Helena Sandklef

Min Ebba-syn

May 28th, 2007

Jag skulle vilja förtydliga vissa saker angående Ebba von Sydow. Googlefantaster hittar hit och spyr galla, och med all rätt om kritiken är befogad. Men för att begränsa missförtånden ska jag förtydliga min åsikt och mina tankar kring veckans hetaste ämne.

Jag och Ebba har samma hårfärg, kommer från en skyddad västvärld, vi är födda in i samma religion, är uppvuxna på västkusten, vi är ambitiösa och målmedvetna för att droppa några gemensamma nämnare. Jag kritiserar inte Ebba som individ utan det hon står för och det hon väljer att förmedla.

Jag diskuterar ofta kvinnofrågor utifrån olika vinklar. I bloggen har jag tagit upp förtrycket av muslimska kvinnor och det totala föraktet och oviljan att förstå muslimsk feminism. Jag har pratat om min mammas förtryck av min alkoholiserade pappa i den perfekta kärnfamiljen. Och jag har diksuterat den press unga tjejer lever under idag. För att illustrera detta har jag valt att ta avstamp i Ebba von Sydows roll som chefredaktör för en tidning som riktar sig till dessa unga tjejer. Jag tycker att tidningen idag står för en elitism som är fullständigt orimlig och ett förtryck som bara ökar tjejers osäkerhet. Kläder för fyrsiffriga belopp, middagar med silverbestick på stans mest eftertraktade krogar, champagne till lunch, vip och fest, modevisning och kändishysteri.
Jag belyser Ebba för att ta upp debatten till en generell nivå angående prestationsångest, utanförskap, mobbing och osäkerhet. Jag hade aldrig kritiserat Ebba om hon varit chefredaktör på Elle eller någon annan tidning som riktar sig till en rimlig målgrupp. Men nu skriver hon en blogg under veckoreyns flagg, under deras adress, och det föder min kritik.

Ebba fick frågan om vad hon ger för signaler genom att bära jeans för 3000 kr. Hon svarade då att jeansen redan fanns, det är inte hon som gjort dem eller bestämt att de skall kosta 3000 kr. Den totala insiktslöshet som döljer sig i detta hennes svar är för mig skrämmande. Hon kunde svarat att modellen eller stilen kanske ger upphov till betydligt billigare kopior eller att hon även går i HM jeans. Det är just denna form av arrogans inför sin publik som jag tar upp till diskussion Om inte hon ser sin roll, hur ska då unga tjejer göra det?

Sedan delar jag och Ebba inställning till hennes kändisskap:

“Hon har väl valt det där? Det får hon väl stå ut med? Det är väl ingen som tvingat henne att exponeras sådär? Kom igen, ger man sig i leken får man…
Jovisst är det så. Tro mig, jag är den första som suckar över offentliga personer som gnäller över uppmärksamheten. Vaddå jobbigt? It comes with the job, och vilket fantastiskt roligt jobb sedan!”
Ur hennes blogg den 27 maj (www.veckorevyn.se/ebbbasblogg

Det tycker jag är självklart, men idag är det snarare beundransvärt när någon kommenterar sitt kändisskap på detta sätt. Jag tycker att den kritik hon fått på sina bloggkommentarer, som för övrigt knappast var av dödande karaktär, var trist och okonstruktiv. Om man är arg och har ett problem med en annan individ så förutsätter jag att man har en ambition att ta upp detta till diskussion. Jag skickade Ebba ett undertecknat mail med möjlighet för henne att svara. Sen är det trist om hon inte har lust eller tid att föra en diskussion. Men att skriva att “du är dum i huvudet” leder ju ingen vart utan viftas enklast bort som idioti. Alla har dock rätt att skriva och tycka så men kan ju knappast räkna med en förändring.

Jag hoppas att jag och Ebba kan träfafs någon dag så att jag, under en kaffeoch kladdkaka, kan ställa några frågor som förhoppningsvis genererar lite svar….