Reflections by day.

May 31st, 2007

Medan jag laddar för ett mycket fetare inlägg om porr (fett som metafor) så kommer här lite observationer runt liv och leverne.

-RFSL-mannen slash yxmannen har sagt att bakom attacken låg ett gryende hat mot att RFSL sponsrar bögar! Bögspons någon? Lesbspons har han säkert inget emot, de flesta förgubbade män har ju såna klipp på sin hårddisk. Mitt i den här tragikomiska situationen så undrar jag; har han upptäckt queer, transor, s/m eller polygami ? Det finns en hel fantastisk fauna (och jag är inte ironisk) av onormativitet att upptäcka för honom. Och jag förmodar att han kommer bekanta sig närmare med kuk i anus i finkan!
Men (här lägger jag grunden för en mer seriös ton) detta blir ett problem av samma art som vattenattacken mot Fredrik. Hur öppna ska vi vara? Hur säkra ska vi vara? RFSL är en skyddszon för många människor, som av förklarliga skäl inte har någon annan att prata med. När familj, vänner och samhället har vänt dem ryggen så finns det inte mycket mod eller hopp kvar. Då ska man inte behöva röja sin identitet genom att visa leg, skriva in sig eller bli ifrågasatt redan i dörren. Trösklar måste sänkas för att dessa människor ska våga sig in.

Jag talade igår med en kvinna som var med vid attacken. Det kändes kränkande, inte bara mot henne utan mot hela organisationen. Samtidigt kan man ju inte misstro folk som kommer på besök av intresse, RFSL ska ju bidra med att bilda samhället! Hur får vi då utsatta människor att känna sig säkra utan att själva kränka syftet?

-Metro berättade igår att Veckorevyn har gjort en undersökning i vilken man kan dra slutsatsen att 8 av 10 tjejer har bikiniångest. Här är ett utdrag från Ebba von Sydows blogg på veckorevyn.se:

Alla förra årets bikinis jag ser i garderoben känns extremt trötta + mina favoriter ligger kvar på Marstrand = jag vill ha något nytt. Hittar ingenting på stan jag gillar. Ingenting. Skit också. Vill ha något halvpreppy, kanske randigt…Yes, bikinijakten fortsätter. Men jag hoppar Kylies H&M-kollektion. Förstår den inte alls, tyvärr. Som minikjolen och baddräkten med knyt – var, när, hur och varför?.

Fler tjejer i intervjun känner sig stressade av krav från andra tjejer än från killar…

Sen är det också lite spännande att Metro rapporterar om intervju somm baserats på en massa tjejer med diverese trendvanor som nu för tiden har tvingats bli Veckorevyns målgrupp. Jag tror att av det urval som valde att ställa upp så är tjejer med både ego och självförtroende överrepresenterade. Sen har man varken kommentarer från berörd tidning eller ett exempel på den empiriska studiens underlag.

- Barn tävlar om ny njure. Ja, på riktigt. “De grote donorshow” i Nederländerna går ut på att tre barn tävlar om att vinna en kvinnas njure. För att motivera programmet säger man att “en chans på tre är större odds än i verkliga livet”! Utvecklingen går framåt. Å jag väljer att citera Martin Soneby för att avsluta detta stycke: “är det inte där man har ett pedofilparti på frammarsch?”

-Slutligen: Kvarnen, kvarnen, kvarnen, denna jävla kvarn! Upp som en sol och ner som en pannkaka. Å låt det förbli så. Varför ska oponionen (läs försupna Hammarbyfans) få länsrätten att ge tillbaka sitt indragna tillstånd? Till er utanför Stockholm; Ni fattar nog inte vad jag skriver om! Tur för er, det är en helt oviktig fråga att engagera sig i!

Min Ebba-syn

May 28th, 2007

Jag skulle vilja förtydliga vissa saker angående Ebba von Sydow. Googlefantaster hittar hit och spyr galla, och med all rätt om kritiken är befogad. Men för att begränsa missförtånden ska jag förtydliga min åsikt och mina tankar kring veckans hetaste ämne.

Jag och Ebba har samma hårfärg, kommer från en skyddad västvärld, vi är födda in i samma religion, är uppvuxna på västkusten, vi är ambitiösa och målmedvetna för att droppa några gemensamma nämnare. Jag kritiserar inte Ebba som individ utan det hon står för och det hon väljer att förmedla.

Jag diskuterar ofta kvinnofrågor utifrån olika vinklar. I bloggen har jag tagit upp förtrycket av muslimska kvinnor och det totala föraktet och oviljan att förstå muslimsk feminism. Jag har pratat om min mammas förtryck av min alkoholiserade pappa i den perfekta kärnfamiljen. Och jag har diksuterat den press unga tjejer lever under idag. För att illustrera detta har jag valt att ta avstamp i Ebba von Sydows roll som chefredaktör för en tidning som riktar sig till dessa unga tjejer. Jag tycker att tidningen idag står för en elitism som är fullständigt orimlig och ett förtryck som bara ökar tjejers osäkerhet. Kläder för fyrsiffriga belopp, middagar med silverbestick på stans mest eftertraktade krogar, champagne till lunch, vip och fest, modevisning och kändishysteri.
Jag belyser Ebba för att ta upp debatten till en generell nivå angående prestationsångest, utanförskap, mobbing och osäkerhet. Jag hade aldrig kritiserat Ebba om hon varit chefredaktör på Elle eller någon annan tidning som riktar sig till en rimlig målgrupp. Men nu skriver hon en blogg under veckoreyns flagg, under deras adress, och det föder min kritik.

Ebba fick frågan om vad hon ger för signaler genom att bära jeans för 3000 kr. Hon svarade då att jeansen redan fanns, det är inte hon som gjort dem eller bestämt att de skall kosta 3000 kr. Den totala insiktslöshet som döljer sig i detta hennes svar är för mig skrämmande. Hon kunde svarat att modellen eller stilen kanske ger upphov till betydligt billigare kopior eller att hon även går i HM jeans. Det är just denna form av arrogans inför sin publik som jag tar upp till diskussion Om inte hon ser sin roll, hur ska då unga tjejer göra det?

Sedan delar jag och Ebba inställning till hennes kändisskap:

“Hon har väl valt det där? Det får hon väl stå ut med? Det är väl ingen som tvingat henne att exponeras sådär? Kom igen, ger man sig i leken får man…
Jovisst är det så. Tro mig, jag är den första som suckar över offentliga personer som gnäller över uppmärksamheten. Vaddå jobbigt? It comes with the job, och vilket fantastiskt roligt jobb sedan!”
Ur hennes blogg den 27 maj (www.veckorevyn.se/ebbbasblogg

Det tycker jag är självklart, men idag är det snarare beundransvärt när någon kommenterar sitt kändisskap på detta sätt. Jag tycker att den kritik hon fått på sina bloggkommentarer, som för övrigt knappast var av dödande karaktär, var trist och okonstruktiv. Om man är arg och har ett problem med en annan individ så förutsätter jag att man har en ambition att ta upp detta till diskussion. Jag skickade Ebba ett undertecknat mail med möjlighet för henne att svara. Sen är det trist om hon inte har lust eller tid att föra en diskussion. Men att skriva att “du är dum i huvudet” leder ju ingen vart utan viftas enklast bort som idioti. Alla har dock rätt att skriva och tycka så men kan ju knappast räkna med en förändring.

Jag hoppas att jag och Ebba kan träfafs någon dag så att jag, under en kaffeoch kladdkaka, kan ställa några frågor som förhoppningsvis genererar lite svar….

SAS kabinpersonal förtjänar bättre arbetsvillkor. Men inte denna helgen!!!!!

May 26th, 2007

Min blogg skulle ju inte bli någon “jag har druckit kaffe idag” blogg. Men inom loppet av 10 min kommer jag både ha gjort reklam och beskrivit mina senaste 24 timmar. Ni som vill kan därmed hoppa av nu!

SAS ställde in. Jag flyger alltid SAS och de har aldrig ställt in ett flyg för mig tidigare. De väntade nämnligen till en av de mest stressiga helger i mannaminne.

Magnus skulle uppträda på Arctura i Östersund igår och senast två idag ska vi vara i Höör på barndop. Som redan har flyttats en gång för min skull.
SAS ställer in men vi kan inte göra samma sak, trots force majeure-klausul. Inget är ju värt besvikna fans, trots att det vore Magnus första inställda gig någonsin. Så det här är våran helg, som vi just nu befinner oss i mitten av. Utan att ha duschat på alldeles för länge.

Efter kvartsamtal (för en tvååring!) så tog vi bilen till Östersund. Vägarbeten i Uppsala och Gävle samt aspissiga vägar (bottniabanan, jag kommer lyssna på era argument hädanefter) gav mig stressmage. Väl framme så hade arrangören fått gå ut i radio för att tidigarelägga giget då vi skulle ta nattåget tillbaka. Från Sundsvall. 21.00 avbröt jag Magnus gig och vi låg i 180 hela vägen mellan ÖStersund och Sundsvall. Väl där var tåget 1 1/2 försenat. Det blev därmed färre sovtimmar och när konduktören kom in i vår hytt med egen nyckel för att säga att vi skulle av förstod jag att jag sovit djupt.
På centralen klockan sju imorse insåg jag att vi hade biljett till Höör, fast vi hade bokat hyrbilen (Sveriges sista) ifrån Malmö. Vi får lov att sitta kvar för att åka omvägen om Malmö, men nu hinner jag knappast både duscha och stryka min klänning. Att välja bort någon av dessa (lukta sovvagns-svett i en festblåsa eller nyschamponerad i en klänning gone crepe) är inget alternativ. Jag måste återigen få tag på stackars Emma för att meddela min nya plan i denna komplicerade ankomst, men hennes norska mobil fungerar inte i Höör.
Dessutom har vi ingen hemsresa imorgon om flygen är inställda då också. Tur att man inte följer med strömmen och gifter sig idag, årets största bröllopsdag. Det hade varit grädden på moset.

Glada, goa panelen.

May 24th, 2007

Jag har varit en del av en panel i P3 idag. Jag tog med mig Magnus som min hangaround, mest för att jag alltid är hans hangaround. Hoppas folk fattade det och inte tror att jag tog med n random kändis.

Dagen började med ett inställt plan till Östersund imorgon och efter det följade en trist historia där “riks” i metros begreppsvärld inte står för rikstäckande (eller kvalité). Ett flyg mindre och en helannons i halva Sverige senare så visar det sig att en neontetra har fastnat i filtret. Magnus hamnade nästan i chock och vi var nära att missa öststatsbussen (namngiven av mig efter radiohusets fasad).

Programmet gick så där. Jag la alltför stor fokus på att inte spotta i micken tror jag. Nästa gång går det nog bättre. Då har jag lärt mig att grön lampa betyder prata medan röd betyder prata inte. Det har ju alltid varit tvärt om…. Eller så har jag haft en dålig uppväxt.

Lyssnade lite på inslaget efter att ha installerat real media player. Jag låter som de där “falsterbo-gone-stockholm”-människorna som jag brukar härma. Mitt partytrick has gone permanent!

Trevliga personer i panelen dessutom. Man kan alltid lita på kronan!

"Linda lägger förlovningsringen på bordet framför sig. -Nu vill jag göra porr."

May 24th, 2007

Jag vill bara skrika LINDA ROSING DET RÄCKER NU. Men fan va sorgligt? Hennes enda vän är Aftonbladet och om det är tillit hon tror sig få av dessa, så har hon inte haft mycket kärlek och ärlighet i sitt liv.

Medans jag jag kan vara stolt över att jag kan ta hand om ett barn eller lyckas beröra någon med mina ord, så är hon stolt över att kunna betala för blekningen av sina bristningar själv. Jag säger inte att jag är en bättre människa, bara att jag har haft en bättre väg mot vuxenlivet. Eller så har vi bara tagit lärdom av olika saker.

Men att posera med förlovningsringen? Snälla, du är ett sjunket skepp. Vi försökte säga till när du förliste och började ta in vatten. Men nu Linda, det är försent. En helmakeover där du håller dig borta från rampljuset i ett år och sedan återvänder som frälst, a lá Liam Norberg, hade varit att föredra i detta läget!

På besök i Radiohuset.

May 23rd, 2007

Rond i P3, torsdag kockan 15.00-16.00.

Lycka vore att få snacka snedvriden exilchiliensk folkpartipropaganda.

Hursomhelst, bevittna mitt ev. magplask i etern. Det ska bli åka av!

Petit står för "liten hjärna".

May 22nd, 2007

Äntligen är den här. Modebibeln som vi alla undrar hur vi någonsin har kunnat vara utan:

bloggen är försummad…

May 21st, 2007

… in favor för turnén! Men ikväll kommer det spruta inlägg. Och då kommer min P3 debut offentliggöras.

Kram

Joe Laberos ofrivilliga framträdande i Kupé

May 11th, 2007

Joe Labero gav sina PR-personer ledigt och gjorde själv en liten oskuldfull intervju med Annika Jankell för Kupé. Han var lite för avspänd i hennes sällskap skulle det visa sig. Han delade artigt med sig av sin största sorg i livet, nämnligen att dettycks vara omöjligt att få en egen show i Las Vegas om man inte är homosexuell, jude eller amerikan. För många tramp på tårna i samma mening.

Men det tog tid innan det uppmärksammades. Vad har hänt med anti-semitist jägarna i den svenska mediebranschen? Hursomhelst så tog man upp detta i Studio Ett, i P1, igår. Jonas Frisk, som för sakens skull presenterades som finansman tillsammans med ett antal övriga titlar, har kritiserat detta på olika nivåer och ville komma till radio för att vädra sin ilska. Fight! Fight! Fight! kände jag och skruvade upp radion någonstanns mellan Borås och Landvetter. Men vad bestod debatten i? Jo, att man grillade Kupés chefredaktör Gunnar Wesslén och ifrågasatte hur han kunde publicera artikeln! Tryckfriheten är ju fastställd i vår grundlag och ingen lag i världen fördömer, trots att USA är på god väg, att man inte får trycka åsikter om ovanstående grupper. Är det inte Joe Labero man skulle diskuterat med? Det är ju hans åsikter, inte tidningens! Nä, då tycker Frisk att man skulle haft en liten ruta där SJ och Kupé tog avstånd från dessa åsikter! Men det är ju ingen särskolebok man skriver, folk kan väl tänka själv! Men snacka med Joe, hans försvarstal, är något jag skulle vilja byta tillbaka till P1 för att höra. Även om han enligt mig har rätt till sina åsikter, så håller inte många andra med. Dessa andra har ju varit snabba att dela anti-semit och homofob stämplar tidigare.

Men den bästa kommentaren hade tydligen Wesslén sagt till Frisk tidigare, över telefon; “Men det ÄR ju så! Ha ha, ett chefredaktör någon?

Jornalist med balls of steel!

May 11th, 2007

My job as a journalist is not to cover the event but to focus on the powercentre behind it! Inte ordagrant men så här lät det ungefär i mina öron när Robert Fisk talade till oss från ett upphöjt podium på Kulturhusets författarscen. Vänstervriden, antisemit, slarvig, subjektiv… Mycket kan han kritiseras för men hans storhet går inte att ta miste på. Erfarenheterna han besitter ger honom en kunskap som få har att tillgå och genom sina år måste han ha vridit och vänt på samma fenomen hundratals gånger och kan på så sätt diskutera omkull oss och våra argument. Vilket också kan vara hans svaghet.

Men hans förkärlek till hatet mot maktpolariseringen och maktmissbruk får mig att känna hopp. På kvällarna brukar jag vänstra med West Wing (ja detta är ett passande ord då jag är aningen besatt) och man tar även här upp fenomenet med journalister som är buddy med presidenten i pressrummet och avskalat återger hans ord, med en föreställning om en objektiv och sann nyhetsrapportering. My editor calls the Independent a viewspaper, säger han och syftar till tidningens feghet. En tidningens Rolls Royce som har valt karossen av en volvo för att reservdelarna är betydligt billigare.

Efter 11 september satt han i en radiodebatt med en Harvardprofessor och när Fisk påtalade vikten av att ställa frågan “why” så sa professorn att detta var “anti-american and anti-semitistic”. När jag då läser Aftonbladets redogörelse för hur en amerikansk soldat kissade på döda civila i Haditha, Irak, så är det inte de fasansfulla fotona som fångar min uppmärksamhet. Snarare förundras jag över att världen chockas när en svart 25-årig amerikan väljer att begå en sådan här handling. Varför ställer sig ingen frågan “why” och tittar ut över ett “försvarssystem” som till stor del består i svarta, outbildade och fattiga amerikaner som indoktrinerats i den amerikanska nationalistiska tillhörigheten och har tappat all känsla för moral eller ett värdesystem i stort? Vågar ingen?