Mammor, pappor och mostrar; se er egen roll!!!!!!

February 28th, 2007

Idag sa Mollie tre till Lina; “varför har du en sån där mössa? Det har ju inte tjejer, det är bara killar osm ahr såna läskiga bilder” och pekade på Linas dödskallemössa i fleece. Jag försökte, sakligt och vänligt och utan att göra för många övertramp, förklara att alla kan ha såna där mössor. “Men Mollie”, utrbrast hennes mamma, “det är ju bara för att du är så väldigt förtjust i rosa och lila”. Men vem har lärt henne att vara det? Föddes hon in i en värld av förkärlek till lila och rosa? Eller har hon lärt sig att det är tjejfärger?

Livsfilosofering.

February 28th, 2007

Livet kan vara en enda lång raksträcka, en jävig motvind, en bergochdalbana eller Sagoslottet på Liseberg. Men en sak har alla dessa olika liv gemensamt. Någon gång stannar vi upp och funderar över vad som hänt och vad som hända skall.
Här kommer mina:

*ska jag börja plugga till hösten. Eller snarare, ska jag fortsätta på min redan färdiga utbildning. Lite till och därmed suga ut det sista. Eller maximera, beroende på hur bra man är på att visualisera.
*ska jag skriva. Mera. Kanske färdigt vår bok. Eller en annan.
*ska jag vara flickvän/plastmorsa på heltid.

*Ska jag söka jobb?

Sistnämnda placerades långt ner på listan eftersom det inte är aktuellt. Alltså inte för att jag är lat utan för att det inte skulle fungera för min relation och den är viktigast av allt. Jag var dock tvungen att ha med den punkten om Jan Rudelius, som lovsjöng min C-uppsats, eller om min gymnasielärare Alf Norlén, som sa att jag skulle bli något stort, skulle snubbla in och läsa.

Hur vet man att man står inför ett vägskäl? När en svåger har fått ens jobb kanske. Eller när kurskatalogernas sista anmälningsdatum blinkar som vägverkets saftblandare en sen kvällpå E6:an. Eller när man hämtar tidigare från dagis för att gå till simhallen och sen inser att man spenderat en hel dag med ett barn som skriker någonannans namn. När man slår i ett knä och tar ut det på ett element. Eller kanske när man känner att man inte tillför så mycket själv utan mest lyssnar och observerar.

En sak till, jag blev så irriterad idag när jag placerad en nyköpt tandkrämstub på handfatet, just som den gamla tagit slut. Varför tänker jag på sånt och inte han? Jag blir mest arg på mig själv för att det kommer så sabla automatiskt. Jag vill ju ha rena tänder, men vad är det för gen som gör att jag bara fixar det. Å likadant med toapapper. (Det sistnämnda kan jag iochförsig härleda till en händelse med en olycklig combosituation där tävlingen om vem som skulle kunna låta bli att införskaffa papper till hushållet längst gjorde att jag hade en rulle på mitt rum medan han, utan att hymla, använde Sydsvenskan. Den trycksvärtan, på det stället, på just honom…. åååhhh).
Varför är jag så mycket kvinna? Mamma, varför behövde du finna en man med patriarkala ambitioner, uppfostra dina barn i detta tydligt uppstakade familjemönstret och sen få det att rubba av på mig. Om än en promille. Jag är ju feminist, TÄNKTE DU INTE PÅ DET?

Skynda fynda!

February 28th, 2007

Jag ska inte vara sämre än Ebba så här kommer mina bokrea-fynd:

“Genocide. A Comprehensive introduction” av Adam Jones

“The great LIFE photographers” Bulfinch

Eller mina fynd var det kanske inte. Utan Magnus. Fast till mig. De flesta böcker han inhandlade under detta årets rea var ju iochförsig inte reaböcker…
Jag funderar på att köpa “Så funkar det” om den inte tagit slut. En sådan där vetenskapsbok för barn. Som jag och Lina ska dela på.

Hon är ju världens bästa. “Läla hem till pappa”, var det sista hon sa på dagis innan jag gick. Så nu ska jag lyda order och krypa ner till honom.
Min mamma kommer till helgen, men hästen fick stanna hemma. Jag är rädd att Lina kommer gå under av besvikelse, Ulla-hätten har blivit ett begrepp här i familjen. Hur förklarar man för en ett och etthalvt åring att Hasselbacken inte inackorderar hästar?

nätet släcks ner, men det gäller ej mej

February 26th, 2007

Jag ville bara säga att Tv-nätet slocknar i Stockholm den 13 mars. Men inte för mig. För jag har ingen TV. Det är nåt jag gärna skryter med.

bokrea, lungröntgen och korsstygn

February 26th, 2007

Jaha. Då missar jag bokrean i år igen. Förra året för att jag inte ville tränga mig på Magnus och hans kompis Jon. Detta året ville jag verkligen tränga mig på men då blev jag sängliggande.

Idag gick jag till doktorn. Fast jag inte hade lust. Ville helst ligga i fosterställning i sängen och gnälla mig frisk. Men lungorna gjorde för ont. Så efter att ha delat säng med en digital termometer (som själv gör överslag), min dator och en tallrik halvätna pannkakor tog jag mig i kragen. Redan i telefonen lät sköterskan Gudrun misstänksam. Var jag verkligen sjuk? undrade hon. Vi hade lätt kunna komma överens; jag slapp gå till doktorn och hon behövde inte ge ut mer av de redan hårt åtgångna akuttiderna. Men gulgrönt slem, ryggont och feber kunde hon visst inte stå emot.

Väl inne på aktumottagningen fick jag visst en ung kille som var tvungen att hävda sig för sin unga ålder. Jag såg ingen motsats i att vara ung och läkare men det hade han tydligen lärt sig göra. Jag tog det lugnt och hostade bl.a. i handen precis innan vi hälsade.

Lungröntgen. Man skulle naken krama en maskin och dra ett djupt andetag. Då hostade jag i samma sekund som hon fotade. Kan ha sett rätt kul ut men hon var inte nöjd och maskinen fick laddas om.

Efter drygt tre timmar fick jag återse doktorn som glatt konstaterade att det var en virusinfektion i lungorna. Snipp snapp snut, så var helenas doktorsbesök slut.

Jag kom på mig själv med att känna mig som den där gamla gnälliga tanten. Hon som vill ha en sjukdomsdiagnos ställd om det ska kosta hela 140 kronor. “Nåt kunde ni väl ha hittat”. “Det är inte en nöjd kund som går härifrån vill jag säga….” Men jag tog, som den väna svensk jag är, mitt pick och köpte en kexchoklad på väg till tunnelbanan. Taxi dit och tunnelbana hem, tänkte jag upprört för mig själv, tydligen ska man behöva vara riktigt sjuk för att få åtnjuta lite lyx här i livet. Men utslängd tillbaka ut på gatan, det är vad jag är.

Frisk är jag ju iochförsig inte. Så det blir ingen bokrea för mig. Istället sitter jag med mitt korsstygn (här finns det) och äter ostmacka med kvittenmarmelad med mitt nyponte. Jag ska snart somna framför ett avsnitt av CSI på datorn.

Sist vill jag nämna att jag inte är en gnällig tant egentligen. Jag får bara såna symptom ibland.

Jag, ena halvan av "årets händelse"

February 26th, 2007

Jag och Magnus hade en diskussion på tunnelbanan, som felciterad och illa stavad ligger som “Årets händelse” på nån liten ebba-wannabes blogg. Visst citera gärna, men gör det rätt och med lite klass. Jag sa inte att jag bestämmer över hans liv utan att “jag är din manager och måste boka in jobb” på frågan varför jag planerar så mycket.

Är det så jävla intressant med kändisar att man måste tjuvlyssna för att sedan dela med sig till hela världen? Eller cybervärlden? Nästa steg blir att gnugga axlar med Daniel Nyhlén när ni har skickat in tillräckligt mycket skvaller till Svensk Damtidning eller Hänt i Veckan. Har ni tur får ni gnugga genitalier med honom. Är det så ni vill ha det? Gillade ni att skvallra i skolan? Eller vänta, ni är ju fortfarande på denna institution.

Skaffa dig ett liv. Jag länkar inte ens till bloggen, den är inte värd att länkas till. Vänta, det finns ju ett ord för såna som du… va var det nu igen…. mediahora, just det!

GEAB the phonehouse anser sig ha rätt att sätta sig över lagen

February 25th, 2007

Jag köpte en mobil. Det har vi alla gjort. Och vi vet att de alla, försäljarna alltså, är skojare. Hur man än vrider coh vänder på det; de är bluffmakare. “Köp garantin”, i.e. som gör att din mobil kommer att bli dubbelt så dyr medans du hade haft din hemförsäkring att falla tillbaka på, “Skulle jag välja skulle jag nog gå upp en prisklass, du får så mycket mer då”, i.e. jag möter våra säljkrav och kan kanske gotta mig i att bli månadens butik.

Men man har inget val. Min mobil började stänga av sig efter 1 1/2 månad. Bara så där. Rätt skönt, tänkte jag, inte ett samtal på två timmar! Men då var mobilen avstängd och mobilsvar full med sura männniskor som försökt nå mig. Jag lämnar in och mannen som tar sig an mitt fall, eller snarare trycker fram mitt nummer, är snabb och irriterad; han tjänar varken bonuspoäng eller försäkringar på mig. På frågan om jag får en lånemobil svarar han med en ton som att jag ska vara tacksam om det finns en!!! “Men jag har ju köpt en mobil för att min gamla gick sönder och jag behöver ju den”!

I HB hittar vi KonsumentKöplagen (KKL) 1990:932 som ska ta oss igenom våra rättigheter.
29 § Köparen får häva köpet, om felet är väsentlig betydelse för honom. Sen vet ju alla osm studerat kagen närmare att “väsentlig betydelse” kan vara svårt att avgöra, men om jag inte får en lånetelefon utan får sitta utan telefon i två veckor medan de avhjälper felet, ska det vara ok?

När jag hämtade mobilen stod det endast “test OK” och jag ifrågasatte meningens innebörd. “Det får du tolka hur du vill, jag vet inte”, blev svaret. Moget, informativt och kunnigt med andra ord. När jag sa att jag vill byta ut telefonen om den inte funkar efter detta, svarade säljaren mig stöddigt (ja, faktiskt, jävligt stöddigt när jag tänker efter) att GEAB ville få chans att laga den fyra gånger. När jag sa att det var emot lagen replikerade han att “de var stenhårda på detta”! Stenhårda på vad? Att vara tuffa inför konsumenter som inte efterforskade sina rättigheter? Man har max två “avhjälpningsförsök” som säljare, om inte köparen vill ha fler alltså, sen är det upp till köparen att bestämma om han vill ha prisavdrag (28 §) eller om han vill häva köpet (29 §).

Enligt “presumtionsregeln” (tror det är 20 §) så har säljaren bevisbördan vid ett fall somm detta, under de första 6 månaderna. Dvs. GEAB-asen ska bevisa för mig att vara inte är felaktig. Jag ska inte behöva stå med ett otrevligt äckel och försöka förklara vad som har hänt. Jag är ju skitförbannad! Jag vill ju att saker som jag har betalt för ska funka! Om jag nu går tillbaka med den ska jag inte behöva känna skuld eller att jag blir illa behandlad.

Eller?

Folkmordet som USA inte vill kalla folkmord om kostnaden blir för hög.

February 22nd, 2007

En brilliant författare vid namn Samantha Power har tagit tag i historien av folkmord, ändra från tiden då begreppet uppfanns. Hon beskriver i “A problem from Hell. America and the age of genocide” den nitiske polacken Raphael Lemkins strävan efter att få till ett begrepp som innefattade den massförföljelse och dess konsekvenser på Armenierna av det Ottomanska riket under första världskriget. Som juisk student problematiserade han runt detta “Crime without name”. Han stod för en lobbyaktion som hade gjort EUs lobbyister gröna avund, och deta under flera decennier och således helt allena. Han ansåg att man borde beakta både den fysiska och kulturella aspekten av en grupp och två handlingar låg till grund för vad som senare skulle utvecklas till det rättfärdiga begreppet Folkmord. Detta var “vandalism” och “barbarity”; det senare som “the permitted destruction of national, racial, religious and social collectives” smat det förstnämnda som “destruction of works of art and culture, being the expression of the particular genius of these collectives“.

Det var svårt för honom att göra sin röst hörd i fredstid som sammanlänkar de två världskrigen, då övergrepp och konspirationer att utrota kändes avlägset. Han konstaterade att “Victors write historybooks” och alla skulle väl skriva under på att de västerländska, och framförallt amerikanska, kunskapsböcker som ligger till grund för vårt lärande inte helt skulle överensstämma med den av de slagna eller fallna.

1948 antogs begreppet Genocide efter att Lemkin gett följande:

The perpetrators of genocide would attempt to destroy the political and social institutions, the culture, language, national feelings, religion, and economic existence of a national group.

Genocide has two phases: one, destruction of the national pattern og the oppressed gropu; the other, the imposition of the national patterna of the oppressor. This imposition, in turn, may be made upon the oppressed population which is allowed to remain, or upon the territory alone, after removal of the population and colonization of the area by the oppressor´s own nationals.

Är det inte nu förbannat konstigt att USA inte vill erkänna folkmordet på Armenierna som ett folkmord?

USA har lagt fram en deklaration som erkänner de massmord Turkiet begicks på Armenierna 1915 som 1900-talets första Folkmord (Genocide). Många är de som har kritiserat och nekat till den i Turkiet officiella versionen som säger att massmordet var en respons på de turkar som slaktats av armenier, vilka dessutom var betydligt fler. Dessa kritiska uttalanden har ju fått Orhan Pamuk att fly landet samt Hrant Dink att mördas.

USA har lyckats kringgå Folkmordsresolutionen genom att framhäva Turkiet som en alltför betydelsefull partner och allierad, för betydelsefull att förlora. Till och med judiska grupper i USA, själva utsatta för folkmord, har stöttat Turkiet som tack för den hjälp man erhållit för Israel.

Turkiets utrikesminister har hotat med förödande konsekvenser om man skriver under deklarationen, och därmed förenas med de 18 länder som redan kallar massakern på armenierna för Folkmord.

Vad hände med landet världspolis och dess makt att köra över allt och alla andra? Låter man sig hotas av Turkiet på detta vis? På samma sätt som man körde över FN då man inledde ett anfall mot Irak så biter man sig nu i tungan för att smörja Turkiet. Det handlar om samma konflikt. Turkiet har godkännt 4900 överflygningar från USAs håll sen kriget i Irak började och med ett eventuellt anfall mot Iran måste USA hålla hårt i sina samarbetspartners. Så hårt att man iten ens kan erkännna en beskrivning på en händelse för snart 100 år sedan och som itne kommer att ha några direkta konsekvenser för Turkiet. Förutom att man får stå med dumstruten i ett hörn. Men genom att fortfarande hänvis till artikel 301 i strafflagstiftningen så står man redan i hörnet, med rumpan bar.

Källor: “A problem from Hell. Amrerica and the age of genocide”, Samantha Power, Harper Perennial 2002 N.Y.
“Genocide Wars”, The Economist, February 17th – 23rd 2007, s.31

"Du skall inga andra kön hava på presidentplats"

February 21st, 2007

Ingen kan ha missat allt fokus på Ségolène Royal och hennes presidentkandidatur i det franska valet. Hon stöts och blöts och ifrågasätts. Av alla, till och med hennes eget parti. Det började som en Hillary Clinton historia när det viskades om att hon kunde bli Frankrikes första kvinnliga president. Men sen övergick nyfikenheten i en ren lustjakt i förföljelsens tecken. Igen är bättre än den andra; Svd, the Economist och det egna Parti Socialiste.

I början diskuterades hon i samma mening som Nicolas Sarkozy men efterhand försvannde det konstruktiva i journalistiken och man började peta på allt. Hon ville vänta med att offentliggöra sin och partiets 100 stegs plan för att, genom ett landsomfattande turnerande, skapa sig en inblick från gräsrotsnivå. Detta gav kritik. När hon sedan valde att presentera sin plan, dä var detta fel. Det gjordes inte i Paris och de hundra pedagogiska punkter man styltat upp var “lite väl många”. Man lät kritiska röster framträda och allt från högervridna ekonomer till avhoppade partikamrater hade något smart att säga.

Jag är intne tillräckligt insatt i det franska presidentvalet. Men efter att sporadiskt ha följt debatten så tycker jag att den har tagit en olycklig vändning. Och jag kan inte sluta undra om det beror på en rädsla av att hon är kvinna. Att rucka på traditioner är läskigt för många och även om man vet att män och kvinnor endast (bör) skiljer sig mellan benen så undrar man hur det kommer att “se ut med en kvinna på de Gaulles plats”.

Hetsen mot ett kön som har lärt sig att inte fajtas tillbaka på samam sätt som män är väldigt utbredd. Förföljelsen på Britney och hennes hår, där man visat retucherade “före” bilder för att jämföra med nån jävla “efter” skit som är tagen från en buske när personen ifråga precis har gått upp ur sängen. Hon ahr ju tydligt visat att hon inte orkar slå tillbaks utan vill bli lämnad ifred. Inte som Mikeal Persbrandt som, gneom justitiekanslern, tog fajten till rätten. Och vann.

Jag säger inte att kvinnor alltid blir sämre behandlade än män vad gäller granskning mm. Men däremot tror jag att en kombination av att vi är vana vid att se män i rampljuset tillsammans med det faktum att kvinnor inte ges samma rätt att slå tillbaka spelar en vital roll i detta som knappast kan kallas journalistik utan spektakel.

Varför låter vi kyrkan ta "den blomsterid" som gisslan?

February 20th, 2007

Min kompis sitter i föräldrarrådet på dotterns skola. Efter julavslutningen hade man fått in en skrivelse från två föräldrar som protesterade mot att avlsutning hölls i kyrkan. Muslimer! trodde alla. Men det visade sig vara två råglonda ateister. Först då satte debatten igång på allvar.

“Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell”. SKOLFS 1994:1

2007 har vi alla sorters religioner och trosuppfattningar bland elever och dess familjer men de kristna värderingar ligger än idag till grund för vårt skolväsende. När man ifrågasätter varför skolavslutningar måste hållas i kyrkan, påvisar många traditionen och vikten av dess fortlevnad. Men varför måste traditionen vara förknippad med Kristendom? Att vi sjunger “Den blomstertid” just i kyrkan är väl mer av praktiska skäl; det är svårt att hitta lokaler som håller stora grupper med folk. Att däremot predika kan väl ingen, med handen på hjärtat, tycka är en tradition att vidhålla 2007? Vad har den med skolan att göra?

Vi ska kalla oss sekulariserade och folk går ur kyrkan för att det är värt de hundralappar man slipper lägga på kyrkoskatten. Ändå kan vi inte släppa den konservativa förteställning av barn i vita klänningar och blommor i håret som framför altaret prisar Gud med sin lovsång. Pinsam och ogenomtänkt dubbelmoral!