DAG 5; Townships och kyrka

December 31st, 2006

Idag gick vi upp 8.00 och begav oss ut till kakstaderna. Det ar extremt svart att gora det sjalv, nastintill omojligt om man inte kanner till omradet, sa vi akte med en lokal guide dar en stor del av pengarna gar tillbaka till invanarna.

Fyra sorters hus ar vanliga (jag fick inte bilden uppratt som ni kanske ser); hus som ar upprattade av kakstadernas “overklass” sasom lakare eller advokater. De sag ut som sma men vanliga tegelhus. Sen var det hus som kommunen byggt som fungerade som hostel for gastarbetare. De bestod oftast ett sovrum samt kombinerat kok och vardagsrum och holl upptill 16 personer. Sen var det hus av cement som var vanligast. Sma sma sma med toalett ute pa baksidan. Sist hade vi skjulen som tycktes vara flest. Dar hade man en gemensam tvatt- och vattenplats och det fanns toalettskjul uppradade langs vagen.

Vi besokte ett lokalt hang for ungdomar samt ett for aldre. Dar fick vi prova deras lokala ol som var nastintill alkoholfri, men en tradition att dricka. Man delade sex personer pa en tunna som stad mitt pa jordgolvet. Sen var vi hos en healingman, men da stack jag och Magnus och tog lite foton. Vi hittade harfrisoren i en container, komplett med stol och spegel till varje kund. Jag hittade en kycklingmarknad, en gospel kyrka, (se bild ovan) mm. Man hade placerat ut containers med telefoner pa flera stallen dar man kunde ringa billigt.

Vi besokte tre townships, det sista var det storsta med over 1 milj. invanare. Dar fick vi vara med pa en gudstjanst.

Tydligen haller staten pa att “rensa upp” infor fotbollsvm 2010 och antligen ser manga av bosattarna sin chans till att fa de permanenta hus de blev lovade med den nya regeringen efter 1994. Men tydligen ligger man 500 000 hus efter planering….

Vi fick veta mer om distrikt 6, omradet vi besokte haromdagen dar svarta tvangsforflyttades i slutet pa 60-talet. Vi akte langre in an vi gick och tydligen jamnades de husen med marken, istallet for som jag trodde att vita flyttade in. Ingen ville bo dar. Det var helt sjuka slatter med bara sma fa kyrkor som man hade bevarat. Folk har fatt lofte om att flytta tillbaka men hittills har bara 22 st haft mojlighet att gora det.

Dessutom fick vi veta at Bo-Kaap omradet med de fargglada husen bebos av attlingar till slavar, omradet var en gava fran slavagarna.

Nu ska vi duscha och ga pa var New Year bash! Jag har ont i halsen, hostar och kan inte anvanda mascara p.g.a min ogoninfektion men humoret ar pa topp. Det blir over 40 traditionella ratter och sang och dans sa nu ar det fest!

DAG 4; helikopter fran Vietnamn

December 30th, 2006

DAG 3; i slaveriets tecken

December 29th, 2006

Vi borjade dagen med att snooza i 2 timmar. Sen at vi lang frukost och levde semestern.

Vi besokte Slave Logde, som ar Kapstadens aldsta hus och som uppstod som boning for slavar. I byggnaden bodde 2000 slavar at gangen och utanfor pagick handeln. Det var intressant men valdigt contemporary med alla sina installationer, mer intressant var nastan en vandringsutstallning om slavar i USA.

Efter det besokte vi Sixth District museum. Har hade man bevarat skyltar och foton pa hur omradet sag ut innan de fattiga tvangsforflyttades pa 60-talet for att ge utrymme at de vita. Sjalva utstallning bestod av berattelser om vardagen i omradena och var valdigt tidskravande. Jag tror den mest vander sig till berorda manniskor samt deras attlingar som genom bevarandet far en form av upprattelse.

Den NGO som arbetar med upplysning kring AIDS som jag ville besoka har flyttat och kvar i huset var en trumshow med en ensam som inte var lika intressant. Vi gick vidare till Bo-Kaap omradet som bestar av en massa fargglada hus men aven ruckel och misar. Vi drog oss till Waterfront for nagra valfortjanta drinkar och vantar nu pa roomservicen.

Kontenta av dagen ar att vara ypperligt exponerade kameror inte blev byte for nagon tjuv, trots alla varningar i Lonely Planet. Jag tror till stor del att det ar inbillning, och mojligtvis det kulturella avstandet mellan svarta och vita, som gor folk sa paranoida.

DAG 2; Dagens kommentar av Magnus i vantan pa passkontrollen: "jag ar sa besviken, jag har inte sett en enda Zebra annu!"

December 28th, 2006

Natten blev lang och varm. Jag var framme tva ganger och bad dem sanka varmen i kabinen. Da sa hon att folk hade klagat och bet tom mer filtar. Jag tog med henne till min plats och hon gav mig de trostande orden; “det ar nog bara din plats“. Jag hoppades pa att bli uppgraderad men tydlige nmaste man hetta Ebba och skriva om meningslosa saker for hon erbjod mig bara vatten. Men det hade nog sett kul ut om jag skullat bara en sovande Magnus i famnen hela vagen till Business Class. Istallet satte jag mig pa golvet nedanfor min stol och somnade med huvudet i stolsatet. Skont att vakna sen av att killen framfor har fallt ner sitt ryggstod…..

Nar vi val landat och satt oss i en taxi kande jag lukten av semestern och Magnus sag en betande zebra. Hotellet var skont, med dorrar ut till en innergard och en stor bred sang.
Vi sov i 2 timmar och begav oss sedan till Victoria and Albert waterfront. Robben Island ar tydligen fullbokat till 7 januari, sa vi besokte museet istallet. Nastan mer intressant, eller iallafall informativt, tror jag. Sen at vi och nar vi kom ut fick vi ga och inhandla trojor. Tydlgen hade Helena givit Magnus lite fel information och klimat och temperatur…..

Vi avslutade kvallen pa en jazzklubb pa en fantastisk nattklubb och jag har kommit pa att jag blir sa glad av jazz! For alla som bor i Skane rekommenderar jag varmt ett besok pa Copenhagen Jazz Cafe. Nu ska jag kryp aner, alla intryck gor mig dasig. Och lite smasugen pa att rulla runt i sanghalmen. Det ar ju trots allt semester.

DAG 1; min blogg, ett fall for MI6

December 28th, 2006

En underbar svarmor och svarfar vinkade oss hejda klockan fem pa morgonen, efter for manga glas vin och fyra timmars somn…

London visa sig som vanlig fran sin basta sida; regn och mulet. Som de lydiga svenskar vi ar gick vi direkt till transfern och passerade en lang och omstandig sakerhetskontroll (London ar ett U-land och om jag behover underbygga det sa racker det att kolla pa deras varmvattenledningar). Vi kom in i avgangshallen och beslot oss for att fordriva vara 12 timmar i transit pa ett hotell. Sa vi gick ut. Tills vi insag att det var for komplicerat att ta sig till ett hotell och tillbaka. Sa vi gick in igen. MEN DET VAR FOR SENT! Sa de tvingade oss att ga igenom samma sakerhetskotroll igen! Jag kande att det inte var tillfalle att braka, jag har ju trots allt forsokt muta mig ombord ett flyg fran Luton samt forsokt ta med 80 kg overvikt i fran Heathrow sa referenserna ar inte till min fordel.

Det var nu jag hittade en internetpoint och tankte att jag skulle vara flitiga Lisa och blogga direkt. Vad hander? Jo de censurerar min blogg!!!!!!!!!!! Och vi ar alltsa i Storbritannien, inte i Nordkorea! Jag har varit i Iran och msn:at om karnvapen, men i Londo ar ordet tydligen inte fritt!

Vi vantade snallt vara timmar och kom sedan ombord varldens minsta plan. Jag fick en italienare bakom och medan Magnus drog slutsatsen att jag flortade, tittade jag argt pa hans langa ben och kande att det skulle bli en lang natt med dem i ryggen…..

Blogg goes Sydafrika

December 25th, 2006

Nu är det nedräkning till varmt väder, fotodokumentation och intressanta människor. Vi har båda två pass, vaccinationsintyg och biljetter. T.o.m hotell bokat för de första dagarna. Mycket sex, äventyr och god mat väntar runt hörnet. Först dock ett halvt dygn i London, och utan vinterjacka betyder det att man helst inte lämnar flygplatsen. Folk man känner ligger hemma i sviterna av boxingday och vi får nog inleda semestern med ett dagrum. Fast det är lite så vi känner oss just nu; “ta det lugnt, två timmmars flygning sen rast”.

Jag vill bara meddela att denna blogg, vars primära intressen har varit politiskt, antagonistiskt och väldigt opersonligt, will go reseskildring. Så jag kommer blogga privat, intimt och intensivt om mina upplevelser med Sydafrika. Hoppas inte detta blir till en besvikelse. Efter den 18 januari kommer allt vara som vanligt igen!

Julmusik som överlevt sin tid…

December 21st, 2006

Ta en tyst minut för er själva innan ni kastar loss inför alla helmysiga julvisor. Tänkte göra en analys som ni kan använda under denna tysta minut.

“Jag såg mamma kyssa tomten” Skitkul att ungen inte fattar att det är hans pappa. Men tänk om det inte skulle vara det? Tänk om flera pappor byter familjer med varandra för att göra det lite mer idotsäkert med tomtegrejen På väg därifrån kysser tomten mamma i farstun medans pappa sätter ihop hockeyspelet i vardagsrummet. Hur skulle och det kännas? Eller ska pojekn rent av dra slutsatsen att han kommer från tomten? Eller om det går längre, en hand innanför kjolen och en annan som greppar kuken. Ska pojken då skvallra eller vara tyst; tomten är ju bäst i världen och man vill ju inte riskera att bli utan julklappar nästa år…

“Rudolf med röda mulen” Är det ok att bli mobbad om man sedan blir favoriserad av tomten? Alla som har pratat med fröken om att de blivit retade har ju utstått skammen när fröken bannar bråkstakarna, som i sin tur ser ut som små ljus, för att sedan bli om än mer retad. Nu kanske inte tomten såg att han var retad utan bara favoriserade honom för att han hade rätt utrustning. Men tänk om han inte hade haft det, då hade han varit retad ännu. Så man måste ha ett ess i ärmen för att bli av med de jävla mobbarna. Man kan inte bara vara vanlig, är det så vi vill att barn ska tolka samhället?
Jag tycker att Rudolf skulle vara tuff och stöddig med sin näsa och sen skulle tomten tagit ner honom på jorden; “om du inte skärper dig nu så skär jag av nosen, det finns faktiskt elektrisk belysning att köpa”. Sen skulle han vara timid och snäll och ödmjuk i förhållande till de andra. Kanske till och med lånat ut nosfan (det fattar ju vem som helst att den avtagbar, men måste ju kunna byta batteri)

“Driving home for Christmas”, “Felize Navidad” och den där ….”chestnuts rosting” är ju bara ett test från ovan i hur länge vi kan hålla igång med glada minspel och röda sammetsklännningar. Likt en tortyrkammare kommer ropen skalla vid sju-tiden runt om i Sverige: “JAG ORKAR INTE MER…….SLÄPP UT MIG”!!!!! och någon står med tidtagarur på andra sidan och kontaterar: “inte illa”.

Någons unge har övat in “gläns över sjö och strand” och man undrar vart värdparet har gömt whiskeyn. “..to hear sleighbells in the snow”. När fan har någon unge hört dessa bjällror? “May all your Christmas’s be white….” – det är kört för längesen gubbe! “Silent night” går ju fetbort om man firar med barn, som med all sannolikhet har önskat sig nåt de inte fick. Då är det sällan pianomusik eller harpa som ackompanjerar stämningen i rummet.

Kan ingen skriva en sång i sann feng shui anda om att det är ok när Janson är lite väl salt eller att man inte behöver stressa upp sig för att man glömt köpa russin till glöggen. Att julklappspappret inte behöver vara designat eller att det är helt naturligt för granar att barra inomhus.

Allt är inte pest, men vi måste ju stanna upp och lyssna på vad vi verkligen trallar till…. Jag är kompromissbar; kan vi inte köra musik för båda ändamål; Lite realityshow samt lite verklighetsflykt?

Fredlig kamp

December 15th, 2006

Tänkte på Gandhi och hans, med all rätta, beröm för att föra en fredlig kamp. Man har hyllat honom till skyarna. Tålamod, tilltro och envishet måste ha förelegat detta otroliga engagemang. Många är vi som hade tagit till vapen långt tidigare istället för at stångas med en vägg.

Men min undran är följande. Det finns många som har valt den fredliga vägen som inte hyllas. Främst för att de har dött på vägen dit. Det är ju dessa människor som väger upp statistiken, då den mest sannolika utgången är att man får sätta livet till. Iallafall om ens motståndare har vapen och inte skyr några medel. Hade dessa blivit hyllade om de överlevt? Många är de so postumt behöver bli hyllade, det är jag helt övertygad om.

En fantastisk man och en fantastisk kvinna. Av många.

December 15th, 2006

Allt vi vill ha är fred på jorden. Eller?

December 15th, 2006

Jag blev sittande mitt bland alla flyttkartonger med “mina vänner” i handen. Den kära boken som de flesta hade. Svaren egenhändigt stavade; Stail som bästa musik, hest som favoritdjur och min lilebrår häter…. Men en sak var lika för de flesta. Under min högsta önskan stod det “Fred på jorden”. Och jag tror att de flesta skulle skriva under på det än idag. Det är nåt vi alla vill ha. Men begreppet är så mångtydigt.

Vad är fred på jorden? FN har säkert en förklaring men jag tror inte många av oss har tagit del av den. Är det när man inte bråkar med någon, en form av absolutism? Eller när vi inte bråkar med vapen? Eller när vi inte bråkar utan vapen och inte heller hotar att gå hem och hämta ett? Är krig en väpnad konflikt, ofta med etniska inslag, understödd av en tredje part?

Hur vi än väljer att definiera det så är det en allmänt vedertagen önskan. Alla skulle säkert säga att “vi skulle bidra till fred om vi bara kunde”. Här är min poäng. Fred är så abstrakt att vi inte ser vår del, eller frånvaro snarare, i det hela. Vi väljer att handla med diamanter fast conflict diamonds skördar extremt många dödsoffer mellan olika etniska grupper och “nykoloniala” makter i Sierra Leone. Vi konsumerar produkter som inte hade kunnat vara oss tillhanda om det inte hade pågått en konflikt där en part stod som segrare. Allt handlar ju om pengar och om makt.

Jag säger inte att jag själv är perfekt, långt ifrån. Skulle jag få berättat för mig alla konflikter jag bidrar till så skulle jag nog vilja sluta leva. Det jag vill påvisa är bara sambandet mellan vår barndomsutopi och vår egen roll och världen. Vi lever inte i en nation med stängda gränser, det har vi inte gjort på länge. Vi lever i en global värld och man kan inte bara skylla på andra. Utan oss som utövare och konsumenter hade många konflikter aldrig kunnat ges bränsle att existera. Inte ens John Lennon med Imagine eller Bono med sin “Peace on earth” går fria från det gemensamma ansvaret vi axlar.