för att intervjua Kapten Johan Pettersson som ledde operationen och som är väl insatt i traffickingproblemet här i Kosovo. Förhoppningsvis leder det till ett längre reportage.

Kosovo och jag.

July 9th, 2007

38 grader hett. Här är den svenska sommaren!

Efter en privat eskort fick vi vår “container” som det kallas. Skitfin, jag är så nöjd att slippa dela med 25 andra. Vår Haglöfspackning byttes mot den gröna bagen med säkerhetsväst och hjälm, Magnus kit dock indränkt i t-sprit.

Matebespisningen påminner om Åhléns bufferestaurang och fyra mål mat är inplanerade. Vid säkerhetsgenomgången fick vi veta att mobiler och internet är avlyssnat så vi kan inte skriva om något vi SKA göra. Vilket är synd för vårt schema är gidiget. Vi har också fått en min- och vapengenomgång.

Jag är redan gräsänka då Magnus blev inbjuden till ett parti poker, men snart ska jag ta en öl i baren med min COP, Ltn Bäck som har hand om oss (man vill ju inte rbyta ett vinnande mönster). Min tankeverksamhet är överhettad då jag parallellt med instruktioner försöker förstå mig på den militära världen…

Imorgon ska vi upp tidigt för att….just fan, jag kan ju inte skriva det! Men det kommer en välspäckad genomgång imorgonkväll!

Förresten, Camp Bondsteel, Amerikanernas Camp, har Tacobell, KFC och Maccedonken. För att inte längta hem.

Nu ska jag ut och gnugga axel med grabbarna i “Spy baren”.