Text från "The world in 2007"

January 29th, 2007

Jag vill bara klistra in (eller egenhändigt skriva av från papperstidningen) lite matnyttigt från The Economist;” the world in 2007″ angående klimatdebatten.

“As the science of climate change shifts, so the pressure on politicians increases – particulary in America. America is the world´s biggest emitter of greenhouse gases, and the only developed-world polluter, other than Australia, not to ratify the Kyoto protocol to control emissions. China will overtake America within the next decade, and India is coming up fast too.climate changes is just starting to become part of the political debate in those countries. But since developed countries, not developing ones, are mostly responsible for the historical build-up of greenhouse gases, it is generally accepted that they have a moral responsibility to act first. So America is regarded the key to a solution.”

Feeling the heat av Emma Ducan: “The world in 2007″, The Economist, 21st ed, s.22.

Intressant. USA har befäst sin position som världsherre under George W. Bush. Man skav ara ledande och respektgivande. Detta måste ju gälla allt, även om det inte gagnar George oljekompanjoner eller hans farsans golfkompisars industrier.

Tidningen är skön. Som ett basplagg. Passar både till vardags och fest.

Några saker jag har funderat på under helgen (samt några saker som jag har funderat på en längre tid)

January 29th, 2007

Varför skulle sveriges snyggaste (Duckmark) vara ihop med sveriges fulaste (Brolin)? (Obs: sveriges snyggaste är inte min definition. Det var eran, alla ni som tyckte fröken sverige var viktigt)

Är det meningen att en del äldre damer ska ha lila i håret eller är det ett misstag?

Lyx är att ha en lampa i diskmaskinen så att man slipper tända i köket när man ätit en sen middag.

Att åka räkmacka genom livet är att aldrig ha behövt rensa vattenlåset i duschen i sin lägenhet. Enda gången det inte har med räkmacksåkande att göra det är om man byter boende ofta.

Varför skriver “The Economist” i sitt extranummer, “2007″, att Bush går världen till mötes som kan tänka sig en Palestinsk stat? Är det inte en Israelisk stat som har varit på tapeten?

Om allt är relativt och om vi alla är hermaneutiker; är alkoholintaget en tolkningsfråga på individnivå när det gäller hur mycket en alkoholist kan dricka utan att falla dit. Igen.

Hur skulle världen se ut utan kändisar?

Är det verkligen bra att lägga band på sina känslor i en provocerande situation? Ger man hän är man i alla fall rättvis mot sig själv i just det ögonblicket.

Hur kan det vara roligt att kolla på när andra sportar? Så kul att vi har femton kanaler för att tända våra lustar och att vi skickar sportreportrar till Let´s fucking Dance!

Va fan är en brandvägg egentligen gjord av?

Kyoto, Bush och dåliga argument

January 25th, 2007

När Bush kom till makten efter presidentskiftet 2001 så bestämde han, ensidigt och nästintill omdelbart, att USA skulle ta tillbaka sin ratificiering av Kytoto-protokollet. (This) “plan will harm our economy and hurt American workers.” Bush avvisade regleringarna i Kyoto-avtalet med hänvisning till USAs ekonomi; företagen skulle inte klara av denna orimliga utläppsreglering. Han gick så långt som att hävda att de drabbade företagen inte skulle godkännna dessa regleringar. I ett land med 4% av jordens befolkning men 25% av dess utsläpp hoppades George W få dricka bubbelvatten i samband med redovisningar av storföretagens kvartalsrapporter.

På ekonomisnyheternas sidan 6 i DN, 24 januari, står att läsa hur flera ledande storföretag i USA ställer krav på en ökad reglering av växthusgaser. Inte nog med att initiativet kommer från dem själva, de “går emot den linje som drivits av president Bush” (DN 240107). Dessa samma företag som Bush lade sina änglavingar runt för att skydda.

I ett uttalande på www.whitehouse.gov 13 mars 2001 beskrev han den sitution med dålig strömförsörjning som rådde i Kalifornien och som han ansåg vara outhärdlig. Ett bevis, enligt honom själv, på att det vore vansinnigt att ställa krav som minskade utsläpp. “Näringslivets intresse för frågan är delvis en följd av att flera delstater i USA med Kalifornien i spetsen börjat agera på egen hand för att minska utsläppen av växthusgaser” (DN 240107).

Visst har amerikanska lobbygrupper bidragit till ett ökat intresse och engagemang för vår miljö, men om människor på gräsrotsnivå kan åstadkomma storförändringar, borde inte en lagstiftning enligt Kyoto-avtalet också ha gjort det? Eller var, och är fortfarande, George orolig för sin egen legitimitet, bevittnar vi tvivel hos hans egen självgoda förmåga? Svettigt….

BILDER och lite text- äntligen

January 24th, 2007

Skön och alldeles rättvis bänk från “District six” museet, Kapstaden. Påminner lite om BO99 i Helsingborg där man har värmeslingor i bänkarna vid vattnet och därmed blir det automatiskt förbjudet för hemlösa att sova där. Segregering i modern tappning

Bo-Kaap, slavområdet, som jag har skrivit om tidigare, Kapstade

Inga dörrar och rostigt lås på säkerhetsbältet. Tur att jag hade “Apocalypse Now – Redux”-väst

Vacker utsikt förenat med en släng av skräck

Magnus cool. Eller helikoptercool som Ebba hade döpt det till

Mitt enda möte med “Table Mountain”, också från helikoptern

Vilda vågor längs magnefik kust

Traditionellt tillverkad öl, nästintill ingen alkoholhalt och med smak av jäst och blommor. En kanna kostade ca 12 kronor och delades på i regel på sex man, Langa Township

Förväntansfulla män i en version av en Shabeen, Langa. Shabeens är tradtionella, och illegala, ölställen. I de äldres Shabeen´s är endast män välkomna medan kvinnorna, som tillverkat ölet, får hålla till på annat håll.

Kvinnan, som i enlighet med traditionen hade tillverkat vår öl, skyddar sig mot solen, Langa

Gammalt hostel för män som arbetade i gruvorna, omgjort till bostäder, Langa

Gospelkyrka, Langa

Shacks (skjul), Langa

Vardagsliv i Langa

Vi besökte en söndagsgudstjänst i Khayelitsha, det största townshipet i Kapstaden

Toaletten utanför kyrkan

Vilda, afrikanska pingviner i Simon´s Town. De var små, ungefär en tredjedel så stora som pingviner vi är vana att se (på TV) från kyligare breddgrader. En del vaktade sina ungar och väste och kaxade. Tänk om alla nyblivna mammor hade betett sig så i Sverige…

I bilen, på väg mot “Chapman´s Peak” som är en av världens vacktaste vägar; krokig, högt belägen och svårkörd. Och det ska man betala för

Babianen som två minuter senare hoppas upp på taket på vår lilla Polo och bajsar, Boulders

Promenerande struts, tuff som få. Men så är det också en hona. Inne på Table Mountain Nature reserve, där Godahoppsudden ligger,

Godahoppsudden, som varken är den sydligaste udden (som är Cape Agulas) eller ger några fantastiska foton att ta med hem

Vita stränder som är öde pga kalla atlantströmmar, nära Nordhoek på väg mot Godahoppsudden

Vi besökte en by, Matjiesfontain, de facto in the middle of nowhere, där tiden stått stilla de senaste 100 åren. De svarta serverade medan de vita vältrade sig i solen

Pissepaus i ödelandskap ger tid till eftertanke. Någonstanns mellan Kapstaden och Lesotho

Telefonservice i anslutning till bensinmack, utanför Maseru, Leostho

Precis innan vi nådde den lilla byn Malealea kom vi till “Gates of Paradise Pass”. Underbar utsikt och en skylt som sa “Wayfarer – Pause and look upon a gateway of Paradise”

Vackra vyer i Lesothos vildmark

Medan min häst sparkade bakut travade modiga Magnus iväg för att öka spännningen lite, Malealea, Lesotho

Över klippor och vattendrag till häst, Malealea, Lesotho

Vår ridcoach och vägvisare

Herdekulturen är ständigt närvarande utanför Maseru, Lesotho

Joseph tretton år, som ville visa mig allt i sin by Malealea, Lesotho

En enda lång, ensam raksträcka från Lesotho till Johannesburg

Dagisbarn i ett legalt shacksområde i Soweto

Dagiset. I den röda byggnaden bor tretton vuxna och ungdomar, då de vuxna jobbar här. Lite som en “prästbostad”

Bostad, samma område som ovan, Soweto

Ytterligare bostad, Soweto

En liten del av Sowetos 15% shacks (skjul). Just denna är dock illegal och flera har satt i system att när den närliggande ån svämmar över, kräva permanent boende i enlighet med FNs konvention om mänskliga rättigheter. Många har dessutom redan boende på annan ort, men kan hoppa bostadskön på detta sättet.

Reklam, Dube, Soweto

Skön bild i Nelson Mandelas hus, som nu är museum, Soweto

Man och son som jag träffade på en promenad i Dube, Soweto

Fantastisk bild på Magnus och en liten tjej som var nära att födas på gatan. Taget vid ett besök tillsammans med volontärer för “Ikageng Itireleng” som drivs av Carol Dyantyi för barn so blivit föräldrarlösa pga AIDS.

Barn som förlorat sina föräldrar i AIDS, glada och med modet uppe

Panorama över Sydafrikas intetsägande huvudstad

Sköldpaddor i en kärleksritual, “Nairobi snake park”, Kenya

Överlastad buss på genomresa i Nairobi

Små Impalas i Nairobi National Park

Det blev mest ett giraffsafari i Nairobi National Park

Det finns massa mer, men jag hoppas att alla intresserade fått en liten överblivk över en resa i apartheidens tecken men inslag av djur, öl och utsikt.

DAG 22 forts.

January 17th, 2007

Stay tuned, bildspel kommer så fort jag har sovit bort de mörka ringarna under ögonen.

Under tiden, tyck till om USAs 20000 i förstärkning till Irak samt hotet (?) om ett krig mellan USA och Iran, eller ännu hellre, USA mot alla araber i Arabien.

Eller tyck till om det faktum att dagens modulhus i Antarktis kommer med justerbara ben då växthuseffekten gör att permafrosten, som det mesta vilar på, håller pa att försvinna. Ta gärna med USAs anledning till varför man valde att hoppa av (aldrig hade intentionen att skriva under) Kyotoavtalet.

Eller ännu hellre; att Condoleza, på sin frälsningsresa i Mellanöstern, anser att Palestina faktiskt får skärpa till sig lite. Hon behöver ju knappast förstärka sin image som Israel-pippare.

Over and out, nu ska jag krama på världens två finaste. En stor och en liten.

En sak till. Jag har fått bättre lårmuskler då jag har stått och kissat i tre veckor. Nästan lite vemodigt att kunna sätta sig igen….

DAG 22; inflight entertainment och morka ringar under ogonen

January 17th, 2007

Vi fick spendera nagra timmar i in-flight loungen. Tack vare att Magnus hade ett Diners kort. Jag at och drack och drack och at som sig behagar. Sen visade det sig att vi, forutom en hel rad for oss sjalva, hade egna tv-apparater med video. Ok, jag hade san angest for hemresan, en kombination av semestern var slut och att jag hatar att sitta vaken sjalv i atta timmar, sa darfor var detta enormt uppskattat. (“men Helena, ville inte du resa runt i Afrika och radda folk fran HIV? Hur gar det ihop med roomservice pa Hilton och champagne i inflight loungen?” Joda ser ni, det beror pa avd man har for ambition med resan. Min ambition med hemresan var att, i sa komfortabelt tillstand som mojligt, komma hem till Lina for att kramas).

Sa fort vi hade satt oss skrek Magnus pa Ostgotska; “NU AR DE BARA GROGG, FILM OCH LITE PEEEETTTTTTING FOR HELA SLANTEN!!!!!!!!! T.o.m jag blev generad. Sen sag vi “You, me and Dupree” och holl handen. Jag ar som han. Dupree alltsa. Men jag saknar hans charmiga sida. Han svarade bl.a. att han var 99% saker pa nagot som visade sig vara felaktigt. Mig upp i dagen.

Jag sov pa golvet framfor satet, lite gott om plats for en gangs skull. Sen at vi frukost och Magnus blev helt mallos nar han insag att youghurt och croissant var det enda till frukost.

Sen skulle vi byta flyg i London och jag var till 99% saker pa att det var terminal 4. Men det var terminal 3……

DAG 21; zebror och flygplatsmat

January 16th, 2007

Vi inledde dagen medvarsin gin & tonic vid polen. Sen at vi frukost. Mest for att latsas att idag inte var sista dagen pa semestern.

Igar var vi pa en valrekommenderad kinarestaurang dar personalen beskrevs som lite overambtions om det var lugn. Det var en underdrift! En jattekrabba och fyra servitorer senare rullade vi hemat och tittade pa en skrackis. Magnus hade sett den men vagrade beratta vad som skulle handa och varje gang jag blundade retades han.

Efter att ha brakat med tvattpersonalen och smorjat in Magnus bonnabranna (eller hur man ska specificera att han smorjade in axlarna med sf 15 men nadde inte ner pa ryggen) sastack vi pa safari i Nairobi national Park. Det var vi och guiden och bra vader. En stor skylt satt vid parkeringen innan ingangen; “Vartsvin och barn har foretrade”!

Jag fick mina vildaste babianfarhagor infriade nar en babianhane vaste och forsokte attackera mig efter 1 min i parken. Jag skulle bara fota hans ungar, det finns betydligt varre saker har i livet.

Vi sag en massa giraffer och heartbests, vartsvin och och anitlooper. Men inga lejon. Graset var for hogt p.g.a langvarigt regn sa Zebrorna hade emigrerat. Efter tre timmar tog jag visst en oplanerad somnpaus pa 40 min men sen repade jag mig.

Nu sitter vi pa annu en trakig flygplats och den treratters som skulle avsluta var semester infann sig inte riktigt. I London blir det att vanta nagra timmar innan vi far traffa lillpysen. Men att lamna London har alltid varit en skon kansla for mig sa den vantan blir nog inte jobbig.

SNIPP SNAPP SLUT, SA VAR RESAN SLUT!

SVARMOR 56!!! hipp hipp hurra

January 15th, 2007

Ett sent grattis i eftersokott till Magnus fantastiska mamma som fyllde ar den 9 januari!

Tack for att du stallt upp sa mycket pa oss! En liten gava vantar nar vi kommer hem.

Kramar de sjalvupptagna Helena och Magnus

DAG 20; Ekomarknad och arbetspraktik

January 15th, 2007

Efter riktigt dalig servide pa en italiensk restaurang igar tror jag att jag ska gora ett uppehall med Carpaccio coh pepperocino ett tag. Vi gick hem (runt kvarteret) och perosnalen var lite chockad over vart overmod.

Vi hade bestallt frukost till klockan 11.30 for att fa sova ut. Saklart att man da vaknar 10.00! Eller jag vaknade 10.00, Magnus sov inte pa hela natten. Han var ute pa en nattpromenad med vakteskort.

Vi drog oss kvar med frukostbrickan till filmen Spanglish och trots Mangus laggning for att forutse komedier och chickflicks, gick han nit pa sista scenen.

Vi begav oss till en marknad, eller snarare ett butiksomrade dar det saldes handcrafts gjorda av manniskor pa arbetspraktik. Hittade inget men drig vidare till en liknande ekologisk affar som stattade arbetslosa och jag kopte lite souvenirer, mest for den goda sakens skull men aven for att jag glomde svarmors fodelsedag (se ovan).

Vi gick pa en etiopisk restaurang som var riktigt bra. Tur att man har atit etioposkt innan for nagon lektion i vett och etikett eller “sa har ater du” fick man inte.

Det ar sa otroligt mycket avgaser och utslapp, helt otroligt. Jag orkade inte ga hem fast det hade varit skont med en promenad. Jag borade kanna i lungorna igar och ahr haft en liten slang av ont idag med. Dessutom kor folk som i Thereran; rott ar tydligen bara en rekomendation. Har ar otroligt myckte tiggare och presoner som forsoker kora sin scam mot en. Lite otrevlig stad maste jag saga. Inte utifran att jag ar rik, svensk och van vid att folk ska klara sig sjalva, utan for att de inte visar respekt om jag trevlig avbojer en rundtur pa en marknad. Ingen halsar eller snackar pa samma satt som i Soweto och det kanns inte sa kul latt hanga pa stan oc hsocialisera. Sen ar det ju sjalvklart stor skillnad mellan Soweto och Nairobi, men jag kan inte hjalpa att gora en jamforelse. Man som visslar efter en och barn som forfoljer en….

Ja, ja, jag ar nog bara helt sald pa Soweto.

Nu ska vi ata kinamat, det var inte igar! Imorgon besoker vi Nairobi National Park innan flyget gar vid 23.50. Hoppas Kenya Airways ger storre plats at langflyg for annars kommer jag fa panik.

Magnus har last pa och tror inte att det ar tse tse flugan och somnsjukan jag har fatt. Han tror att det ar en bedbug som finns pa hostel och billigare hotell. Vi skulle checkat in pa Hilton fran borjan!

DAG 19; Black Mamba ar INTE svart!

January 14th, 2007

Tarantino satsade mer pa effekter an at gora Kill Bill 2 naturtrogen; Black Mamba ar inte svart utan beige. Jag vet for jag har sett en idag. Pa en ormpark, men anda. Jag sag en annan giftig javel som holl pa att svalja en kamelont, i det fria och blev berattad att en boa pa 5m kan svalja ett helt far och sedan smalta maten i 6-9 manader. Undra pa det, klovar och sma horn om boan har otur.

Igar avr vi pa Carnivore, en restaurang som ar beromd for sitt kott. Nar Mangus och Kaisa var dar serverade de Zebra men enligt lag fran 2004 var det nu forbjudet. Vi at strutsbullar och krokodil bl.a. De kom med stora spett och skar av med nat som liknade ett svard. Humoret var pa topp och vi drog till stallet ijamte vilket visade sig vara ett disko. Som tva karringar satt vi i ett hon och klagade pa musiken och drack en dry Martin som kyparen hade spetsat med lime istallet for oliv!

Vi sov ut for forsta gangen pa lange och at frukost framfor engelska Al-Jezeera (jag reserverar mig for felstavning). Sen stack vi till nationalmuseet som var stangt (hela afrikas museum ar inne pa renovering…) och gick tillbaka in till stan.

Vi kakade vid poolen och sen somnade jag. Vi gick upp till rummet och sen somnade jag. Nu har jag, med hjalp av lite lite javlar anamma och en red bull tranat och da Magnus snart ar klar med Nelson Mandelas Long walk to freedom sa blir det nog lite kvalitetstid ikvall.

Imorgon ska jag vara mer aktiv. Men jag har bett pa flera stalelt over kroppen och om det inte ar smakrypen fran parken i Pretoria sa kan det var den afrikanska somnsjukan. Och da maste man faktiskt sova….